Efterföljelse

Sjätte söndagen efter trefaldighet

Det är sommar och Sara är på scoutläger. När de kom till lägerplatsen i tisdags var det bara en stor tom åker. Nu har massa olika scoutkårer byggt upp sina läger. De har satt upp jättemånga tält att sova i, och Sara sover tillsammans med de andra i patrullen Räven. De har byggt kök av slanor och rep där de lagar all sin mat över öppen eld. På dagarna har de varit på olika projekt där de täljt och byggt och lekt och träffat massa nya kompisar från andra scoutkårer. Sara tycker att detta är en av årets bästa veckor.

Idag är det stor-spårning på scoutlägret. Det är ungefär som en jättelång tipspromenad som man går med sin patrull, men istället för bara frågor så ska man göra massa uppgifter under vägen. Stor-spårningen tar nästa hela dagen att gå, så de har med sig lunch och fika i sina ryggsäckar. 

Patrullen har just klarat av uppgiften att göra upp en så stor eld att ett snöre brann av. Det var inte så svårt, för patrullen har övat ganska mycket på att göra upp eld under vårterminen. Värre var det med den första kontrollen då man skulle bygga ihop en slags bro av slanor och rep för att komma över en bäck. Då behövde de ganska mycket hjälp av ledarna för att förstå hur de skulle göra. 

Under tiden patrullen går mellan de olika spårnings-kontrollerna brukar de leka lekar eller sjunga sånger för att vandringen ska bli lite roligare. Nu går de på en så trång skogsstig att man bara kan gå på ett led, vilket passar utmärkt för att leka Följa John. Den som går först gör en rörelse som alla de andra ska härma och när de gjort det en stund kliver den som är först åt sidan så att nästa i ledet blir John och gör en ny rörelse. Den som var först förut väntar tills hela patrullen gått förbli och blir sist i ledet. Och så går det runt, runt, runt. 

Sara tycker att det är en väldigt rolig lek. När Samir var först gick de myrsteg, och när Iris var först dansade de. Nu är Alvin först och de hoppar jämfota vart tredje steg.
Så plötsligt kliver Alvin åt sidan och det blir Saras tur. Hon har inte tänkt ut nån rörelse att göra, så nu måste hon komma på något direkt. Fnissande sträcker hon upp armarna över huvudet och klappar ihop händerna mellan varje steg hon tar. Hon hör hur de andra börjar klappa händerna i takt, och för att kolla hur det går vänder hon sig om och tittar på kompisarna. 

Då ser hon något som hon borde ha kommit ihåg innan hon valde denna rörelsen. Maya kan inte klappa händerna, för hon har ju bara en hand. Hon har haft det så sen hon föddes, och det är inget som Sara eller de andra i patrullen brukar tänka på, men just denna saken kan hon inte göra. Sara blir generad och önskade att hon hade valt en annan rörelse. Men när hon tittar igen ser hon att Maya ändå har stärkt upp armarna över huvudet och istället för att klappa med händerna så knäpper hon med fingrarna med den handen hon har. Maya verkar inte besvärad alls, utan ler åt Sara. Maya gör likadant som de andra, men på det sättet som funkar för henne. 

Lite senare när patrullen sitter och äter sina matsäckar tillsammans i en slänt ställer Sara en fråga till Maya. 

– Maya, kommer du ihåg förut när vi lekte Följa John och jag gjorde den där rörelsen med händerna över huvudet, och du knäppte med fingrarna istället för att klappa händerna?
– Ja, det gör jag, säger Maya och dricker lite saft.
– Blev du ledsen att jag gjorde en rörelse som du inte kunde göra då? frågar Sara.
– Nej, svarar Maya. Men jag gjorde rörelsen så som jag kunde göra, inte som du kunde göra. Jag brukar göra det jag kan istället för att låta bli att göra det jag inte kan.
– Jag kan inte knäppa med fingrarna, berättar Hugo.
Då börjar Maya försöka visa Hugo hur man gör. Sen visar Alvin att han inte kan vissla som vanligt utan bara busvissla.

Sara tänker att det är ganska fint att man i hennes scoutpatrull inte blir retad för det man inte kan göra, utan får göra sakerna på sitt eget sätt, och att de försöker hjälpa varandra när någon av dem inte kan. Det måste ju vara så Gud tänkte när alla människor skapades så olika, att de skulle göra det som Gud ville, fast hitta sitt eget sätt att göra det på. Gud är så påhittig! 

Sara är så glad att hon har sin scoutpatrull Räven där alla får lära sig olika saker och testa hur man gör och hjälpa varandra när det är svårt. Gud måste också tycka att det, tänker Sara och ler upp mot himlen, som för att tacka Gud för patrullen Räven. 

Fundera ihop
Ibland kan man behöva något anpassa något för att kunna göra samma sak som andra. Varför är det bra?
Finns det något du gör annorlunda än dina kompisar? Eller nåt som någon kompis gör på ett annat sätt än du gör?
Tror du att Gud menade att skapa människorna olika för att vi ska kunna göra saker på olika sätt? 

Bibelord Markusevangeliet 1:17 ”Jesus sa: kom och följ mig!”

Bön
Gud, det är så fint att du har gjort oss människor olika, så att vi alla kan följa dig på olika sätt. Visa oss hur vi ska göra, så försöker vi göra som du vill, på vårt sätt. Amen