Vårt dop

Romarbrevet 6:3-11

”Är det sant att ni har en pool under det där bordet?” frågade ett barn mig och pekade på nattvardsbordet i kyrksalen.
”Nja, vi har en dopgrav under nattvardsbordet, som man kan fylla med vatten och döpa människor i, men vi badar inte i den”, svarar jag. 
”Va? Har ni en grav under bordet?” frågar ett annat barn då.
Rimlig fråga, jag sa ju faktiskt att det var en grav under bordet, men… 

Här någonstans börjar jag trassla in mig i varför vi kallar det grav och vad ett dop är. Det var nog ganska stor tur för mig att barn slutar lyssna när man pratar om vad de upplever som tråkiga saker, så det kom snabbt en fråga om något helt annat. Det här med vad dopet är är inte helt enkelt att förklara. 

När jag läste dagens episteltext kom jag att tänka på barnet och dopgraven. ”Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom,” skriver Paulus till romarna. 

Det hade nog inte hjälpt mig där och då om jag citerat Paulus för barnen, men det är ju därför vi kallar det för dopgrav. Det är vår tro att när vi döps i vatten i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn, så finns vi med i den död som Jesus dog på korset. Paulus säger att ”När vi nu har dött med Kristus är vår tro att vi också skall leva med honom. Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla.” Därför stannar vi inte kvar i dopvattnet, utan lyfts upp för att leva våra liv med Kristus. 

Kristus dog bort från synden, en gång för alla. Gud skapade människan god, står det i bibeln. Men lite av det som människor gör är inte gott, alltså är de handlingarna inte sant mänskliga, enligt kristen tro. De omänskliga handlingarna kallar vi för synd. I dopet dör synden bort och människan återupprättas som sant mänsklig och hon kan leva i Kristus, som är sant mänsklig. Detta är nåden: att synden dör med Kristus, så att vi får leva tillsammans i Kristus.

(Jag är rädd att ni nu har slutat läsa, eftersom ni likt barnen tröttnat och tänker på något annat. Så kan det verkligen vara, men jag hoppas att ni orkar läsa lite till.)

Så tror vi. Det betyder naturligtvis inte att kristen tro inte ser odöpta personer som människor. Det vi tror är att synden är omänsklig. Våldet, lögnen, hatet är omänskligt och det är vi människor inte tänkta att leva i. Vi är tänkta att leva i kärleken, tryggheten, gemenskapen som är Gud. Alla människor är tänkta att leva i det. Men så är det ju inte, och därför kom Gud till jorden som människa, för att leva med oss och för att vi ska kunna leva med honom. När Jesus dog tog han synden på sig, så att vi ska kunna leva sant mänskligt i Kristus. 

(Orkar ni lite till? Det visar sig vara svårt att fånga en vuxen publik med text när man försöker förmedla dopteologi, men häng med lite till.) 

Paulus skriver att ”När vi nu har dött med Kristus är vår tro att vi också skall leva med honom.” Vi får leva med Jesus Kristus i evigheten, och evigheten början nu och här på jorden. I dopet döps vi in i Kristi kropp, säger vi. Det betyder att dopet för oss samman med varandra som kristna, och det för oss dit Jesus fördes, alltså till mänskligheten. Vi döps in i världen, till mänsklighetens kaos, både vårt eget och andras kaos. Vi döps och får i dopet nåden att se på våra egna och andras misslyckanden, vår egen och andras synd, med de ögon som den uppståndne Kristus ser oss med. Kristus ser oss med all sann mänsklig och all sann gudomlig kärlek. I Guds kärlek får vi se oss själva och varandra, och i Guds kärlek får vi leva med oss själva och varandra.

Detta med dopet är inte så lätt att förstå, varken för barn eller vuxna. Det viktiga är väl egentligen att du är människa och Gud är Gud och dopet ger oss gemenskap med varandra. 

Amen.