Publicerat 

Statens hälsovårdsarbete

Statens organisation av hälsovården i Kongo Kinshasa

Hälsoministeriet i Kinshasa ansvarar för hälsovården i landet. Det finns en hälsovårdsminister och dessutom finns ansvariga läkare för varje region. Hälsoministern samarbetar med internationella organisationer, som delvis finansierar insatserna i landet. Dessutom finns det enheter som ansvarar för bekämpning av Lepra, Tuberkulos, Sömnsjuka, HIV, Malaria, för vaccinationsprogram och andra av de belastande sjukdomar som finns i landet. Varje sådan enhet har utsett en ansvarig läkare för varje region. Dessa specialenheter får bidrag och stöd från internationella organisationer och missioner för sin verksamhet. Hälsovården blir på detta sätt specialinriktad och det finns naturligtvis risker att varje enhet och läkare arbetar enbart med ”sin sjukdom” och ingen har helhetsansvaret för människornas hälsa.

Den modell som bidrar till att specialistinriktningen inte tar över, är systemet med hälsozoner som infördes 1981 efter flera års planering. Landet indelades i hälsozoner, definierade utifrån befolkningsmängd (max 100000 inv/zon) och avstånd till sjukhus och hälsocenter. Antalet hälsozoner har ständigt ökat och idag finns det 515 sådana i landet. Det finns också en tydlig plan över vilka arbetsuppgifter som ingår för ansvariga på olika nivåer i hälsozonen. Så skall förebyggande insatser finnas i varje zon och inte bara behandlande insatser. Det finns en zonläkare, det skall finnas sjukhusläkare, sjukvårdare med uppgift att besöka enheterna i hälsozonen och hjälpa de lokalt ansvariga med olika problem som kan uppstå. Sedan modellen infördes har den ständigt utvecklats och är i dag en mycket bra modell för hälsovårdsinsatser i ett land.

På kartorna över Bas Congo och Mai Ndombe anges antal hälsozoner per område och i hur många zoner som kyrkorna arbetar. Bas Congo har en yta på ca 54000 km², medan Mai Ndombe har en yta på 150000 km². Befolkningen i Bas Congo är ca 3,5 miljoner och i Mai Ndombe ca 1,9 miljoner.  Mot bakgrunden att det skall vara 100000inv/zon, har Bas Congo 31 hälsozoner och Mai Ndombe 14 hälsozoner.

Då systemet med hälsozoner infördes, blev reaktionen från privatägda sjukhus och kyrkornas och missionernas sjukhus mycket stark. Det fanns en uttalad rädsla för att arbetet inte skulle få bedrivas som tidigare och många var rädda för att ”staten” skulle konfiskera deras egendom och material. Många kyrkor har fastnat i den rädslan och är motvilliga till samarbete med statens enheter, medan andra kyrkor har anpassat sig till den nya modellen.

Idag finns det 393 referenssjukhus plus ett antal mera allmänna sjukhus, som inte har specialistläkare, som kirurg och gynekolog, på plats. Av dessa 393 sjukhus, ägs ca 60 % av kyrkor eller är privatägda. Det finns knappt 8300 hälsocenter i landet. Dessa sjukhus och hälsocenter är godkända av staten och ingår i samarbetsprogram av olika slag. Fördelen med samarbete med statens strukturer, är att man får del av utbildningsinsatser för personal och att man får del av insatser, som syftar till att bidra med utrustning och material för sjukvården. För de enheter som inte samarbetar med staten, finns inte möjlighet att få del av dessa insatser. De blir beroende av annan hjälp för sin verksamhet.

Inongo koordinationen – Arbetsgrupp för hela Mai Ndombe

1989 fick en svensk missionär, från den nationellt Lepra ansvarige läkaren, ansvaret för Lepra och Tuberkulos arbetet i Mai Ndombe distriktet, med bas i Inongo. I övriga delar av Kongo fanns redan då ett välfungerande arbete för bekämpning av dessa två sjukdomar, men först nu startade arbetet i Mai Ndombe. Arbetet utformades, främst med stöd från Läkarmissionen. Den svenske läkaren ersattes av en kongolesisk läkare och arbetet sker fortfarande med stöd från just Läkarmissionen och även en belgisk organisation. Detta arbete berör hela Mai Ndombe området och har också inneburit arbete riktat mot andra sjukdomar. Arbetet finansieras idag av staten, en belgisk frivilligorganisation och Equmeniakyrkan.

Inongokoord.

Lepra och Tuberkulosarbetet i hela Mai Ndombe leds från koordinationen i Inongo. Gruppen är idag välutrustad och kan kommunicera med omvärlden, vilket underlättar arbetet.

Ett HIV/Aids projekt som pågått under flera år, med stöd från bl.a. Finland är avslutat, men arbetet fortsätter med annan finansiering. Bekämpning av Lepra och Tuberkulos är en mycket viktig uppgift, eftersom båda sjukdomarna fortfarande finns i området. Ett mycket välfungerande vaccinationsprogram, i samarbete med PEV, det statliga vaccinationsprogrammet, har nu pågått några år och gett mycket fina resultat. Så är andelen barn i hela området som vaccinerats mot mässling, polio, tuberkulos och andra sjukdomar markant ökat och ligger nu kring drygt 90 %. Detta är ett anmärkningsvärt gott resultat i Kongo.

Arbetet som leds från Inongo har fått mycket uppmärksamhet för sitt goda resultat och utmärkta planering av insatsen. Andra koordinationer för Lepra och Tuberkulos arbetet i övriga Kongo, kommer ofta på studiebesök, för att lära sig av Inongo gruppen.

Ansvarig läkare besöker alla hälsozoner i Mai Ndombe området regelbundet och får därigenom en god bild av behov och svårigheter i hela området. Dessa resor samordnas med CEBU:s chefsläkare och även ODDM:s och nätverkets läkare.

Karta över Kongo Kinshasa Kongokartahel