Publicerat 

Brev från Flatåskyrkan

Exchange ger oanade möjligheter till utveckling och reflektion för de ungdomar som deltar men också till oss i svenska församlingar. Vi får nämligen ta del av detta äventyr genom att ta emot en eller flera utländska studenter som praktikanter under fem månader! Vi i Flatåskyrkan i Göteborg har haft glädjen att ha Maria från Ecuador hos oss sedan i november. Maria har bott hemma hos min familj i vår lägenhet och delat vårt vardagsliv. På dagarna har hon deltagit i olika aktiviteter i vår kyrka och i Majornas missionsförsamling. Hon har framförallt varit med i barnverksamheten, i olika körer och nu senast i Badosk ett läger för barn mellan 7-12 år som vi hade i kyrkan. För mig har detta betytt mycket, faktiskt en slags nytänd tro! Hennes lugna, självklara och starka förtröstan på Gud  ”Diosito ” och hennes tro och engagemang i sitt hemlands Ecuadors framtid har väckt min något mer nersövda tro på Gud och på en framtid till liv. Det är lätt att bli cynisk i vår tid i Sverige där de flesta hellre ägnar sig åt konsumtion, sociala medier och amerikanska serier än engagemang, bön och närvarande relationer. Där vi har allt materiellt men det är också allt vi har. Där mediebruset är så starkt att Guds röst som kommer som en visning eller en vindpust, är så lätt att bortse från. Det krävs ganska mycket för att tro i Sverige idag!

Att ta emot en Exchangestudent är en utmaning i tro, man vet t.ex inte vem personen är (dock är alla noga utvalda, engelsktalande och högst engagerade och kapabla ungdomar). Vi svenska är ju lite blyga, reserverade och vill ha kontroll. Att ta emot en Exchange-student är att släppa lite på kontrollen och faktiskt våga tro! Vi i Flatås var osäkra på om vi skulle kunna finna tillräckligt med uppgifter till henne och vi hade dessutom en helt ny pastor men allting har löst sig och vi vill varmt rekommendera alla församlingar att gå in i denna utmaning. Det handlar om att ge unga människor en chans att se bortom horisonten, uppfylla sina drömmar på ett meningsfullt sätt, utbyta med varandra och med oss som Equmeniakyrkans församlingar. Vi har allt att tjäna på detta, framförallt trovärdighet inför de unga, det räcker inte att prata om hur kyrkan skall växa och överleva i Sverige, vi måste våga göra också! Maria har tillfört mycket till vår församling och nu har vi en levande relation till någon i Ecuador. Hoppas med detta ha inspirerat någon, välkomna att höra av er till oss om ni har frågor och funderingar.

Annika Ahrén Vargas, Flatåskyrkan