Herrens moder

20201220 Fjärde söndagen i advent

Maria Öst

När man ställs inför något nytt så kan ens uppmärksamhet riktas åt lite olika håll. Kanske tänker man i första hand på det nya, okända, som man inte vet så mycket om. Ens fantasi får då fullt utlopp för att bygga luftslott och placera monster i garderoben. 

Eller så kan man rikta all sin uppmärksamhet mot sig själv och verkligen känna efter hur man känner inför det nya, okända. Gillar jag det eller gillar jag det inte? Ska jag omfamna det eller hålla det borta från mig?

Eller så kan man göra som Maria, Herrens moder. Hon riktar sin uppmärksamhet åt Gud.

En helt förståelig reaktion från en unga tonårsflicka hade varit att börja gråta, kanske ropa på mamma, eller bli paralyserad av skräck, om hon hade fått besök av en ängel som säger att hon ska bli mamma till Guds barn och världens frälsare, Messias. Men just denna unga flicka godtog ängelns bud och sa ”jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.”

Nu ska vi inte måla upp henne som en flicka som helt oreflekterat tog emot vad ängeln sa. Hon ifrågasatte hur det skulle gå till, för hon hade ju inte haft någon man. Ängeln fick berätta mer om Guds plan, att helig ande skulle komma över henne och den Högstes kraft skall vila över henne. Och om hon ändå såg ifrågasättande ut så berättade ängeln att hennes släkting Elisabeth också skulle ha barn, trots att hon var för gammal för att få barn. För ingenting är omöjligt för Gud. 

Först då godtog Maria ängelns bud. 

Hon reser till Elisabeth och när hon är där brister hon ut i det som vi nu kallar Marias lovsång.

”Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt,
och hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.
Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, till evig tid.”
Lukasevangeliet 1:46-55

Maria är inte fokuserad på sig själv, eller ens barnet hon bär. Hennes fokus är på Gud. Ja, visst nämner hon sig själv och säger att alla släkten skall prisa mig salig. Men hon säger det inte för att hon suktar efter att bli upphöjd Gudsmoder, utan som Guds ringa tjänarinna. 

Hennes fokus är på Gud som gör mäktiga verk med sin arm, som skingrar dem som har övermodiga planer, som mättar hungriga med sina gåvor och som håller sitt löfte om att förbarma sig över Abrahams barn.  

Hon, denna lilla tonårstjej som får världens största uppdrag, hon är en stor förebild. En förebild i mod, i trohet, i kärlek och i uppmärksamhets-fokus. Livet ger oss ständigt nya utmaningar, ibland välkomna och ibland ovälkomna. Gud är med dig även i detta nya, så tacka Gud för Guds storhet och godhet. 

Kanske kommer du inte kunna ta emot det nya lika helhjärtat som Maria gör. Kanske ska du inte ens göra det. Men att rikta sitt fokus mot Guds storhet och godhet istället för på farorna och möjligheterna med det nya ger perspektiv. Det perspektivet kommer ifrån Guds trygga, kärleksfulla hand, där du alltid är. 

Amen.