Gud – Fader, Son och Ande

Heliga trefaldighets dag

Matteusevangeliet 11:25-27, Femte Moseboken 6:4-9

En av de saker jag älskar med kristendomen är att man inte kan förstå allt intellektuellt. Man kan inte räkna ut hur Gud tänker eller handlar. Det man kan göra är att erfara Gud, och med hjälp av till exempel bibeln, den heliga anden och all den erfarenhet som kristna människor i två tusen år har samlat på sig om Gud, upptäcka att det är Gud man erfar. 

Men man kan inte förstå Gud intellektuellt.

Jesus verkar också vara nöjd med att detta, för han säger i dagens evangelietext ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn.” Jag blir så glad i Gud när jag läser detta. Nog för att jag har läst mina högskolepoäng i teologi, och nog för att jag har som jobb att försöka formulera ord om Gud, men det är inte det som är det viktigaste. Det viktigaste är att ta emot uppenbarelsen, som är Gud, likt ett barn. Hänfört. Oförställt. Nyfiket.

I dagens gammaltestamentliga text säger Moses till folket ”Herren är vår Gud, Herren är en.” Detta är en av de saker som är helt omöjligt att intellektuellt förstå om Gud. Hur kan Gud vara en, men samtidigt tre – Fader, Son och Ande? 

Jag brukar förklara treenigheten som om det vore vatten. Vatten kan vara is, flytande och ånga, men det är alltid H2O. Detta kan hjälpa att tänka så, men det är ju inte sanningen om Gud att Gud kan vara fast, flytande och ånga. Samma vattenmolekyler kan inte vara frysta, flytande och ånga samtidigt, men hela Gud är alltid Fader, Son och Ande samtidigt och samtidigt är de tre personerna alltid olika. Klart förvirrande. Och jag älskar det. 

Gud är en. Men Gud uppenbaras för oss människor som tre personer (eller hypostaser, som det kallas på högskole-språket, men strunt i det). Jag läste nyss en väldigt bra beskrivning av den treenig Guden. (Den var så bra att den fastnade i mitt huvud, men jag kommer inte ihåg var jag läste den, så jag kan tyvärr inte referera till den skriften, som man som intellektuell ska göra. Jag bara tog det till mig, som ett barn.)

I den beskrivningen beskrevs Fadern som Gud för oss. Fadern, Skaparen, som skapar universum och jorden och allt som finns här, för oss.
Sonen beskrivs som Gud med oss. Människosonen, Gud som kommer till oss människor som Jesus för att leva med oss.
Anden beskrivs som Gud i oss. Gud själv fyller oss med sin ande och verkar i oss var och en, för allas bästa. 

Gud för oss, med oss och i oss. Det är den treeniga Guden. Det är så Gud uppenbarar sig för oss människor. Gud skapar en underbar värld för oss att leva i och för oss att vårda. Gud blir människa som vi, för att på riktigt kunna leva med oss. Guds ande lever i oss så att vi i alla situationer i livet blir uppmuntrade, hjälpta och tröstade av Gud.

Vi kan försöka förstå den treeniga Guden med ord, ungefär som jag nu försökt beskriva Gud. Men det är inte det enda sättet att närma sig Gud på. Det är nog inte ens det bästa sättet. Gud har, som sagt ”dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn.” Gud gav folket ett bud som vi kan läsa i dagens gammaltestamentliga text, och som också Jesus sa är det viktigaste budet. 

”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft.” Barn har en förmåga att älska på detta sättet. Helt och fullt. Hänfört, oförställt, nyfiket. Så får vi möta den treeniga Guden. Som Guds barn.

Amen.