Intervju med Församlingens Missionärer

Observera

Denna text publicerades första gången den 13 september, 2015. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Församlingens missionärer i Ecuador, Samuel och Emma Gunnarsson, har just återvänt till Sverige efter tre års tjänst i staden Jipijapa.

Familjen Gunnarsson
Familjen Gunnarsson

 

Varför blev det just Jipijapa?
Vi hamnade där efter en process och samtal med Equmeniakyrkan och lglesia del Pacto i Ecuador. Vi önskade komma dit men det var verkligen inte självklart. Man var orolig att det var en ”för svår plats” för nybörjarmissionärer. Men nu i efterhand är vi väldigt glada att vi fick möjligheten att arbeta i Jipijapa och församlingen La divina giacia. Vi har arbetat i den lokala Pactoförsamlingen och varit med att dra igång ett kaffeprojekt som ni i Vårgårda står bakom ekonomiskt.

Jipijapa
Jipijapa

 

Vad har varit den största utmaningen?
Det finns utmaningar på olika nivåer. Som familj har det varit svårt att få till privatlivet. Man lever sitt arbete dygnet runt. I församlingen har den största utmaningen varit att få den att växa, först och främst andligt och i ledarskap, men också i antal.

Vad är den största skillnaden mellan att arbeta i en församling i Sverige vs Ecuador?
Organisation! Svenska församlingar är mer ordning och reda och demokratiska. I Ecuador är församlingen också demokratisk, men pastorn är även ordförande i styrelsen och pastorns ord går före det mesta. Vi var ofta väldigt ’svenska’ i vårt ledarskap och det blev lite krockar då och då. Vi ville att det skulle vara ett teamwork i ledarskapet och att alla skulle ta
ansvar och beslut, men ofta ville de att pastorn skulle bestämma.

Vad har ni mest saknat från Sverige (förutom familj och vänner)?
Man börjar sakna saker som man inte förväntat sig. Småsaker som fiskbuljong, grahamsmjöl och kläder som inte finns att köpa i ens storlek. Sen kommer saknaden efter kyla faktiskt ganska snabbt. Att alltid svettas är inte så skönt. Vi bodde 30 minuter från stranden men var där kanske en gång i månaden. Så vi har faktiskt uppskattat den kyliga sommaren som varit.

Vad kommer ni att sakna mest från Ecuador?
Människorna! Det är ett privilegium att få komma människor så nära som vi fått göra och bli en del i deras liv, precis som de blivit i våra.

Vad väntar nu?
Oj. svår fråga. Först och främst ska vi få vårt tredje barn i september. Det ser hela familjen fram emot. För övrigt i skrivande stund vet vi inte vad som blir av oss framöver. Men vi lägger det i Guds hand!

 

”Café grandioso”, spanska för ”storartat kaffe” är ett projekt i Ecuador.

Grandioso Cafe

Det startades av Samuel och Emma Gunnarsson. Projektet började som en vision för att skapa arbetstillfällen samt en inkomst till församlingen i Jipijapa. Genom samarbete med olika organisationer har projektet kommit igång. I höstas såddes l2 000 kaffeplantor bakom kyrkan för att i januari sättas en och en i plastpåsar. Där skulle de få växa till sig ytterligare, innan de kunde planteras ut.

De behöver skyddas mot angrepp och ges de allra bästa förutsättningar. Inte för fuktigt, inte för torrt, inte för ljust, inte för mörkt. Kaffet skall odlas helt ekologiskt vilket ställer extra höga krav.

Tre år tar det till den första skörden. Långsiktigt finns stora drömmar, nya satsningar, utbildning och i stöd, så att bönderna i området kan få tillbaka sin stolthet i yrket och Jipijapa bli den kaffeprovins det tidigare var. Det finns även planer på att exportera till Europa. För oss kan det innebära att vi ska kunna dricka det ekologiskt odlade kaffet på vårt kyrkfika i Vårgårda.
’Kaffetåren den bästa är…” när målet är både gott kaffe och en förvandling av människors liv. Läs mer på familjengunnarsson.com och lyssna på Samuel den 11:e oktober kl 10.00.