Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen.
Pred 3:1
Det tredje kapitlet i boken Predikaren i Gamla testamentet inleds med en fantastisk poetisk meditation om tidens och livets gång. Tiden är en del av Guds skapelse, Guds kosmos. Tiden är indelad i en rytm, där olika faser växlar mellan varandra och allt som Gud har gjort är skönt för sin rätta stund.
Dagen har en rytm, veckan en och året en. Just nu befinner vi oss i en tid som för många är en brytningstid. Semestern är slut och en ny termin, ett nytt läsår, inleds. Livet växlar tempo. Skolor och arbetsplatser väcks till liv, rusningstrafiken kommer igång i tätorter och vi kommer in i våra vardagsrutiner igen.
Det att tider och stunder är olika är något givet i skapelsen. Jag älskar aftonpsalmen Den dag du gav oss Gud är gången, eftersom den kombinerar kosmologi med innerlig fromhet; jorden vänder sig i rymden, solen viger oss till vila, Gud har sträckt jordens bana genom en öde rymd. Detta kosmologiska tas in i vårt böneliv och en bro slås mellan hjärtats närhet till Gud och vår kosmologi.
Tiden är en del av kosmos, den ordning som Gud har skapat för att vi skall kunna leva och ha en hemvist i tillvaron. I skapelseberättelsens inledning i Första Mosebokens första kapitel skiljer Gud på ljus och mörker. Det är ett steg hur kaos förvandlas till kosmos. En tillvaro där allt är huller om buller, jorden är öde och tom, förvandlas till ett gott hem för livet.
Tidens ordning finns i allt levandes sätt att vara. Allt organiskt liv, från de minsta toffeldjur, har tider för vila och återhämtning. Levande organismer måste vila. Människor som på grund av en tack och lov mycket ovanlig sjukdom inte kan somna dör helt enkelt. Sömnens betydelse för vår hälsa är svår att överskatta.
Men inte bara dygnsvilan är nödvändig för vårt välbefinnande. Vi behöver också tid för vaken återhämtning, tid för rekreation. Vi kan inte arbeta all vaken tid. Vi behöver tid för att slappna av varje dag, varje vecka och varje år.
Sabbatsbudet kallas ibland för historiens äldsta arbetstidsreglering. Jag vet inte om det stämmer. Men det är ett bud jag är så glad över att det finns mitt i kärnan av Bibelns etiska undervisning, insikten om att allt levande, även slavar och boskap, behöver en dag i veckan för återhämtning.
Att hålla sabbatsbudet är en del i att som kristen leva i helgelse. Ett i längden hållbart kristet lärjungaliv måste innebära tid för rekreation och återhämtning, att man har tid att ägna sig åt något bara för att man vill det och blir glad av att göra det.
En god tolkning av Bibelns etiska undervisning är att den skall tolkas extensivt, utvidgande. Det som är god etik i ett sammanhang är ofta det i flera sammanhang. Även om sabbatsbudet bara ordagrant talar om den veckovisa vilan så gäller den även dygnet och året. Att ha en längre sammanhängande period av vila årligen är också en del av att hålla sabbatsbudet och att leva i Kristi efterföljd.
I vårt klimat med sina fyra årstider är det naturligt för de flesta av oss att ha den längre vilan under sommarmånaderna. På 70-talet, då jag växte upp, talade man om ”industrisemestern”. Under den tid då en stor del av den arbetsföra befolkningen arbetade inom tillverkningsindustrin kom fabrikernas arbetstid att sätta sin prägel på hela samhället.
Nu finns vi, som sagts tidigare, i en av årets brytningstider. Semestern och den mera avslappnade sommarlunken släpper sitt grepp om samhället och vardagens rutiner kommer i gång. Det är ganska skönt. Visst är det bra att vara ledig men förutsättningen för att vara ledig är att man har något att vara ledig ifrån.
Nu ligger ett nytt läsår framför oss. Det gör mig glad och fyller mig med förväntan. Jag får ett nytt år att leva i Kristi efterföljd, i den värld som Gud har skapat och gett oss som vårt kosmiska hem. Det är en gåva. Livet i sig är meningsfullt och är en gåva som berättar om Guds kärlek till oss. Att få leva med de olika rytmer som Gud har gett vår tillvaro är en förmån. Med det konstaterandet vill jag önska er alla ett riktigt gott nytt läs- och arbetsår tillsammans med Gud och med de medmänniskor som Gud sänder i vår väg.
