Den välsignade potatisen

Igår satte jag potatis. På lite drygt 70 m2 sattes mestadels vanlig ”bonnapotatis” som jag köpt av en äldre man i grannsocknen – jag tycker att det är lite roligt med den kopplingen- och så några tidiga sorter som jag
hoppas kunna njuta av till midsommar.

Som vanligt hade jag mer sättpotatis är jag förberett utrymme för, så det blev till att peta ner de sista i några jordhögar i utkanten av köksträdgården. Jag vill absolut inte slänga någon förgrodd potatis! Så fick jag göra även förra året och denna fantastiska knöl kan växa nära nog varsomhelst.

På senare år har potatisen lite hamnat i skamvrån pga. allt tal om snabba kolhydrater, Men det ändrar inte det faktum att potatisen är fantastiskt nyttig och näringsrik. Jag läste någonstans att potatis är en av de få livsmedel som innehåller i princip allt vi människor behöver för att överleva. I svåra tider i vår historia var det just så, att det människor överlevde på var kokt potatis doppad i lite salt.

1917 var det kris med maten i många delar av vårt land, särskilt i storstäderna. Det sk. ”potatisupproret” i Stockholm ledde till kravaller då de lokala handlarna bara sålde till de rika, och de fattiga svalt. Equmeniakyrkan, (som då hette Missionsförbundet) och andra
frikyrkor gjorde då en viktig insats via sin hjälporganisation Sociala Missionen. De tog kontakt med bönderna ute i landet och köpte potatisen direkt från dem. I ett historiskt dokument står det att läsa: Under perioden 1 oktober 1917-28 februari 1918 kunde hjälp förmedlas till 1045 hushåll och man delade ut 27 484 kilo potatis och rotfrukter.

Det är länge sedan nu. och vi kan köpa billig potatis i vilken mataffär som helst. Om jag ska räkna min egen arbetstid så blir väl min egen potatis ganska dyr. Men allt går inte räkna i pengar! Och det finns många poänger med att odla potatis (och annat också) Paulus skriver i Romarbrevet: ”Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga.”
Genom mitt (ganska nyvaknade) odlingsintresse har jag blivit stärkt i min tro att ”det där religiösa” inte handlar om något ovanför och utanför våra vanliga liv utan är inbyggt och sammanvävt med den skapelse som vi lever i och av. Att jorden under våra fötter har något viktigt att säga om Gud, och om våra liv.

Det är några veckor sedan vi firade påsk, och vi återigen läste Långfredagens och Påskdagens berättelser om ”Från död till liv”. När Jesus själv försöker förstå vad allt detta svåra som han ska gå igenom har för mening, säger han: ”Om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det rik skörd” Och när jag framåt oktober kommer att rycka upp den vissnade potatisblasten och gräva i marken, kommer jag att hitta sättpotatisen från i maj. Den kommer att vara rutten eller iaf otjänlig. Men denna enda (nu döda) potatis har gett liv till 5-7 nya potatisar som – bokstavligt talat – ger mig liv. Den har en hel del att säga den där välsignade potatisen!

Ronny Augustsson Pastor Equmeniakyrkan Tvärred

• Dela