Andra söndagen i fastan

Den kämpande tron

Andra söndagen i fastan

28 februari–6 mars

Tema:
Den kämpande tron

Författare:
Ellen Gunnardo, diakon i Loo

Söndagens texter:
Första Moseboken 32:22–31, Andra Korintierbrevet 6:1–10, Matteusevangeliet 15:21–28, Psaltaren 130

Läs Bibeln här

En solig sommardag gick jag ut i trädgården för att plocka svarta vinbär. När jag kom gående där med min tomma hink fick några av våra får syn på mig, deras hage är nämligen alldeles intill vinbärsbuskarna. De trodde förstås att jag var på väg till dem, och att min hink var fylld med pellets. Genast kom de springande, ivrigt bräkande. Deras iver blev inte mindre när de hörde hur vinbären började dunsa ner i hinken, det lät ju ungefär som pellets som rasslade. Ryktet spred sig och det dröjde inte många minuter innan hela fårskocken på 37 får stod där bräkandes i ivrig förväntan. Det gick en stund, sedan kände jag att jag ville ju inte göra dem besvikna, utan gick och bröt av några grenar med löv till dem att äta på. Inte vad de hade förväntat sig, men ändå något gott.

Jag har många gånger sedan dess tänkt på vad dessa får hade att lära mig. De såg sin herde och förväntade sig något gott. De tog för givet att herden var på väg till just dem.

Jag blir påmind om dessa får när jag läser bibeltexten om hur den kananeiska kvinnan närmar sig Jesus. Även hon kommer till Jesus med en förväntan. Hon förstår att Jesus är den som kan hjälpa henne. Hon tror att hans kraft och hans nåd räcker till för henne, ja även om det så bara är små smulor av vad han har att ge, så är det nog. Hon ger inte upp när hon inte får omedelbart svar på sin bön, utan fortsätter be om det hon så innerligt gärna önskar. Jesus ser henne, och han vill inte göra henne besviken, även om de svar han till att börja med ger, kanske förvånar oss.

När vi kämpar med våra liv och med vår tro, tror jag att denna förväntan kan vara något att ta fasta på. Att om och om igen komma till vår herde, till Jesus, med en förväntan. Med en förväntan på att han kommer till just mig och är intresserad av mitt liv. Att hans nåd och hans kraft räcker till även för mig. Om och om igen får vi, likt den kananeiska kvinnan, komma till Herren och be honom förbarma sig. Förbarma sig över oss var och en, men också över andra människor och situationer, över vårt samhälle, vårt land och vår värld. Vi får be om detta, och försöka att inte ge upp. Även om vi ibland, eller kanske ofta, likt kvinnan först upplever att Jesus inte svarar alls, så får vi tålmodigt fortsätta be. Ibland dröjer svaret, ibland får vi något annat svar än vi förväntat oss, likväl kan det vara gott, men kanske svårare att se.

Så kom till Herren med en förväntan! Förvänta dig att han faktiskt hör din bön och att han håller sina löften om att vara dig nära.


Tack Herre att jag får komma till dig med allt jag är och allt jag har. Tack att du ville mitt liv och att du vill ha gemenskap med mig. Nu ber jag om hjälp att än mer räkna med dig, i alla situationer i livet, varje dag. Att lita på att du verkligen hör min bön och min längtan. Tack för din stora kärlek till mig och tack att du har lovat att alltid vara hos mig! Jag vill nu överlämna mig själv till dig. Herre, förbarma dig över mig!

En bön för varje dag i fastan

MÅNDAG: Idag ber jag med ord från Ps 139:1–5: Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker. Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand.

TISDAG: Idag vill jag be för Sverige. Tack Gud att jag får bo i detta land, där mycket är så välordnat och fungerande, där så många har det så bra. Men du ser Herre, att också här finns det så mycket nöd. Så mycket ensamhet, psykisk ohälsa, trasiga familjer, utanförskap. Herre förbarma dig över vårt land! Kom med ditt ljus och hopp, där mörker och hopplöshet råder. Visa oss som kyrka hur vi kan sprida ditt ljus så att människor omkring oss ser och förstår. Hjälp mig att vara ett litet ljus, där jag finns i min vardag.

ONSDAG: Idag ber jag med ord från Ps 143:8–11: Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag skall gå, jag sätter mitt hopp till dig. Herre, rädda mig från mina fiender, jag flyr till dig. Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Må din goda ande leda mig på jämn mark. Herre, bevara mitt liv, ditt namn till ära, tag mig ur nöden, du som är rättfärdig.

TORSDAG: Nu ber jag dig Herre: förbarma dig över vår värld! Du ser hur ondskan råder, hur människor lider på olika sätt. Herre, förbarma dig! Led oss som församling och kyrka, visa oss hur vi bäst kan verka för att kämpa för rättvisa och fred i världen. Visa också mig vad lilla jag kan göra för att påverka så att världen blir ljusare för människor som har det svårt, både långt borta men också nära mig.

FREDAG: Idag vill jag be med ord från Ps 36:6–10: Herre, till himlen sträcker sig din nåd, din trofasthet ända till skyarna. Din rättfärdighet är som väldiga berg, din rättvisa som det djupaste hav. Herre, du hjälper både människor och djur. Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga finner människor tillflykt. De får njuta överflödet i ditt hus, i din glädjes strömmar stillas deras törst. Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.

LÖRDAG: Herre, jag ber: lär mig älska andra människor än mer. Du ser att en del har jag lätt att älska, men med andra kan det vara lite svårare. Hjälp mig att se med dina goda ögon på alla människor jag möter. Hjälp mig att tänka goda tankar om andra människor. Jag ber dig att forma mina tankar och mina känslor så att jag blir alltmer lik dig i mitt bemötande mot andra. Låt din kärlek flöda genom mig och ge konsekvenser i hur jag lever mitt liv.