Publicerat 

OLD – Historik

År 1867 bildas ”Kullings och Gäsene häraders missionsförening”

Ur denna förening växer det vi idag kallar Vårgårda Missionskyrka fram och detta år räknas också som året då vår församling grundas. Bildandet av missionsföreningen kan sägas vara en följd av en serie skeenden som påverkade vår bygd kraftigt under 1800-talet. Det är omöjligt att sammanfatta och beskriva allt det som gjorde detta möjligt. Det är också omöjligt att beskriva alla personer och skeenden som påverkar en församlings inre och yttre liv genom åren. Det som här följer är ett försök till en mycket kortfattad och väldigt förenklad bild av historien om Vårgårda Missionskyrka.

Kyrkan 1863
Kyrkan 1863

Svenska kyrkan var på 1800-talet dominerande i det kyrkliga landskapet och hade stort inflytande i samhället. I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet börjar en väckelse att gro i Sverige, främst inspirerad av Pietismen och Herrnhutismen. Dessa rörelser var förnyelserörelser inom Svenska Kyrkan och var till att börja med inte tänkt att bilda nya kyrkor. År 1856 bildades ”Fosterländska stiftelsen för evangelii befrämjande” eller som det snart kom att heta: ”Evangeliska Fosterlandsstiftelsen”(EFS). Även EFS var en rörelse inom Svenska Kyrkan och hade som en av de främsta uppgifterna att sprida kristen litteratur till folket. För att sprida traktat (liten kortfattad skrift) och böcker anställdes ett antal bokspridare, så kallade kolportörer. Dessa reste runt i landet för att sprida evangeliet. Snart kom kolportörer att närvara i trakterna kring Vårgårda och deras budskap togs emot av väl i bygden som redan tidigare berörts av väckelser genom bl.a. hoofianismen och roparrörelsen. Samlingar (s.k. konventiklar) hölls mestadels i hemmen och ofta blev uppslutningen så bra och längtan efter Guds ord så stor att hemmen blev överfulla. Samlingarna blev till slut mer regelbundna och tankar på att bygga så kallade bönehus för att få plats med alla började ta form. En samling män iVårgårdatrakten, de flesta under trettio år, drev ärendet och till slut byggdes en samlingslokal i Hoberg. Hösten 1863 togs lokalen i bruk till stor glädje för många. De kommande åren strukturerades arbetet än mer för att kunna satsa på mission inom Sverige. Till slut bildades föreningen ”Kullings och Gäsene häraders missionsförening” 1867. Ett utdrag ur protokollet då föreningen bildades säger:

Då den andeliga nöden allestädes öppnar ett vidsträckt fält för den kristliga kärlekens verksamhet och påkallar numera en endräktig samverkan av de spridda krafter som vilja offra sig Herranom till allt behag och vara fruktsamma i alla goda gärningar och tillväxa i Guds Kunskap så har äntligen beslut blivit fattat att de kristliga vännerna inom Kulling och Gäseneds härader skola sammansluta sig till en gemensam förening för att genom Guds nåd och bistånd bättre kunna verka för den viktiga missionssakens framgång.

Kyrkan 1877
Kyrkan 1877

År 1877 revs den gamla byggnaden (som saknade värmesystem) och en ny byggdes. Dessutom togs ett nytt steg då en omorganisation genomfördes och man konstituerade ”Vårgårda-Hobergs Brödraförening”. Medlem i föreningen fick den bli (även kvinnor trots namnet) som var känd för sann gudsfruktan och som i ”levande tro på Jesus Kristus ville ansluta sig till henne”. Stadgarna, ur vilket citatet är hämtat, säger att föreningens syfte är att ”verka för Bibelns spridning och för sann gudsfruktan, sedlighet och nykterhet, efter förmåga hjälpa fattiga och sjuka samt understödja lekmannaverksamheten och hednamissionen, ansvara för missionshuset och genom söndagsskola verka bland barnen”. I realiteten hade här en kristen församling grundats.

Lars Olsson 1829
Lars Olsson 1829

Föreningen hade fram till slutet av 1870-talet ett starkt samarbete med EFS eftersom dess kolportörer varit banbrytare och i högsta grad påverkat bildandet av föreningen. Någon organisatorisk förbindelse fanns dock inte och parallellt pågick samarbete med andra organisationer och föreningar. En spricka i samarbetet kom att uppstå på 1870-talet. Bakgrunden till detta är att det mellan väckelserörelsen och Svenska Kyrkan (och då även EFS då det var en inomkyrklig organisation) pågick strider kring främst två frågor; försoningen och nattvarden. Svenska Kyrkan ansåg att nattvarden skulle delas ut av en präst och i väckelsens spår hade det i många samlingar firats nattvard utan närvaro av en präst.

I Vårgårda hade kolportören Lars Olsson slagits sig ner och bildat familj. Han var den självskrivne ledaren i missionsföreningen och hade också kontakten med EFS. I brev mellan Lars Olsson och EFS kan man se att Lars Olsson anklagades för att delta i fria nattvardssamlingar där han också fungerade som uppläsare av Guds ord och utdelare av nattvarden. Detta ogillades av EFS och slutade med att han inte fick fortsatt förtroende som kolportör. I och med detta bröts samarbetet med EFS.

PP Waldenström
PP Waldenström

Efter en tid utvecklades ett samarbete med den nyss bildade kyrkan ”Svenska Missionsförbundet”. I fronten för grundandet av den nya kyrkan fanns Paul Petter Waldenström. Waldenström var präst i Svenska Kyrkan och provinsombud inom EFS. Han anslöt sig till den nyevangeliska rörelsen och utvecklade den så kallade subjektiva försoningsläran som blev en av de stora stridsfrågorna inom kyrkan. Han avskedades från EFS 1876 och han tog sedan avsked som präst inom Svenska Kyrkan. På grund av oenigheten kring bl.a. försoningsläran och nattvarden bildar Waldenström tillsammans med f.d. prästen E.J. Ekman ”Svenska Missionsförbundet” (från 2003 Svenska Missionskyrkan) år 1878.

Till en början samarbetade ”Vårgårda-Hobergs Brödraförening” med Svenska Missionsförbundet genom att bidra med pengar till förbundets missionsarbete, men i december 1888 ansökte föreningen om att få medlemskap i riksorganisationen.

 

Kyrkan 1927
Kyrkan 1927

År 1920 gjordes en stadgeändring och begreppet församling dyker nu upp i namnet. Föreningen blir ”Vårgårda-Hobergs Missionsförsamling”. Verksamheten övergår sedan allt mer från Hoberg, som från början var ortens centrum, till det allt folkrikare stationssamhället i Vårgårda. En ny lokal byggdes i Vårgårda och kyrkan invigdes år 1927.

Kyrkan som från början såg rymlig ut blev snart trångbodd, främst p.g.a. avsaknad av utrymme för ungdomsverksamhet. En tillbyggnad till kyrkan gjordes och nyinvigningen skedde år 1956.

I mitten av 1970-talet grodde återigen tankar på att förnya lokalerna. Det var även denna gång brist på ungdomslokaler som föranledde diskussionerna. Efter flera års diskussioner hade flera förbättringsförslag framkommit och önskemålen formulerades som följer:

  • En större och mer flexibel kyrksal som genom sidoutrymmen kunde utökas och där alla närvarande skulle ha någorlunda likvärdiga möjligheter att se och höra. God Akustik är också en viktig detalj.
    Kyrkan 1957
    Kyrkan 1957
  • Ett kyrktorg inomhus med garderob och toaletter i nära anknytning till kyrksalens entré.
  • Kraftigt utökade och mer ändamålsenliga lokaler för scout och ungdomsarbete.
  • En större och bättre serverings- och samlingslokal där hela församlingen samtidigt kunde delta i gemenskapen.
  • Ett förbättrat värme och ventilationssystem.

Olika förslag på utformning tas fram och i januari 1981 visas för församlingen det alternativ som kom att genomföras. 1983 beslutar så församlingen om byggstart och efter mycket bön, tusentals timmar av frivilligt arbete och ett enormt engagemang av församlingsmedlemmar så kan byggnaden i december 1984 invigas i sin nuvarande utformning.

Kyrkan 1984
Kyrkan 1984

Som vi ser har trakten kring Vårgårda påverkats mycket av den väckelse som drog fram. Betydelsen för samhället ska inte underskattas. Än i dag kan man se att vår bygd är ett område i Sverige där frikyrkan är särskilt stark. Gud har påverkat Vårgårda genom historien och vår bön och längtan är att vår församling ska få vara en del i att göra Jesus känd för dagens Vårgårdabor.

Källor
  • ”Guds gåva är det – En minnesskrift om Vårgårda Missionsförsamling vid dess 100-årsjubileum”. Evert Apelmo, 1966
  • Tidsskriften ”Missionsnytt” Nr.1 Årgång 27, 1984.
  • Wikipedia