37 | Hälsa för alla i Kongo
Året var 1998. Jag hade blivit kallad till mottagningen av den gamle distriktsläkaren som ville konsultera mig i ett svårt fall. Vi gick i solhettan ner från Luozisjukhuset till polikliniken. Vad skulle jag möta, skulle jag med erfarenheter från universitetskliniken kunna lösa problemet som kollegan här på den kongolesiska landsbygden gått bet på?
På britsen låg en ung kvinna med en enormt uppdriven buk, långt större än en fullgången tvillinggraviditet. Var hon gravid? Mina händer kunde inte känna några fosterdelar genom den spända bukväggen och fosterljud kunde inte höras. Fosterdöd med kraftig vätskeproduktion?
Den gynekologiska undersökningen gav ingen misstanke om framskriden graviditet. En jättestor cysta, kanske äggstockscancer? Ultraljud fanns inte då, ingen möjlighet att analysera vätskan. Hon hade för övrigt inga pengar till operation. Med all utbildning och erfarenhet var jag lika hjälplös som min kollega. ”Vad gör du med henne?” blev min fråga. Svaret var smärtsamt att höra: ”skickar henne tillbaka till hennes by”.
Idag kan man lättare ställa diagnos och ge adekvat behandling, i och med att det numera genom vårt samarbete finns ett antal ultraljudsapparater vid kongokyrkans sjukhus.
Insamlingen ”Hälsa för alla i Kongo” har möjliggjort elektrifiering med solceller vid ett 20-tal sjukhus och vidareutbildning av barnmorskor och laboratorieassistenter, och nya projekt är på gång! Vilken glädjereaktion som mötte när vi nyligen meddelade att en stor container fylld med utrustning, bl.a. sängar, rullstolar, ultraljudsapparater och förbandsmateriel nu var på väg till Matadi!
Håkan Lilja, förlossningsläkare och medlem i Equmeniakyrkans Hälso- och sjukvårdsgrupp