29 | Mission, ett privilegium att leva med
Mission – utmaningar, kontakter, eftertanke, aktiviteter över gränser, ett privilegium att leva med!
Mina egna upplevelser av mission är delvis kopplade till händelser och personer. Som scout var detspännande att möta kongomissionärerna Helfrid och Johan Hedlind – det blev närkontakt med Afrika.
Som ung läkare fick jag missionssekreteraren Gösta Stenströms stöd att besöka sjukhus i bland annat Kimpese och Kibunzi. Det var omvälvande dels att se att det var kyrkan som bedrev sjukvård, dels att villkoren var så helt olika. Hur kan orättvisan vara så markant – en malande fråga att bära på. I Equmeniakyrkans Hälso- och sjukvårdsgrupp pågår arbete för att minska klyftorna och bistå tre kyrkors bassjukvård och specialistsjukhuset IME i Kongo. Församlingarnas gåvor är avgörande för vad vi kan uträtta.
I Kibunzi mötte jag missionär Eivor Nolåkers från Borlänge som vandrade till byarna. I närhet till människor kunde hon förmedla hopp och livsmod. Missionen innebär både personliga relationer och möten med samhällsrelaterade strukturer, allt i ett arbete som vill förvandla. Kongoutredningen på 1990-talet innebar besök i Orsa från Mindouli. Vi utbytte gemenskap över språk- och kulturgränser kunde relatera en gemensam tro. Det gav ökade kunskaper om levnadsvillkor – bidrag till tankar, gemenskap och aktiviteter kring mission. Kibunzi och Mindouli har blivit levande mission i många år.
Studier i våra arkiv förmedlar samma inspiration kring mission som varit bärande genom åren. Men att förvandla världen, dit är steget långt, men ”vi har ett fast hopp” (2 Korinthierbrevet 1:7).
Ulf Hållmarker, ordförande i Hälso och sjukvårdgruppen