Publicerat 

Visionen om en samisk kyrka

Drömmen föddes någonstans på vidderna.

Drömmen om en fri och öppen kyrka, om en kyrka där same kan vara same och där svensk kan vara svensk.
Drömmen om en kyrka, där gamla psalmer kan sjungas och där jojken kan höras till Ipmil, Guds ära.
Drömmen om en kyrka, där förfädernas och hjärtats språk får bära bönerna.

Drömmen föddes där vi satt vid elden och inväntade renarna. Och frågan ställdes till mitt hjärta, om Jesus skulle komma vandrande över vidderna, om Jesus skulle födas in i den samiska kulturen, skulle det då finnas plats åt honom i vår kyrka? Tillåter vi Jesus att tala samiska med sina samiska lärjungar? Låter vi dem uttrycka trons glädje genom sin egen kultur?
Kan Jesus bli same? Får Kristi kropp, som kyrkan är, vara en samisk kropp och får kroppen bära samiska kläder?

Jesus föddes in i mänskligheten som ett judiskt barn i en judisk stad. Men Han måste också födas in i varje kultur.
Drömmen kommer till liv. Det samiska språket har på senare år kunnat höras i kyrkorna. Och en medvetenhet om nödvändigheten att öppna våra kyrkor inte bara för samer i sin egenskap av invånare i landet Sverige, men även för samer som samer verkar växa fram, sakta, men ändå. Ett steg i drömmens förverkligande är Equmeniakyrkans arbete med ”Kyrka i Sameland”.