09 | Tre erfarenheter
Jag var ungdomsledare i Vaggeryd 1978. En vecka hade SMU besök av japanmissionär Harald Fält. Det var så bra. Det var tydligt att mission inte bara är u-hjälp. Sedan dess har jag alltid tyckt att det är bra att vi har ett engagemang i Japan.
Församlingarna och idrottsklubben i Långaredsbygden hade under ett drygt decennium barnläger för barn från Korosten, Ukraina. Vid ett tillfälle sitter jag på en ukrainsk kollegas arbetsrum.
Det är litet. Plats för skrivbord med stol på båda sidor. Bakom besöksstolen, där jag satt, en anslagstavla. Där hängde vimpeln från idrottsklubben i Långared. Jag kommenterade den och fick till svar att den hängde där för att han skulle komma ihåg att be för oss varje dag.
Vi hade ordnat kläder, resa, läger, gett tid i tre veckor m.m. men det var han, mer än jag, som bad.
2018 får jag möjligheten och förmånen att delta i kursen Ska´ut Mera, i Ecuador. Det är söndag. Vi är på gudstjänst. Kyrkan full. Man sjunger på ett språk som inte är mitt. Det är en musikstil som inte är min. Jag vet att de skall sjunga ungefär trekvart. Jag sitter där. Slappnar av. Är.
Så känner jag att tårar rinner på mina kinder. Det är inte mitt språk. Inte min musikstil. Men Gud är där. Efteråt tar jag hjälp av Hans Dahlgren för tolkning och söker upp pastorn.
Berättar om min upplevelse och han börjar le som om han visste vad jag skulle säga innan jag berättat färdigt. När jag är klar klappar han om mig och säger: Så är det för mig när jag är i Sverige.
Kjell Norberg, Ska Ut Mera