Brunn eller källa

Av Roland Ernebro

Joh. 4:5-26

Jag vet inte om jag har förutfattade meningar om Surte men jag antar att det är här som på de flesta andra platser.  Livet går sin gilla gång och de flesta dagar ser ut som den gjorde igår. Förmodligen har det inte blivit bättre under de senaste två åren när pandemin tvingat in många i ensamheten och isoleringen. Och nu når den fjärde ven slagit till med nya restriktioner som följd är det lätt att känna hur luften går ur en.

Men den monotona tristessen är inget nytt fenomen utan den har nog följt människosläktet så länge vi har funnits på den här jorden. Den grå vardagslunken kommer ingen undan. Den fanns säkerligen också i den lilla staden Sykar som låg i det föraktade området Samarien. Man kan undra vad lärjungarna tänkte när Jesus ville gå genom det området. Det var något som judarna helst undvek att göra.

Förmodligen var det en helt vanlig dag i den lilla staden då folk gjorde det man brukade göra. En syssla som måste göras varje dag var att hämta vatten från brunnen Det hörde till kvinnornas uppgifter och vanligtvis gjorde man det tidigt på morgonen eller framemot kvällen när det inte var så varmt. Då blev brunnen mötesplatsen där man träffades och pratade om det som hade hänt under dagen. Därför kan man kanske säga att brunnen delvis också fyllde samma funktion som dagens nyhetssändningar. Det var till brunnen man gick om man ville veta vad som hade hänt i byn.

Men alla platsade inte i laget. Man umgås väl inte med vem som helst menar jag. Och visste man att man inte var välkommen såg man till att gå till brunnen när ingen annan var där. Att vara utstött ur gemenskapen är en del av vardagen för många.

De flesta tycker nog det är fel att stöta ut någon ur en gemenskap. Ändå är frågan om det finns någon som aldrig varit med om att göra det. Många gånger kan det säkert ske omedvetet och bero på obetänksamhet. Vi förstår helt enkelt inte att det vi gör, eller kanske inte gör, bidrar till att någon känner sig utanför.

Andra gånger måste vi kanske erkänna att vi väljer att göra sådant som gör att vissa ska förstå att de inte är välkomna. Ofta, när vi gör så, förklarar vi det med att de är såna och såna. ”Han kan inte vara med här för han har så konstiga idéer. Och hon förstår nog inte vad vi håller på med.”

Folket i staden tyckte säkert att det fanns skäl att utestänga den här kvinnan från det sociala umgänget. Hennes livsstil gav dem rätten att inte behandla henne som en fullvärdig medmänniska. Frågan är hur mycket bättre vi är på den punkten idag. Det kanske är andra saker som vi reagerar på men hur behandlar vi dem som vi anser har fel? Är alla medel tillåtna i kampen mot det som vi tycker är fel?

Nu verkade det väl som att den här kvinnan hade anpassat sig efter rollen som den föraktade. Hon hade skapat rutiner som gjorde att hon inte skulle behöva träffa så många. Ensamheten hade blivit en del av livet och tillvaron. 

Men när hon kom till brunnen den här dagen bröts helt plötsligt det invanda mönstret. Att det satt någon där kanske inte förvånade henne mest. Det chockerande var att det var en judisk man som tilltalade henne och han sa inte vad som helst. Han bad att få dricka vattnet ur hennes kruka.

Eftersom vi lever i en helt annan tid och kultur har vi svårt att förstå hur revolutionerande detta var. Det var flera sociala barriärer som sprängdes den här dagen vid brunnen. En man talade med en kvinna, en jude tilltalade en samarier, en socialt anpassad man ber en kvinna med ett klart omoraliskt levnadssätt att få dricka vatten ur hennes kruka. Så mycket mer fel kan det knappast bli på en gång.

Därför var det inte konstigt om kvinnan blev förvirrad och inte förstod vad det var som hände. Det var som att allt hon hade lärt sig och var van hade sattes ur spel.

Men det gör ju också samtalet dem emellan blir något märkligt, visst känns det som att Jesus och kvinnan inte riktigt möts i deras samtal utan de pratar liksom förbi varann. Det märks tydligt att de har helt olika utgångspunkter och de hämtar sina referenser från två skilda världar. Kvinnan verkar vara helt fokuserad vid det som har med den här världen att göra och hon förstår ingenting av det bildspråket som Jesus använder. Fast det betydde ju inte att kopplingen saknades mellan hennes liv och det Jesus talade om.

Hon hade ju kommit till brunnen för att hämta vatten. Det var något bland det viktigaste människor måste ha. Därför gick det inte att välja bort besöket vid brunnen. Kanske fanns det många andra saker som hon avstod från att göra för att slippa allt tisslande bakom ryggen och alla de föraktfulla blickarna, men som sagt, till brunnen måste hon gå om och om igen.

Finns det någon plats i ditt liv som du känner att du måste återkomma till för att hämta styrka och kraft? Men är det en brunn eller en källa som du går till? Skillnaden mellan dessa är att källan har ett tillflöde som hela tiden gör att det tillförs nytt vatten. Brunnen däremot är ett slutet system och därför är det hela tiden samma vatten som finns i brunnen.

Nu finns det några saker som Jesus gör i mötet med den här kvinnan som jag helt kort tänkte nämna.

Det första är att han visar sin mänskliga sida och han har i grund och botten samma behov som hon. Han blir trött och törstig precis som hon. Och det faktum att de har gemensamma behov gör att hon har någonting som han behöver. Det är det konstaterandet som blir utgångspunkt för resten av deras kontakt.

Sedan pekar Jesus på det som är hennes egentliga problem. Det var inte hennes omoral eller att hon var utfryst ur den sociala gemenskapen. Nej, Jesus sa: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem som säger dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig det levande vattnet.”

Om du visste… de orden har jag stavat på många gånger. Det är lätt att få intrycket, när man blickar ut över samhället idag, att intresset för den kristna tron inte skulle vara så stort. Men jag undrar om det inte handlar mer om att människor inte vet vad det egentligen innebär att ha en tro på Jesus. Varför har inte vi som bekänner oss lyckats bättre med att visa på rikedomen i att äga en tro?

Ja, kan det bero på vi själva inte riktigt har förstått hur mycket Gud har att ge och vem Jesus egentligen är. En av anledningarna till att det blir så kan vara att vi gjort tron mer till en fråga om olika åsikter och uppfattningar i skilda frågor men det känns inte att det berör de djupaste frågorna i våra liv.

Man kan tänka sig att Jesus rörde vid de smärtsammaste såren i kvinnans liv. De många brustna reaktionerna kunde knappast ha varit något som hon ville diskutera med vem som helst. Men var han tvungen att dra fram det just där och då?

Ja, det kan man kanske undra men jag tänker såhär.

Jag tror inte att han sa det för att sätta dit henne. Det han såg framför sig var en människa som behövde bli befriad. Men för att kunna nå den befrielsen måste hon konfronteras med sanningen om sitt eget liv. Det är tydligt, såväl enligt bibeln som mänsklig erfarenhet, att det är först när sanningen kommer fram, hur mörk och tung den än må vara som en människa kan bli fri 

Samtidigt var Jesus medveten om att det kunde vara svårt för henne att uttrycka hela sanningen och därför lät han henne ta det steg för steg. Jag har tänkt ibland att Jesus kanske var ironisk när han gav henne ett erkännande för att hon sa att hon inte hade någon man. Men en tanke skulle kanske också kunna vara att Jesus lät henne säga så mycket av sanningen som han såg att klarade av i den stunden. Sedan fyllde han i med resten.

Men det räckte inte att hon sa sanningen om sig själv utan hon måste också få veta sanningen om Jesus och vem han var. Därför visade han att han var både människa och Gud. Genom att visa sig både trött och törstig hade han tydligt gett till känna att han hade en mänsklig natur.

Samtidigt var han mån om att hon skulle veta om hans andra sida så att hon skulle inse att det var han som kunde ge henne det som hon innerst inne längtade efter. 

På samma sätt som Jesus mötte den här kvinnan en vanlig dag vid brunnen kan han också möta dej i din vardag. Han önskar att du ska våga se sanningen om vem du är därför att sanningen om vem han är gör att det som behöver bli förvandlat i ditt liv kan också bli det.