36 | Tindrande barnögon
”Tänk er 30-35 barn som knör ihop sig på en liten bastmatta för att slippa sitta på den smutsiga marken i den lilla öppna platsen i de trånga gränderna i de fattigaste kvarteren i Pune, Indien.
Barnen är alltifrån bara några år gamla upp till de tidiga tonåren. Många är lortiga.
En sak har alla barnen gemensamt, deras ögon tindrar som om de hade stjärnor i dem. Varje kväll kommer barnen hit efter att ha arbetat upp till 10 timmar. Varje kväll kommer de för att sjunga tillsammans och lära sig saker.”
Raderna ovan skrev jag då jag var volontär i projektet ”Restoring lost childhood” utsänd av SVF (Södra Vätterbygdens folkhögskola) våren 2002. ”Restoring lost childhood” är en verksamhet som vår systerkyrka HCC – Hindustani Covenant Church – fortfarande bedriver.
Det är lätt att känna sig liten i Indien, ett land som i många avseenden är som en helt annan värld. Så mycket fattigdom. Det är många stora, svåra och viktiga frågor som ställs gång på gång. Varför är världen så otroligt orättvis? Jag bär med mig ord som Shekar Sing, pastor i HCC sa den våren: ”Vi får tända ett ljus som skingrar mörkret” Det var det vi kunde göra där i Indien, det är det som vi kan göra hemma i Sverige och över hela vår värld. Ljuset skingrar alltid mörkret. Jesus sa: “Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” – Johannesevangeliet 8:12
Emma Rudäng