Partiledarutfrågningar, Gud och hetta

Publicerat 

Jag som så många andra har väntat på regn i många veckor nu. Rent personligt för att det är så stekhett jobbigt i längden med hetta. Även för våra växters skull. Vi planterade en ny häck i höstas och det är så sorgligt att den viker ner sig under hettan, och alla fina perenner som är planterade för att återkomma, inte dö. Gräsmattan som är gulvit och så torr så det knastrar när man går på den. Lite utanför den egna horisonten böndernas kamp. Djuren, maten, växten. Det berör liven, varje enskilt djur, bönderna såklart, deras livsinvesteringar, kampen som kanske kommer vara förgäves, även maten till oss alla. Bränderna. Förlusterna. Kampen mot elden. Luften, hettan, om det ska bli så varmt så inte någon av oss kan vara ute och inte heller inne. Förflyttningarna, flyktingarna. Som bara ett exempel oroligheterna i Nigeria där en av orsakerna är att öknen breder ut sig och att kampen om jorden leder till massivt dödliga konflikter mellan herdefolket och jordbrukarna med flyktingströmmar i dess följd.

Det hör ihop. Det personliga med det gemensamma. Vi hör ihop. Vi lever på en endast liten jord. Ett sandkorn i universum.

Så hur kan de viktiga samtalen handla om något annat än det som berör detta.

När Equmeniakyrkan och Vårgårdabygdens församlingar bjuder in samtliga partiledare till utfrågningar bottnar det i övertygelsen att vi lever på denna jord för att ta hand om den och varandra. Vi har ansvar om varandra och jorden, vi ska vara goda förvaltare. Som kristna tror vi att vi är kallade av Gud att göra det goda. ”… det enda begär Herren av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud.” (Mika 6:8)

Som kristna tror vi också vi har skäl att tro att det aldrig är kört. Vi tror att Gud är engagerad och närvarande i sin skapelse. Vi tror att Gud har blivit synlig i Kristus Jesus, som kärlek och icke-våld, som helare av brustna relationer, utanförskap, som försonande kraft, som fred, shalom.

Vi tror inte Gud tvingar, vi tror Gud tålmodigt och ständigt är verksam för att reparera, upprätta, föra samman det förlorade. Vi tror att Guds gåva är fred. ”Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen.” (Efesierbrevet 2:14)

Vår trotsiga tro är att Gud har makt att hålla samman världen och att Gud är nära, ständigt verksam, kallar oss till en djupare medvetenhet om vår samhörighet med varandra, med den jord vi lever på, luften vi andas, maten vi äter, djuren vi ska ta hand om, och där/med Gud.

Jag tror att vi behöver en förnyad tro. Som kristna, som människor.

Vi behöver öva oss i uppmärksamhet på Guds närvaro och kärlek. Vi behöver öppna oss för den, låta oss förvandlas av den, ta emot den som gåva. Jag tror blicken skärps då, hoppet stärks, vårt engagemang ökar. Jag skulle önska att vi mer enträget deltog i Guds pågående sökande efter det förlorade, de förlorade, för att bygga gemenskap, för att se bortom vår egen lilla horisont. Återupptäcka att kärleken är störst och förblir i evighet. ”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.” (1 Korintherbrevet 13:13)

Jag skulle önska att politiskt engagemang ökade, att fler faktiskt engagerade sig i politiken. Jag önskar att våra politiker inser att världen är en och att vi endast har denna jord att leva på, att klimatomställning är nödvändig och ingen ung eller gammal ska behöva ligga ensam i ett mörkt rum, att en människa är kropp, själ och ande och behöver meningsfull gemenskap, uppgift, sammanhang något att tro och hoppas på, att varenda människa utan undantag har ett okränkbart värde. Jag skulle önska att vi alla tog konsekvenser av våra kunskaper, gör vad vi kan för att ställa om till en hållbar livsstil, minska våra klimatavtryck. Jag skulle önska att vi inte var rädda för de andra, att vi i Jesu efterföljd vågar möta okända, lever i kärlek, älskar vår nästa, tar hand om den som ligger och förblöder vid vägkanten (jfr Lukas 10).

Jag skulle önska att vi och politiska beslutsfattare inser hur djupt förbundna vi är med jorden och vad den ger och att det ger oss känslighet för det komplexa liv bortom oss själva som vi alla är en del av.

Jag skulle önska att vi upptäcker att Gud är bortom skillnad, att Gud som gemenskap är involverad i skapande och helande mångfald i världen, att Gud är all-närvarande, all-mottagande, all-medlidande, all-vis, all-vetande, pågående skapande och att Gud ständigt är igång och räddar/frälser världen. Att Gud är både evig och konkret närvarande, att vi är kallade att förskroppsliga fred och att fred redan är där när vi börjar söka efter det, att fred är därför att Gud är fred och Gud är alltid nära. Även i det brustna, sårade.

Jag önskar att samtalen med våra politiska företrädare och våra egna kommande val till riksdagen handlar om människan, vad hon är, om jorden, detta lilla sandkorn, om kärlek och engagemang, om hopp, om tröst, om engagemang, om fred, om de grundläggande frågorna och de stora visionerna, varför-frågorna. Vi behöver också tala mer om och handla i förtröstan på att det finns hopp. Vi behöver förmedla hopp (jfr Jesaja 9).

Vi behöver tala om fred. Fred här och nu och i evighet.

Sofia Camnerin
biträdadande kyrkoledare

#vårgårdamöte #klimat #svpol

Foto Magnus Hallgren