27 | Reflektioner om internationell mission
Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.
1 Korinthierbrevet 13:1-2
Då jag 1993 besökte Moder Teresa i Calcutta fick jag som alla andra besökare hennes visitkort med dessa visdomsord: ”Tystnadens frukt är bön. Bönens frukt är tro. Trons frukt är kärlek. Kärlekens frukt är tjänst. Tjänstens frukt är frid”. Om vårt arbete skräller eller blir till välsignelse avgörs av om drivkraften är kärlek eller något annat.
Vid mina många besök i västra Kina tänker jag ofta på en gammal kinesisk historia om att förflytta berg. Det berättas att en gammal man hade ett berg som blockerade vägen från hans by. Tillsammans med sin familj satte han igång med att hacka bort berget och många gjorde narr av honom och hans till synes omöjliga projekt. Hans svar var att berget inte växer och efter honom kommer hans barn och följande generationer att fortsätta och till slut är berget borta. Det är för mig en bra bild av att de riktigt stora utmaningarna behöver ett långsiktigt arbete som sträcker sig över flera generationer som behåller den goda inriktningen. Dit hör den internationella missionen.
Det missionsarbete som Equmeniakyrkan bedriver tycker jag står sig bra i jämförelse med annat biståndsarbete genom kärleken till människor som drivande kraft och vårt långsiktiga arbete tillsammans med systerkyrkor runt om i världen. Det är dock lätt att tappa denna höga nivå om vi inte dagligen ser på våra drivkrafter och prioriteringar.
Rune Andersson, medlem i Betlehemskyrkan, Göteborg, ordförande i Asienreferensgruppen