14 | Jag sitter helst på golvet
”Sätt dig i stolen! Inte ska du sitta på golvet?!”, säger kvinnan. Jag sitter på trägolvet på verandan till ett hus på pålar i en by på den karibiska kusten i Nicaragua. Kanske bryter jag mot en regel när jag tittar upp mot henne och svarar att jag gärna sitter kvar på golvet.
Kvinnan ler mot mig och fortsätter: ”De som besöker vår by brukar inte gå ur sina bilar. Några har gjort det och kommit upp på en veranda, men de har aldrig suttit ner och verkligen aldrig på golvet. Jag sitter också helst på golvet.” Vi blir sittandes länge på golvet. Pratar om livet, drömmar, kyrka och om Gud. En guldstund.
Idag byggs det många murar i vår värld. Murar som det går att ta på och också osynliga murar. När vi i den världsvida kyrkan visar att vi – oavsett på vilken sida av murarna vi befinner oss – hör ihop, ger och tar emot så är det ett starkt vittnesbörd och kan i vissa fall skaka om.
Omskakad var det första jag kände när pastor Adela från Nicaragua frågade mig: ”När ber ni i Sverige? När ber du, Ulrika?”. Detta frågade hon efter att ha varit i Sverige under två veckor och deltagit i flera samlingar och gudstjänster. När de raka frågorna, fulla av omsorg, sjönk in i mig så väcktes en längtan att än mer lägga dagar, sammanhang och mig själv via bön i Guds händer.
I mötet med kvinnan på verandan och med Adela så förvandlades jag. Ta den chansen du med! Antingen genom att själv möta någon i ögonhöjd eller genom att lyssna till en annan persons berättelse. Kom ihåg att du också har något att berätta!
Ulrika Morazán, Latinamerikasamordnare, bitr. internationell chef