Publicerat 

Religionsfrihet

Religions- och övertygelsefriheten anses av många vara basen för de andra mänskliga rättigheterna. Individers tro eller övertygelse är djupt rotat i identiteten, i hur man ser på sig själv, sina relationer och världen runt omkring. Rätten att få tro vad man vill och få uttrycka den enskilt och tillsammans med andra och även att få sprida sin tro eller att man inte har någon religiös tro är viktigt för att kunna utvecklas som människa. Denna frihet påverkar även hur våra samhällen och sociala grupper kan utvecklas. Många inom den internationella biståndsforskningen har påvisat att utvecklingsprojekt blir som mest lyckade när insatserna görs i samarbete med den religiösa övertygelsen som människorna har. I vissa fall talar man om verkliga ”förvandlingar” av hjärtan och attityder som starkt bidrar till utvecklingen.

Tyvärr är det så att 75 % av världens befolkning lever i miljöer där deras möjlighet att utöva sin religion eller övertygelse är starkt eller mycket starkt begränsad av myndigheterna och/eller av majoritetssamhället där de lever. Detta gör arbetet för religions- och övertygelsefrihet mycket angeläget.

En husgrupp samlas till bön i ett land där det nu är förbjudet

Equmeniakyrkan arbetar aktivt för religions- och övertygelsefrihet. Redan från början av bildarsamfundens historia i Sverige på 1800-talet och för Baptiströrelsen med start i Nederländerna och England på 1600-talet har det varit viktigt att värna om religionsfrihet för alla, oavsett religion eller övertygelse.

Flera av de systerkyrkor som vi samarbetar med internationellt lever just i miljöer och länder där religionsfriheten är starkt begränsad. I Kina har det varit religionsförföljelse mer eller mindre ända sedan 1950-talet. Idag kan man samlas i kyrkor och till möten om kyrkan man tillhör har registrerat sig i den statligt kontrollerade ”Tre Själv Kyrkan”, vilket gäller Equmeniakyrkans systerkyrka, under det att den s.k. ”Husförsamlingsrörelsen”, som vägrar att registrera sig, har upplevt stor förföljelse.

I Pakistan, där Equmeniakyrkan har Church of Pakistan som systerkyrka, finns en hädelselag som förbjuder människor att tala illa om religionen (Islam), profeten Mohammed och Koranen. Denna lag missbrukas så att minsta anklagelse mot någon gör att personen arresteras. Straffen är böter, livstids fängelse eller dödsstraff. Dessutom trakasseras och ibland t.o.m. lynchas de anklagade av uppretade folkhopar som mobiliserats av extrema fundamentalister. Cirka 700 personer sitter idag fängslade för detta och cirka 50% av dem är kristna eller från andra minoriteter. Resten tillhör majoritetsreligionen Sunni islam.

I Centralasien har Gemensam framtid relationer till baptisterna i Uzbekistan och Turkmenistan. Här är det svår religionsförföljelse. Tillhör man majoritetsreligionen islam går man fri om man accepterar det statsstödda ledarskapet och enbart har religiösa möten i godkända moskéer. Minoritetsgrupperna har det dock mycket svårt. För att lagligt kunna mötas till bön och gudstjänst måste man vara registrerad och enbart samlas i godkända lokaler. Problemet är att ansökningarna om registrering oftast avslås och de som gett sina namn vid en ansökan trakasseras. Detta gör att det finns få registrerade kyrkor. Övriga måste mötas i hemlighet. Ibland avbryts deras möten av polisen och deltagarna arresteras och blir bötfällda.

I Europa är det i Azerbajdzjan och Vitryssland som Gemensam Framtid har systerkyrkor med stora problem med religionsfriheten. Situationen i Azerbajdzjan är lik den i Centralasien. I Vitryssland finns en religionslag från 2002 som begränsar mötesfriheten för religiösa grupper. Baptistunionen har dock en god relation till myndigheterna genom sitt gedigna sociala arbete och kan oftast lösa situationer som uppstår där församlingar får problem med polisen.

Europeiska Baptistfederationen (EBF) har en person som samordnar arbetet för religionsfrihet i Europa, Centralasien och Mellanöstern. Gemensam Framtid ställer här en personal till EBF:s förfogande på deltid för denna tjänst sedan 2007.

Vi arbetar även i och genom Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE) i frågor om religionsfrihet och mänskliga rättigheter, så även genom CEC (Conference for European Churches) där Gemensam Framtid har en representant i kommissionen för ”Kyrka och Samhälle”.

Samarbete sker även med andra missionsorganisationer och samfund som arbetar för religionsfrihet för alla och genom att Equmeniakyrkan ställt en person till Världsbaptistalliansens förfogande som representant i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève.