Prövningens stund

Maria Öst

Matteusevangeliet 4:1-11
Psalm 31:2-6

När jag läste dagens psaltarpsalm inför denna betraktelse, så hörde jag en sång sjungas i mitt hjärta. Ibland när jag läser ett bibelord så märker jag att jag kan en sång på det bibelordet, men så var det inte nu. Sången jag hörde nu var en välkänd sång från en välkänd musikal. Jag hörde Helen Sjöholm sjunga Du måste finnas från musikalen Kristina från Duvemåla

Det är en fantastik bön, där Kristina både skäller på Gud, funderar på om Gud ens finns, och kräver att Gud måste finnas. Kristina har förlorat ett barn, ett hemland och nu ska hon tas från sin man. Hon är både ledsen och arg och i den förtvivlan börjar hon fundera på om Gud ens finns. 

Men när hon vågat säga de orden, vågat öppna den dörren, när hon står vid den avgrunden, så börjar hon gråt-skälla på Gud. Hon som skriker till den Gud hon är osäker på finns eller inte, att Gud faktiskt måste finnas. ”Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då? Nej, du måste finnas. Du måste.”

Dagens psaltarpsalm är också en uppmaning till Gud. Psalmisten säger åt Gud att aldrig svika, att Gud ska att vara den klippa dit man kan fly. Det är inte en förfrågan, det är ett krav. ”Du skall leda och styra mig,” säger psalmisten. Inte ”snälla, du kan väl leda mig” eller ”jag tycker att du bör leda mig”. Nej, psalmisten kräver att få bli ledd.

När livet är en prövning, när Gud verkar avlägsen eller tyst, så får vi använda denna psaltarpsalm, och flera andra texter i bibeln, och helt enkelt kräva att Gud ska vara vår klippa. Människor har bett till Gud med hjälp av denna psaltarpsalm i tusentals år, och det får vi göra nu också. 

Var det så Jesus gjorde i öknen? Jesus hade letts ut i öknen av Anden och varit där i 40 dagar och 40 nätter, utan mat. Efter 40 dagar kom djävulen, frestaren, och försökte få Jesus att använda sin gudomliga makt för egen vinning. Förvandla stenarna till bröd, kasta dig ner från tempelmuren så att änglarna kommer och fångar dig, tillbe djävulen och få all rikedom på jorden. 

Kanske blev Jesus verkligen frestad, kanske slets det inom honom och kanske var han nära att gå djävulens väg. Kanske var det därför Jesus inte svarade med sina egna ord, utan Jesus svarade med bibelord. För att han själv slets mellan de olika möjligheterna, och bibelorden gav de svar han inte själv kunde komma på. I prövningens stund kunde han ändå luta sig på bibelns ord. Gud, du måste finnas. Gud, du skall leda och styra mig. 

I prövningens stund är det så skönt att människor i alla tider också har varit prövade och har skrikit på och gråtit till Gud, och att de har skrivit ner det och att andra människor har förstått att ta med det i bibeln. Därför kan vi idag luta oss mot orden som lästs och betts i flera tusen år. Gud hör vår bön, och är vår klippa, vår tillflykt, vår borg och räddning. När vi är i prövningens stund får vi ta vår tillflykt till orden som hållit i årtusenden och håller än idag.

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
svik mig aldrig!
Du som är trofast, rädda mig,
lyssna på mig,
skynda till min hjälp.
Var min klippa dit jag kan fly,
borgen där jag finner räddning.
Ja, du är min klippa och min borg.
Du skall leda och styra mig,
ditt namn till ära.
Du skall lösa mig ur snaran de gillrat,
du är min tillflykt.
Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.
Ps. 31:2-6