Kristus är uppstånden

Det som hände på påskdagen är lätt att berätta, men svårt att förstå. Det finns en tydlig dramaturgi, men händelsen är inte som något annat vi känner till. 

Såhär berättas det i Markusevangeliet: Tidigt på söndagsmorgonen går tre kvinnor till graven där Jesus kropp blev lagd efter att han togs ner från korset. Kvinnorna heter Maria från Magdala, en till Maria och Salome. De köper välluktande kryddor att ha när de smörjer den döda kroppen, och de diskuterar hur de ska få bort den stora stenen som ligger för hålet in i klippgraven. Hittills är allt som vanligt. Så vanligt som det kan vara när någon älskad har dött, alltså. 

När de kommer fram till graven är stenen bortrullad. De går in i graven, och där sitter vad som beskrivs som en ung man i lång, vit dräkt. Kvinnorna blir förskräckta, naturligtvis. När något oväntat händer så hinner man tänka väldigt mycket på väldigt kort tid. Vem är mannen? Vad gör han i graven? Är han farlig? 

Mannen – eller kanske är det en ängel –  säger ”Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev kortfäst. Han har uppstått, han är inte här.” Och så ger han kvinnorna ett uppdrag. Han säger åt dem att berätta för Petrus och de andra lärjungarna att Jesus har uppstått och att han går före dem till Galileen. Där ska lärjungarna få se Jesus, som Jesus ju redan tidigare har sagt till dem. Det sa han innan han dog.

Kvinnorna springer ut ur graven och det står att de inte sa något till någon, för de var rädda. Men kvinnorna berättade tillslut om vad de varit med om. När de gjorde det blev de först inte trodda av männen, men när männen sedan själva fick se Jesus så förstod de att kvinnorna haft rätt hela tiden. 

Det är inte svårt att återberätta påskdagens berättelse, men det är svårt att förstå den. För att förstå den måste man vilja tro på att det som berättas är sant. Om man inte vill tro det, så är det lätt att komma på förklaringar till vad kvinnorna var med om. Man kan till och med hävda att de ljuger om att de var med om något alls. Då har Jesus inte uppstått och döden är inte besegrad. Allt evighetshopp slocknar.

Men om man vill tro att kvinnorna berättar sanningen, då förändras världen. Om Jesus har uppstått från döden, så har döden besegrats en gång för alla. Hoppet om ett evigt liv bortom döden lever. Då får vi leva våra liv på jorden med ett hopp om att efter att vi har dött så får vi leva i Guds frid, i en tillvaro utan smärta och utan sorg. Ett underbart hopp om ett evigt liv med Gud. 

Men inte bara det. Om vi vill tro på att kvinnorna berättar sanningen, så får vi också tro på en Gud som uppmanar oss att förändra denna värld som vi lever i nu. Vi tror på en Gud som ger världshistoriens märkligaste och mäktigaste uppdrag till tre kvinnor. Kvinnor sågs inte som trovärdiga vittnen på den tiden (det känner vi ju tyvärr ingen även idag). Gud ger ändå just kvinnor uppdraget att berätta för männen och mänskligheten att Jesus har uppstått. De fyra evangelierna i bibeln har fyra lite olika beskrivningar av påskdagen, men en sak är samma i alla evangelier: det var kvinnor som var de första att berätta om att Jesus uppstått. 

Genom evangelierna har Jesus gång på gång vänt upp och ner på det mesta av det som samhället fått om bakfoten. Han säger att barn är förebilder, att fattiga har nåt gott som rika inte har, att man ska behandla sin fiende som man själv vill bli behandlad och att en mästare ska tvätta sina lärjungars fötter. Klart att de som i världens ögon inte ens räknas som trovärdiga ska få berätta för männen att livet har segrat, att Jesus lever. 

Berättelsen om hur Jesus uppstod från döden är en berättelse som utmanar allt det vi vet om döden och livet. Man kan välja att inte tro på den, och då förminskas livet. Man kan välja att tro på den, och då blir livet så stort som det är. Blomknoppar i rabatterna blir en berättelse om att livet är starkare än döden. Skratt mitt i en ledsam tid blir ett hopp om en tid då glädjen kommer tillbaka. En vänlig handling av en okänd medmänniska blir ett bevis på att Guds godhet finns i oss alla.

Det som hände på påskdagen är konstigt. Det går inte att helt förstå. Men det går att tro på och det går att leva med det hoppet som den tomma graven ger. När man gör det så blir livet så stort som det på riktigt är, både livet som vi känner det nu och livet i evigheten. 

Jesus är uppstånden. 

Amen.