Frågor och svar om tro och Equmeniakyrkan

Gud går inte att fånga i ord, Gud är större än våra tankar. Men ett grundtema i bibeln är att Gud har uppenbarat sig för människan för att vi ska veta vem och hur Gud är. Gud visar sig exempelvis genom skapelsen (Psalm 19:2f, Apg 14:15f, Rom 1:19f), genom samvetet (Rom 2:15) och den längtan som är nedlagd i varje människas hjärta (Predikaren 3:11). Detta brukar kallas den allmänna uppenbarelsen.

Men detta är inte tillräckligt för att människan ska lära känna Gud och finna vägen tillbaka till gemenskapen med Gud (Predikaren 3:11, Rom 1:21f). Därför har Gud även uppenbarat sig på ett särskilt sätt i bibeln, Guds ord. Det kallas den särskilda uppenbarelsen.

I Gamla Testamentet uppenbarar Gud sig genom profeter som t.ex. Mose, David och Jesaja (2 Mos 3:15f, 2 Sam 23:2, Jes 1:1). I Nya Testamentet ( NT) ser vi att Gud uppenbarar sig på ett ännu tydligare sätt genom sin son Jesus Kristus. Gud blev helt enkelt människa.

”Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son”

Hebr 1:1-2

”Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss”

Joh 1:18

Enligt kristen tro är Gud himmelens och jordens skapare. Det är Gud som ger liv åt allt och uppehåller allt. Gud är också helig och rättfärdig och inget mörker finns i Gud. (I Joh 1:5) Samtidigt är Gud kärlek (1 Joh 4:8)) och barmhärtig och vill ha gemenskap med människan.

Gud är alltså ingen opersonlig makt ute i ett tomt universum, utan en personlig Gud. Gud är en och samtidigt tre; Fader, Son och Helig Ande. Det är kanske svårt att förstå, men enkelt förklarat är det tre aspekter på Gud. Fadern – som skapare. Sonen – som vår frälsare. Anden – som vår hjälpare.

Jesus är Guds son som blir människa för vår skull. Man kan säga att Jesus ger Gud ett ansikte så vi förstår vem och hur Gud är och hur vi skulle vara.

Jesus vänder upp och ner på mycket, exempelvis genom att säga:

Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav

Mark 10:43

Jesus dog på ett kors för hela världens synd (Joh1:29) men besegrade döden och uppstod igen och lever idag. Så här säger Jesus i bibelns sista bok:

Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död och se jag lever i evigheters evighet

Upp 1:17-18

I Johannes evangelium finns sex ”jag-är” ord av Jesus som visar vem han själv säger sig vara:

Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta,( Joh 6:35).

• Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus, (Joh 8:12).
• Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren, (Joh 10:11).
• Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö”,( Joh 11:25-26).
• Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig,( Joh 14:6).
• Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra,( Joh 15:5).

Helig Ande är den tredje delen i den treenige Guden. I Gamla Testamentet ( GT) kan vi läsa hur anden är med vid jordens skapelse och hjälper dem som är Guds profeter och tjänare.
I NT ser vi att helig Ande hela tiden är med Jesus och leder och ger honom kraft under hans liv på jorden. Sedan ger Jesus löfte om att alla som tror på honom ska få ta emot helig Ande.

Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få

Joh 7:37-39

Helig Ande är alltså hjälparen som Fadern sände för att vara nära varje människa och vara oss till hjälp. Jesus kallar Anden för Hjälparen och det Anden vill hjälpa oss med att tro, att leva sant och rätt och att tjäna våra medmänniskor.

Det finns många olika uppfattningar i den frågan. Det kristna svaret har ofta varit att kristen tro är den enda, sanna vägen till Gud eftersom Jesus säger om sig själv:

”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”

Joh.14:6

Det skulle då innebära att det är i mötet med Jesus Kristus vi lär känna Gud och kan ha gemenskap med treenig Gud. Men det säger inget om att Gud inte verkar i och genom andra religioner.

Vi ”tror” inte i första hand på bibeln utan vi tror på Gud, men vi menar att Bibeln är Guds ord. Genom bibelordet kan man lära känna Gud och därför kallar vi bibeln för en helig skrift.

Bibeln är världens mest lästa bok och unik på flera sätt. Den är skriven under en tidsperiod på cirka 1600 år på tre språk av ungefär 40 författare med olika bakgrund. Som en röd tråd genom bibeln går budskapet om att Gud i sin kärlek söker människan och vill rädda sin värld. Trots det historiska avståndet och de kulturella skillnaderna kan vi känna igen oss i de människor vi möter i bibeln. Vi ser att de brottas med samma existentiella frågor och problem som en modern människa gör idag. Listan på de böcker som ingår kallas för kanon. Efter många år av prövning beslutades på ett stort kyrkomöte omkring år 300 e. Kr vilka böcker som skulle ingå i bibeln. (Ordet bibel betyder bibliotek) Kyrkan och kristna människor har ända sedan dess sett den som Guds ord och en helig skrift som har kommit till genom att människor har berättat om Guds handlande under Andens ledning.

Bibeln är därför källan till en personlig tro. När vi läser den kan vi förstå vem Gud är, vad Gud vill med oss människor och vad Gud vill ge oss. Varje människa är betrodd att själv läsa, tolka och förstå den kristna tron som den framställs i Nya testamentet.

Nej

Equmeniakyrkan har ett dokument som heter Trons grund vilket beskriver vår tro. Där kan man bland annat läsa att den kristna tron har sin grund i Kristus och bibeln.

De apostoliska och nicenska trosbekännelserna är sammanfattningar som vittnar om denna tro. Utifrån dem vill Equmeniakyrkan uttrycka sin samhörighet med hela Guds kyrka.

Den kristna trons kärna kan sammanfattas i bekännelsen att ”Jesus är Herre” (Rom 10:9). Kristen tro föds hos människor som haft ett möte med den levande Jesus Kristus och vill följa honom. Det kristna tron kan också sammanfattas med orden från Johannesevangeliet: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha ett evigt liv”, (Joh 3:16)

Kristen tro handlar i första hand inte om en livsåskådning eller som teoretiskt kan betraktas som sant. Det innebär att ha en personlig gemenskap med en levande Gud och grundar sig på att det är Gud som i första hand söker och vill ha gemenskap med oss människor. Gud har visat det genom att bli människa i Jesus Kristus, som är den kristna trons centrum. Gud själv vet vad det innebär att vara människa och känner till glädjen, styrkan, mörkret och trasigheten. Vi är inte ensamma i ett opersonligt och oändligt universum. Gud är ”inte långt borta från någon enda av oss” (Apg 17:27)

Det finns ett bibelord som varit till stor hjälp för många som ställt denna fråga. I Uppenbarelseboken 3:20 säger Jesus:

”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig”.

Uppenbarelseboken 3:20

Att äta tillsammans var när bibeln skrevs ett tecken på djup gemenskap och det är just detta som den kristna tron går ut på. En djup personlig gemenskap med Jesus.

Vägen som leder fram till en personlig tro på Jesus Kristus kan se olika ut för olika människor. Men tron och tilliten växer inom oss när vi lär känna Guds stora kärlek.

Att bli en kristen handlar alltså om en gåva som vi får ta emot av nåd, alltså gratis. Inte på grund av våra prestationer eller goda gärningar. Jesus säger:

”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn”

Joh 1:12

Allt som skiljer människan från Gud och allt som skadar relationer och människor. Ordet synd betyder enligt bibeln att missa målet med livet. Att inte leva det goda liv som Gud skapat åt oss, i gemenskap med varandra i den skapelse Gud har satt oss att vårda och att inte ära Gud med sitt liv.

Ordet betyder räddad eller egentligen frihalsas. Det är hämtat från den romerska slavmarknaden då en slav blev fri från sin halskedja och sin fångenskap på grund av att någon köpt honom fri genom att betala en lösesumma. Vi lever inte i en slavkultur idag, men många vet hur det är att vara slav under annat, till exempel en stor ekonomisk skuld som man inte kan betala själv. Det enda som kan hjälpa är att någon annan betalar i mitt ställe.

En annan bild som används i Nya Testamentet är kärlekstanken. Frälsning beskrivs som Guds kärleksgåva (Joh 3:16). Jesu liv är ett liv i kärlek och hans död för andra är den yttersta konsekvensen av denna kärlek. En annan tanke är ställföreträdarskapet (Rom 5:8f). Jesus beskrivs som den som tar den andres plats.

Att bli och vara frälst i kristen mening betyder alltså att Jesus Kristus på korset tagit bort det som skiljer oss från Gud – nämligen synden. Frälsningen handlar om att befrias från allt som tynger, att få ta emot Guds förlåtelse, räddning och kärlek i det egna livet.

”Genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse från våra synder”

Kol 1:14

”Ty av nåd är ni frälsta av nåd genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det”

Ef 2:8

Så länge vi lever i den här världen får vi dock kämpa mot synd och död. Den slutgiltiga frälsningen kommer då Jesus kommer tillbaka och Guds rike kommer fullt ut.

Undervisningen om att Jesus ska komma tillbaka vid tidens slut är central i bibeln. Det nämns över 300 gånger i Nya Testamentet. Lika visst som han kom första gången så skall han komma en andra gång, men då ska han inte komma som ett litet barn utan som domare och herre. Därför säger Jesus att vi ska lyfta vår blick och aktivt vänta.

Vi ska be och arbeta i förväntan på den dagen för det blir en stor dag, en befrielsens dag för hela skapelsen. För naturen, djuren, människor. För alla de som väntat och längtat efter rättvisa och barmhärtighet i livet men inte fått det. Det blir också en fredens dag då Jesus, Fredens Konung kommer tillbaka och det blir en glädjens dag eftersom kärleken kommer att regera överallt och ingen sorg, inget lidande och ingen nöd och död längre finns.

Guds rike är en verklighet och Guds vilja sker. Precis som det var tänkt från början. Gud har återställt och återupprättat sin skapelse! Inte på grund av att människorna gjort rätt för sig utan på grund av vad Jesus gjort för oss.

Lärjungen Petrus som levde nära Jesus och noga hört vad han sa skriver:

Efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor

1 Petr 3:13

Ingen av oss kan ju av erfarenhet säga att det är så, men det är något som vi kristna tror, på goda grunder. Nya Testamentet berättar nämligen att Jesus har besegrat dödens makt och uppstått från de döda. På detta står och faller faktiskt hela den kristna tron. Så här skriver Paulus:

Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro,

1 Kor 15:13-14

Jesu uppståndelse är alltså hoppet om  för att det finns ett evigt liv efter döden och en himmel. Jesus säger:

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö”

Joh 11:25-26

Dop och nattvard. I Trons grund står det: Dop och nattvard är genom Guds ord heliga handlingar, sakrament, instiftade av Jesus Kristus och bekräftade av de första församlingarna i Nya Testamentet. De är tecken på det nya förbundet, som Kristus är förmedlare av genom sitt liv, sin död och uppståndelse. Genom tron förmedlar de Kristi närvaro, Guds nåd till försoning och upprättelse samt öppnar för en gränsöverskridande gemenskap mellan människor.

Dopet är Guds gåva till oss, ett tecken för nytt liv i Jesus Kristus och för gemenskapen med Kristus. Dopet är också ett centralt steg för vägen in i församlingsgemenskapen och livet i Kristus. I dopet dör och uppstår den döpte med Kristus. Dopet sker med vatten och kan i Equmeniakyrkan ske vid olika tidpunkter i livet. I Equmeniakyrkan vill därför vara en miljö och gemenskap där olika doptraditioner (barndop eller dop vid en senare tidpunkt i livet) ryms.

I vår teologiska grund står det: Tro, dop och medlemskap i församlingen hör samman. Att leva i sitt dop är en process som handlar om att växa i tro och i efterföljelse.

Om man inte vill döpa sitt barn utan anser att barnet själv ska få fatta beslut om dop när det är större, väljer många föräldrar att istället ha barnvälsignelsen för sitt barn. Ofta sker det också i en gudstjänst. I barnvälsignelsen ingår tacksägelsen för barnet som kommit till världen samt förbön och välgångsönskan över barnet och familjen. Ibland förekommer också namngivning, dvs. att föräldrarna inför församlingen tillkännager barnets namn. Man läser ett bibelord från Markusevangeliet, kapitel 10, om hur Jesus välsignar barnen och akten avslutas med att välsignelsen uttalas över barnet i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.

Nattvard firar vi till minne av Jesus Kristus med en särskild betoning på hans död och uppståndelse. Nattvarden kan också kallas Herrens måltid. När Jesus instiftade nattvarden talade han om brödet och vinet som sin kropp och sitt blod. (Se till exempel Mark 14:22-24) Kristus själv uppmanade oss att fira denna måltid till hans minne tills dess han kommer åter. Med bön om Andens närvaro firas alltså nattvarden till minne av Jesus Kristus och hans försoningsdöd till syndernas förlåtelse.

Nattvarden är en måltid i gemenskap med Kristus och i gemenskap med människor som vill tro på Kristus. Den är öppen för alla som söker denna gemenskap. Vi äter tillsammans precis som Jesus gjorde med sina lärjungar. Då vi firar nattvard i våra gudstjänster äter vi oss inte mätta som på vanlig mat, men vi delar bröd som kan stå som en symbol för viljan att ingen ska behöva gå hungrig.
Herrens måltid är också ett tecken på framtid och hopp. Där uttrycks kärlek, gemenskap, rättvisa och fred som är tecken på Guds rike. Vi firar denna måltid i väntan på att detta rike ska komma i sin fulla kraft

Ja, Equmeniakyrkan har partnerkyrkor och samarbetspartners i omkring 30 länder i världen och även flera missionsarbetare i olika länder.

Jesus själv har sagt:

”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och i den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut”

Matteusevangeliet 28:18-20

Evangelisation och mission handlar inte om att ”pracka på” människor en tro, utan om att i omsorg dela med sig av det glada budskapet om att Jesus Kristus lever, befriar och ger hopp.

Jesus har själv visat vad detta när han höll sin första predikan och sa: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren, Luk 4:18-19

Mission handlar om att hjälpa människor både med deras andliga, fysiska och sociala behov. Det handlar också om att i mötet med andra, systrar och bröder över hela jorden, få ta emot deras gåvor så vi kan dela livet med varandra.

I Equmeniakyrkan talar vi om särskilda tjänster. Detta innebär att det finns några som har fått uppdraget att särskilt arbeta med att stärka allas tjänst, nämligen pastorer och diakoner. Dessa är oftast anställda av församlingen. Pastorstjänsten är den som mest liknar ett prästämbete. Man ordineras till pastor och fungerar ofta som en ledare i församlingen och är den som mer än någon annan utför de olika handlingarna i gudstjänsten.

Pastorerna är också de enda som har vigselbehörighet. Pastorn har även ett särskilt tystnadslöfte om sådant som anförtros under själavårdande samtal och bikt.

I Equmeniakyrkan menar vi enligt bibelns ord att alla i församlingen är präster (1 Petr 2:9). Det innebär att var och en kan själv komma inför Gud. Det innebär också att olika handlingar i församlingen (som ledning av nattvard, dop och predikan ) även kan utföras av den som inte är utbildad eller ordinerad, men som församlingen har förtroende för.

Vi tror, liksom alla kristna, att människan är skapad av Gud till att vara Guds avbild. I varje människa finns något av Guds eget väsen nedlagt. Människans förmåga att älska speglar Guds egen kärlek, människans kreativitet och skaparlust är en reflex av Guds egen skaparglädje.

Människan är skapad till Guds avbild och har ett oändligt värde, även om hon är gammal och inte kan arbeta eller har funktionsnedsättningar som gör det svårt för henne att fungera i samhället. Människans värde beror inte på vad hon kan prestera utan på vem hon är.

Samtidigt som människan har denna unika roll som Guds avbild så är hon också en del av hela Guds skapelse. För hela skapelsen vittnar om Gud, hans allmakt, visdom, fantasi, skaparlust och kärlek. I denna skapelse har människan ett speciellt ansvar att vårda och sköta jorden, att förvalta den på ett gott sätt. Till denna i grunden oerhört höga och positiva synen på människan kommer dock insikten att människan med sin fria vilja kan välja bort Guds gemenskap ur sitt liv och gå sin egen väg.

Synden är en realitet att räkna med, och människan kan på avvägarna från Gud istället kunna bli både självisk och ond. Behovet av omvändelse till Gud, nåd och förlåtelse är därför också en viktig del i vår syn på människan.

När det gäller homosexualitet så finns det skilda uppfattningar om detta inom våra församlingar om det är förenligt med Guds skapelsevilja eller ej. Vi försöker leva med denna mångfald, trots att det kan vara svårt ibland.

Homosexualitet är inget hinder för medlemskap i en församling i Equmeniakyrkan inte heller för att antas som pastor eller diakon. Den 1 maj 2009 trädde en ny lag i kraft som bland annat innebär att par av samma kön har rätt att ingå äktenskap. Varje lokal församling kan själv fatta beslut om man önskar erbjuda vigsel även av par av samma kön.

I tio Guds bud finns det goda riktlinjer för hur ett liv bör fungera, i relation till Gud, familjen och medmänniskorna. I Nya Testamentet sammanfattar Jesus dessa bud i det dubbla kärleksbudet:

Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.

Luk 10:27

Den kärleksfulle Gud som vi tror på och som Jesus är en avbild av, är en förebild som vi försöker efterlikna. Så som Gud först älskat oss, bör vi älska andra. Så som Gud har förlåtit oss, bör vi förlåta andra. Såsom Gud är helig och sann vill vi vara sanna människor. Om man vill räkna med att själv bli förlåten av Gud, bör man först försöka förlåta andra. Det ingår som en del av bönen Vår Fader, som Jesus lärde sina lärjungar att be.

När det gäller förlåtelsen säger också Jesus att vi bör förlåta våra fiender. När Jesus hängde på korset bad han för sina bödlar att Gud skulle förlåta dem, eftersom de inte visste vad de gjorde. Det är en attityd som vi också försöker eftersträva. Samtidigt var Jesus upprörd över orättfärdighet och stod alltid på de förtrycktas sida. Vi tror att vi som kristna är kallade att stå på dessa ”mina minstas” sida (Matt 25:45)

I Nya Testamentet finns en vision om Guds rike. Jesus undervisade mycket om det i evangelierna. Den handlar om ett sätt att leva som vi kan försöka förverkliga redan här, att människor ska få kunskap om sanningen och leva i kärlek, fred och rättvisa.

Redan från allra första början när kyrkor och församlingar uppstod, strax efter Jesus död och uppståndelse, har det funnits olika inriktningar. Det har hela tiden funnits skiftande uppfattningar om vem Jesus är, vad han betyder för oss människor och vilka uttryck tron ska eller bör ta sig. De olika uppfattningarna i sin tur har gjort att man har delat in sig i nya grupperingar och startat nya kyrkor och samfund med likasinnade. Man skulle kunna säga att de flesta kyrkor har det centrala gemensamt nämligen tron på Jesus Kristus som världens frälsare. Sedan kan man ha skiftande åsikter i olika lärofrågor.

Huvudanledningen var resultatet av en lång utveckling, där de tre gamla samfunden (Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan) samarbetade alltmer, och hade ofta ungefär samma åsikter. Det väckte tanken om att bilda något nytt tillsammans. Dessutom tror vi att det är Guds vilja. Jesus har tydligt sagt att han vill att de som tror på honom håller ihop. Han är emot kristen splittring. Så den nya kyrkan är ett litet steg mot kristen enhet.

En fördel var att de tre ”gamla” kyrkorna fick chansen att bilda något nytt. Det är en nytändning med möjlighet att hitta nya friska idéer och metoder. En annan fördel är samordning av resurser och personal. Men den största fördelen är att samgåendet stämmer överens med Guds vilja om enhet bland kristna.

Det är inte så stor skillnad mot andra protestantiska kyrkor. Vi tror på Gud som skapare, att Jesus är världens frälsare, att den Helige Ande finns som en hjälp bland alla som tror. Vi tror på nåd, förlåtelse och ödmjukhet som nycklar i livet. Och att gemenskapen i församlingen är livsviktig och gör Gud konkret och tydlig. Vi tror på evigt liv, att Gud hör bön, att Gud vill något särskilt med våra liv.

Men när det gäller sättet att fira Gudstjänst kan det finnas skillnader. Men dock inte bara mot andra kyrkor. De kan faktiskt vara lika stora inom Equmeniakyrkan. Här finns både karismatiska, folkliga och mer liturgiska kyrkor.

Det finns inget motsatsförhållande mellan tro och vetenskap. De strävar båda efter sanning men betraktar samma verklighet utifrån olika perspektiv. En dialog mellan tro och vetenskap är nödvändig då det främjar en bättre förståelse av denna verklighet.

Vi tror att Gud har skapat människan att vara Guds medarbetare. För att klara av detta behöver vi lära oss mer, om vår värld och om oss själva. Därför bejakar vi med glädje all vetenskap och beprövad erfarenhet som kan hjälpa oss att förstå skapelsen och att förvalta den i enlighet med vårt uppdrag.

Vår värld står inför stora utmaningar när det gäller den ekologiska krisen, freden och rättvisa mellan människor. Allt hänger ihop. Därför behöver vi samverka med alla människor av god vilja, andra kyrkor, universitet och forskningsinstitutioner i kampen för en gemensam hållbar framtid.