Guds hus

20210103 Maria Öst

Söndagen efter nyår
Lukasevangeliet 2:42-52

En av de fördomar kring kyrkans folk som jag är mest ledsen över att människor har, är fördomen att kristna inte tänker själva om Gud. Jag förstår då och då i samtal, att människor tror att jag berättar för min församling om hur det är med Gud och att min församling oreflekterat säger ja och amen till det. Och att jag i min tur har lyssnat på nån gråhårig gubbe på pastorsutbildnignen och sagt ja och amen till allt det han sa. 

Visst fanns det kloka gråhåriga gubbar på pastorsutbildningen som jag tyckte om att lyssna till. Och visst är det så att min församling lyssnar på mig och ibland säger ja och amen (hoppas jag, iallafall). Men det är naturligtvis inte så enkelt. En av mina lärare var rödhårig, till exempel. Och flera var kvinnor. Och till vissa av de gråhåriga gubbarna sa jag snarare nej och så där kan du ju inte säga, än ja och amen. 

Det är inte så ofta någon kommer och pratar med mig om predikningarna jag hållit, men jag får ofta prata om Gud med människor som hört mig predika. Tycker Gud såhär? Visst måste Gud mena detta? Hur kan Gud göra så mot oss? Och där i det mötet lär jag mig massor om vem Gud är, och förhoppningsvis blir de jag pratar med också något klokare. 

Dagens evangelietext berättar en annorlunda berättelse, eftersom vi där möter Jesus när han är 12 år gammal. Han har varit tillsammans med sin familj och ett helt sällskap i Jerusalem för att fira påsk. När de andra påbörjar vandringen hem så stannar Jesus kvar i templet och diskuterar teologi med de skriftlärda i templet. Det står att han satt i templet mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Det står också att alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav.

Ofta fokuserar vi på detta att han hade förstånd och gav bra svar, att de vuxna, skriftlärda tyckte att han var klok. Men det första som står är att han lyssnade och ställde frågor. Han kom inte dit med svaren, som han ju kunde ha gjort, eftersom Jesus är Guds son. Han gick dit för att lyssna. Han ställde frågor.

Frågorna vi ställer om Gud är viktiga. För att lära känna Gud bättre så måste vi få ställa frågorna vi bär på. Det gjorde Jesus och det får vi också göra. Vi får ställa våra frågor till andra som känner Gud, som hört predikningar, som gjort upplevelser, som ställt sina frågor, som kanske fått svar, som funderat kring något liknande, som har någon klok att prata med. På så sätt kan vi lära känna Gud.

En av fördelarna med kyrkan är att vi där tillsammans med Guds folk får ställa våra frågor, och vi får där, likt Jesus, pröva att säga högt vad det är vi upptäcker om Gud. Där är vi många med olika erfarenheter och olika tankar som tillsammans får provtänka och närma oss Gud med våra intellekt. Där finns inte bara de gråhåriga gubbarna som har något att berätta om Gud, utan också alla vi andra som har andra erfarenheter, andra infallsvinklar, andra synsätt, andra tankar. När vi i kyrkan möts och delar med oss av våra frågor och svar, så anar vi mer och mer av vem Gud är och vilka vi är i Gud och i världen. 

Amen.