Vägen till livet

Johannesevangeliet 16:16-22
En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.” Då sade några av lärjungarna till varandra: ”Vad menar han när han säger: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’, och när han säger: ’Jag går till Fadern’?” De sade: ”Vad menar han med ’en kort tid’? Vi förstår inte vad han säger.” Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: ”Ni undrar varför jag sade: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’? Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er.

Jag vet inte om jag reagerade på det innan jag själv födde barn, men nu kan jag inte läsa denna bibeltext utan att bli irriterad. Eller irriterad är nog fel ord egentligen. Jag blir arg. Arg på att män i alla tider har tagit sig rätten att uttala sig om upplevelser och erfarenheter som de helt uppenbart inte kan ha en egen upplevelse eller erfarenhet av. I denna text säger Johannesevangeliets författare att Jesus säger att kvinnor inte kommer ihåg plågan av att föda barn när barnet är fött. Snälla, snälla Johannes och Jesus, det kommer vi visst ihåg. Kanske inte exakt hur, men vi kommer ihåg att det var plågsamt. Riktigt plågsamt.

Ingen man ska säga till mig eller någon annan kvinna hur det är att föda barn, inte ens Jesus. 

Detta kan ju låta som en lite märklig utgångspunkt att ta för en betraktelse. Att jag blir sur för att Jesus säger att kvinnor glömmer smärtan när barnet är fött. Men vad läsningen av detta gör med mig säger något väldigt viktigt, om vi tänker igenom det lite längre.

När det gäller texten så kan jag berätta att vi hittar den i det vi kallar ”Avskedstalet” i Johannesevangeliet. Det är Jesus som håller ett tal till sina lärjungar precis innan han blir förrådd av Judas och fängslas för att sedan dödas. Jesus vet att han kommer dö och han passar på att än en gång undervisa lärjungarna, bland annat om Guds heliga ande och hur Jesus efterföljare ska vara mot varandra när han inte längre är på plats. 

I talet ger Jesus lärjungarna i alla tider ett nytt bud. Det budet är ”att ni skall älska varandra”. Detta säger han tre gånger i talet. Ni skall älska varandra, ni skall älska varandra så som jag har älskat er, ni skall älska varandra. Detta är viktigt. Det var viktigt för två tusen år sedan och det är viktigt nu. Det kommer alltid vara viktigt. Vi skall älska varandra. 

Därför blir jag så sur på att Johannesevangeliets författare hävdar att Jesus berättar för mig och alla som fött barn under plågsamma förlossningar att vi har glömt smärtan. Ja, jag vet att det inte var poängen i texten, det var ”bara” en bild, och en välanvänd bild av den yttersta tiden (se tex Jesaja 26:17). Men hur det än är med det så är det inte kärleksfullt att ta sig rätten att tolka andra människors livserfarenheter. 

Jag som vit kan inte helt och hållet veta hur det är att vara svart, du som inte har funktionshinder kan inte veta hur det är att ha det, du som heterosexuell kan inte veta hur det är att vara homosexuell, du som rik kan inte veta hur det är att vara fattig, du som cis kan inte veta hur det är att vara trans, jag som ung kan inte veta hur det är att vara gammal, och så vidare. Därför ska man inte tvärsäkert uttala sig i frågor som man inte har erfarenhet av. Iallafall inte utan att ta till sig väldigt mycket kunskap om det från de människor som har de erfarenheterna.

Detta är livsviktigt. Ja, livsviktigt. För att förlossningsvården ska kunna se till att födande kvinnor inte ska dö under förlossningar behöver kvinnor med erfarenhet av plågsamma förlossningar själva få komma till tals. Vi kan hitta liknande livsviktiga exempel för alla andra människor som inte får det tolkningsföreträde de har rätt till. Att älska varandra är att lyssna till varandra. 

Om vägen till livet ska vara tillgänglig för alla människor (och det ska den), så är det väldigt viktigt att älska varandra.  ”Då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er.”

Amen.