En annorlunda jul med samma hopp

Maria Öst

När jag var barn firade vi jul hos mormor och morfar. Där åt vi julmat, gick en promenad i snön (eller slasket), vi tittade på Kalle Anka (och vi fick order om att väcka morfar när Ferdinand kom), vi åt sju sorters julkakor, tomten kom i en läskig tomtemask och delade ut julklappar, vi åt risgrynsgröt och vi knäckte nötter och vi bråkade med kusinerna. 

Och vi läste julevangeliet. Morfar var pastor, så det var han som tog fram bibeln och läste ut Lukasevangeliets andra kapitel om hur kejsar Augustus utfärdade en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. När morfar läste stod vi barn kring den vackra julkrubban som mormor hade ställt fram. Vi tittade på Maria och Josef som var i stallet som de behövde sova i, eftersom alla härbärgen i Betlehem var fulla. Vi såg på det lilla Jesusbarnet som låg lindad i krubban. Medan morfar läste så såg vi på herdarna och alla deras får som blev väckta i natten av en ängel som kom och sa ”Var inte rädda. Jag är bud till er om en stor glädje” och sen kom hela änglakören och sjöng och prisade Gud med orden ”ära i höjden åt Gud och på jorden fred”. I julkrubban fanns också de tre vise männen, stjärntydarna som sett en ny stjärna tändas på himlen och följde den ända till stallet där Jesus låg. 

När morfar sagt att Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det och herdarna hade tagit med sig fåren och gått tillbaks till ängen, så satte sig mormor vid pianot och vi sjöng tillsammans Nu tändas tusen juleljus. Sen bad morfar en lång bön till Gud. Vi tackade för undret att Jesus, Guds son, har fötts till oss människor, som en människa. Vi bad om fred för alla människor, och morfar nämnde de ställen som vi såg om på nyheterna på TV. Vi bad om mat till hungriga och om gemenskap för ensamma här i vår stad. Vi bad om hopp och frid och ljus i mörkret. Sen sa morfar amen och vi barn fick börja leka igen. 

Det var många år sedan vi slutade fira jul hos mormor och morfar. Jag och mina kusiner har skapat nya traditioner på olika håll, men vi kommer ihåg den där stunden. Den var lite långtråkig, men den var också fin. Där och då så stannade vi upp och försökte ta in det stora undret att Jesus kom till oss människor. Inte bara till oss som satt mätta och glada i det varma vardagsrummet, utan till alla människor i hela världen, både de som glada firade jul och de som var i krig, de ensamma och rädda och ledsna. 

I år är vi många fler än vanligt som kommer fira jul ensamma, ledsna och rädda. Många av oss blir i år tvungna att bryta jultraditioner. Men några saker är som vanligt. Även i år kommer människor i hela världen och här i Ale be om hopp, ljus och frid till dig. Även i år firar vi att Gud blev människa till stor glädje för hela folket.

Du stjärna över Betlehem,
o, låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus. 

Med en bön om en god jul och Guds rika välsignelse.

Maria Öst, pastor i Equmeniakyrkan i Surte