Palmsöndagen

Vägen till korset

Palmsöndagen

28 mars–3 april

Tema:
Vägen till korset

Författare:
Henric Götefelt, samordnare projektplan fred, jämställdhet och klimat, bor i Fjärdhundra

Söndagens texter:
Andra Moseboken 13:6–10, Hebreerbrevet 2:14–18, Markusevangeliet 11:1–11 (Samt från Skärtorsdagen Markusevangeliet 14–15, Psaltaren 118:19–29)

Läs Bibeln här

De hade ju väntat och längtat så länge – och så blev det så här? Äntligen skulle befriaren komma, äntligen skulle de bli upprättade och äntligen skulle de vinna. De ropade ”Hosianna! Rädda oss!”, de förkunnade att Davids rike äntligen skulle återuppstå och att räddningen var där. Palmbladet, segerkvisten, vajade i vinden och mantlar lades ned på Fridsfurstens, Befriarens och Människosonens väg. Och så kom han på en åsna? En liten man från en obetydlig avkrok i landet, tillsammans med en hop människor från samhällsstegens nedersta pinnar. Är det här Guds segertåg? Var är stridshingsten? Var är fanorna? Var är de dragna svärden?

Hos några fastnade säkert Hosiannaropen i halsen, palmkvistarna sjönk lite närmare marken. De hostade säkert lite förläget och tog några steg bort. Så här ser väl inte en seger ut? Det var helt enkelt svårt att se hur Guds rike skulle kunna brusa fram som vatten när anföraren sakta lunkar fram på ett dragdjur. Guds rike såg annorlunda ut än vad de hade kunnat föreställa sig.

En av Guds fantastiska gåvor till oss är vår kreativitet och fantasi, Gud gjorde oss till medskapare. Det är kreativiteten som leder oss till att utrota fattigdom, plantera träd och nå ut med evangeliet. Det är fantasin som förmår oss att se världen för vad den kan bli och inte bara för vad den är. Fantasin låter oss se hur Guds rike kan breda ut sig här och nu och kreativiteten ger oss vägen dit. Guds skapande kraft som vi får möta i skapelsen är livfull och långsiktig – så kan även vår kreativitet vara.

Problem uppstår när vi låter vår fantasi och kreativitet begränsas av vad världen säger oss är möjligt och ofrånkomligt. När vi låter Guds skapande kraft i oss begränsas. System uppbyggda av människan ses som gudagivna naturlagar vi behöver anpassa våra visioner efter. Ekonomi och tillväxt blir viktigare än långsiktig hållbarhet och vår relation till skapelsen. Våra visioner blir för små och i värsta fall destruktiva.

I en tid när skapelsens och vår nöd är stor, när vi länge har använt vår kreativitet för kortsiktig vinst och snabb tillfredsställelse, är vår roll som medskapare viktigare än någonsin. Världen behöver en kyrka som vågar låta kreativitet och fantasi flöda fritt. Som kan berätta en annan historia om framtiden än den som världen vill förmedla.

En historia om ett segertåg på en åsna som leder fram till döden på ett kors och vägen vidare därefter. En historia om ett rike som vi vill lämna allt för att få del av. En historia om att följa någon som kräver att vi lämnar allt men som ger oss mycket mer tillbaka. Där vi blir befriade från bekvämlighet, normer skapade av människan och världens destruktiva jakt på status och självförverkligande för att istället få vara med och bygga Guds rike. Där vi får sätta oss vid Mästarens fötter och lära oss att älska. Oss själva, varandra och Skapelsen. En historia om ett upproriskt hopp som inte låter sig begränsas av det som världen säger är möjligt eller omöjligt.

Kyrkan har mandat och uppdrag att berätta den här historien. Med ord, handlingar, trots, mod och dårskap får vi vara med i segertåget. Vi får vara med och ropa Hosianna, vifta med våra palmblad, lägga ned våra ägodelar, peka på Fridsfursten och säga att där är vår seger. Där är Guds rike. Där är vårt hopp. En annan värld är möjlig, ett annat rike kommer, Guds rike är nära.


Gud – i Din kraft, enklare, rimligare, modigare – till jordens yttersta gräns. Amen.

En bön för varje dag i fastan

MÅNDAG: Jesus Kristus – i början av den Stora veckan ser vi mot  Ditt kors. Vi vill följa Dig så nära vi kan, så långt vi vågar. Lär oss att älska: oss själva, vår nästa och Din Skapelse. Amen.

TISDAG: Skapelsens Herre, Du som banat väg genom död till liv: välsigna oss med glädje och kärlek inför livet, sorg och vrede inför skövling och orättvisor, mod och vishet när vi bygger nytt. Amen.

ONSDAG:Jesus Kristus – låt tårarna vi fäller över skapelsens tillstånd få vattna fröet Ditt rike spirar ur. Amen.

TORSDAG: Herre Du som inte svek din kallelse, Du som härdade ut i Getsemane. Hjälp mig att vara trogen i den del av skapelsen där Du satt mig. Låt din goda vilja ske, nära och långt borta. Amen.

FREDAG: Jesus Kristus, vår frälsare – . När Du dog blev det mörkt över hela jorden. Ibland känns det som att mörkret är kompakt även idag, för enskilda människor, för Din skapelse. Låt mig aldrig sluta tro att Ditt ljus är starkare än mörkret i vår värld. Låt mig få vara en låga som lyser upp där jag står. Amen.

LÖRDAG: Herre –  Dagen efter långfredagen var allt hopp ute. Det var ändå inte slutet på historien. Denna väntans dag vill jag be: Låt mig inte förminska Ditt rike så det ryms inom världens ramar. Påminn mig om att det som är omöjligt för människan är möjligt för Dig. Låt den kärlek som förde Dig till korset få röra vid mig så att jag kan älska och be för världen. Amen.