Det svåra i att sjunga en ny sång

Läste ni komikern Marcus Berggrens kulturkrönika i Göteborgs-Posten den 14 april? Den om varför så många procent av stadens yta är paxad till Gud. Han frågade sig varför det finns så många kyrkor och tyckte att de istället skulle omvandlas till fritidsgårdar. Han föreslår att staden ska köpa upp kyrkorna och sen köpa pingisbord och ”rädda ungdomen medelst rundpingis”.

Susanne Rappmann som är biskop i Göteborgs stift i Svenska kyrkan, och tydligen också pingisspelare, svarade på Berggrens krönika och hälsade att kyrkorna redan har pingisbord och är öppna för dem som vill komma och spela pingis. Jag kan hälsa att vi i min kyrka, Equmeniakyrkan i Surte, också har pingisbord. 

Jag och min församling funderar just nu väldigt mycket på vad vi ska göra i höst här vi (förhoppningsvis) kan öppna upp kyrkan för fler personer igen. Vi pratar om hur vi ska ha våra gudstjänster, hur vi ska ha våra dagledigsamlingar, vilka barn- och ungdomsverksamheter vi ska bjuda in till, vilka konserter vi ska anordna, vilka samtalsgrupper, bibelstudier och kvällsföreläsningar vi ska ha. 

Kyrkorna runt om i Ale och hela Sverige är väldigt bra på att anordna saker. Vi har lokaler som är anpassade för att samla folk i, vi har studieförbund som hjälper oss, vi är många människor som vill ställa upp ideellt och framförallt vill vi göra det. Vi vill vara en resurs för våra samhällen. 

Denna söndagens psaltarpsalms första rad säger ”Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång.” Ibland är kyrkornas problem att vi sjunger en gammal sång, gör en gammal verksamhet, bjuder in till en gammal grej. För att det är den sången vi kan. Det är tryggt för oss. Det är den vi är bra på. Vi gör det också för att vi som är i kyrkan gillar det, till skillnad från var Marcus Berggren säger i sin krönika. Vi sjunger sånger till Herrens ära, vi har bibelstudier för att lära känna Gud och oss själva, vi har scout för att det är riktigt roligt. Det kommer vi fortsätta att göra.

Men detta att vi vill vara en resurs för vårt samhälle, att vi vill ”rädda ungdomen medelst rundpingis”, om det är det vårt samhälle behöver, det vill vi bli bättre på. Häromdagen pratade jag med några andra föräldrar när vi lämnat barn på skolan och de frågade om inte vi i kyrkan kan anordna läxhjälp för barnen. Jag blev väldigt glad över att få den frågan, för det var ingenting jag själv hade kommit på. 

Hjälp oss att tro på att vi tillsammans kan vara en returs för vårt samhälle. Hjälp oss som kyrkor att sjunga en ny sång och göra en ny grej till Herrens ära. Berätta för oss vad ni behöver. Nu är en perfekt tid för det. Tack Marcus Berggren och ni andra som vill påverka och engagera er i den verksamhet ni behöver kyrkorna till. Vi behöver er. 

Med önskan om Guds välsignelse
Maria Öst, pastor i Equmeniakyrkan i Surte