Guds barn

20201227 Maria Öst

I början av Matteusevangeliet berättas det om hur några stjärntydare får se en ny stjärna gå upp på himmelen. Eftersom det betyder att en ny konung har fötts, så följer de stjärnan till ett främmande land och de går till palatset för att få hylla den nyfödde. Men den nya konungen är inte där. När kungen som bodde i palatset, Herodes, får höra om den nyfödde konungen som har visats i himlen, så blir han oroad. Han säger till sina egna vise män att ta reda på vad som hänt, och de skriftlärda berättar att profeter har sagt att folkets hövding och herde ska födas i den lilla byn Betlehem, strax utanför den stora staden Jerusalem där Herodes bor. 

Herodes berättar det för stjärntydarna, och säger att de ska komma förbi honom på vägen hem så att han också kan hylla den nyfödde. Stjärntydarna går till Betlehem och finner den nya kungen. Ett fattigt barn, född i ett stall. Det passar mer för en herde än för en konung, men stjärnan har stannat ovanför stallet, så det verkar stämma. 

Stjärntydarna ger sina gåvor till den fattige snickaren, som är pappa till barnet. Mamman är en ung flicka, trött och glad. Det var väldigt fina gåvor att ge till en snickarson, men stjärnan säger att han är kung, och då är guld, rökelse och myrra passande gåvor. 

När allt detta märkliga har hänt så sover de. I nattens dröm får de höra att de inte ska resa till Herodes och berätta om den nya kungen, som heter Jesus. De tar därför inte vägen om Jerusalem när de färdas hem till österlandet. 

När de har givit sig iväg drömmer pappan Josef om en ängel. Det är inte första gången en ängel har hälsat på Josef i en dröm, och första gången sa ängeln att Marias barn är Guds barn och att Josef ska ta hand om dem. Så när ängeln nu säger att Josef ska ta med sig barnet och Maria och fly till Egypten och vara på flykt där tills kung Herodes har dött, så gör Josef så. När de är i Egypten får de höra rykten om att Herodes dödat alla pojkbarn under två år, eftersom han inte vill att Jesus ska växa upp till kung. Maria gråter med alla kvinnor som förlorat sina söner och tackar Gud för att hennes barn överlevt. 

Efter några år får Josef besök av ängeln i en ny dröm. Då säger ängeln att de ska flytta till Nasaret i Galileen och det gör de. Där växer Jesus upp tillsammans med mamma Maria, med Josef som pappa och han får många systrar och bröder. När han är kring 30 år ska hans liv ändras och han blir en herde som hyllas som kung. 

Denna berättelse är osannolik. Det är änglar i drömmar, vise män från österlandet och en maktgalen härskare som dödar små barn för att han är rädd att ett speciellt barn ska utmana hans makt. Dessutom passar det som händer lite väl bra in i vad profeterna i gamla testamentets böcker har sagt ska vara tecken för när Guds Messias kommer till jorden. I Matteusevangeliets text hänvisas det ofta till att  saker händer ”för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas,” och liknande. Kan det vara så att Matteus har tagit sig litterära och konstnärliga friheter för att hans berättelse ska passa bra in i den stora berättelsen? Kanske det. 

Men även om det är så, så kan man lära sig mycket om vem Gud är i dessa berättelser. Gud är en Gud som inte tar makt med våld. Gud är en Gud som leder folket som en herde, inte som en kejsare. Gud är en Gud som levt i flykt undan en farlig regim.

I bibeln står det berättat många gånger om hur Guds folk varit på flykt och i fångenskap, långt borta från sitt hemland. Och när folket är hemma i sitt land så påminns de ofta om att de har varit på flykt och att de har varit främlingar i andra land, och att de ska ta hand om de främlingar som kommer till deras land. Era erfarenheter av att vara främlingar är en tillgång när främlingar kommer till ert land. Mota inte bort dem, utan ta hand om dem. 

Idag lever ungefär 80 miljoner människor på flykt. Aldrig förr har så många människor varit tvungna att lämna sina hem på grund av krig, konflikt och förföljelse. 80 miljoner människor är så många att det inte går att förstå hur många det är. De flesta flyr till sina grannländer, men några få av dem kommer till oss i Sverige. Vi här uppe i norr, har under många, många år varit förskonade från krig, klimatkatastrofer som tvingar människor att lämna sina hem för att överleva, och maktgalna ledare som hotar oliktänkandes liv och hälsa, vilket vi ju vet är vanligt i andra delar av världen. När det kommer människor hit som är på flykt så har vi som länge levt tryggt ibland svårt att identifiera oss med de som är på flykt. 

Berättelsen om hur Josef och Maria blir tvungna att fly med sin nyfödde son Jesus kan hjälpa oss att komma ihåg att ta hand om flyktingen som kommer hit. Det är ett Guds barn som kommer hit, hur gammal eller ung hon än är, vilken religion han än tillhör, hur långt de än tvingats fly för att komma hit. Gud sände sin son till hela världen, till alla människor i Guds skapelse. Och till och med Gud själv har varit en flykting. Ta hand om flyktingen, ta hand om Guds barn. 

Precis som Maria tackar Gud för att hennes son inte dödas av Herodes, så får vi tacka Gud för att vi inte lever i flykt. Och precis som Maria gråter med de mödrar som mister sina barn så får vi gråta med dem som tvingats fly. När du möter en människa, kom ihåg att hon är Guds barn.

Vi ber

Gud, tack för att du kom till oss som ett barn, som en som vi kan identifiera oss med. Du är ingen ouppnåelig härskare som kräver vår bugning och våra gåvor, du är ett barn som vi får falla på knä inför och prisa med det vi har att komma med, om än det är guld eller varma händer. 

Ge oss din kärlek för alla dina barn, och idag tänker vi speciellt för alla dina barn som är på flykt i världen. Hjälp oss att möta varandra med den kärlek som du förtjänar och som du möter oss med. 

Så ber vi i Jesu Kristi namn. Amen.