46 | Kallad av vår Herre och uppmanad av missionsbefallningen
I över hundra år har Equmeniakyrkan och dess bildarkyrkor arbetat med Mission över hela vår jord. Missionen går som en röd tråd genom kyrkans historia och har inspirerat många att viga sitt liv för missionen.
Vad är det då som har inspirerat och lett hundratals svenskar till att bryta upp från sitt liv i Sverige för att ge sig av till, för många, okända länder? Det finns självklart många orsaker till detta och det går inte förklara hela bilden på endast några meningar. Man har självfallet känt sig kallad av vår Herre och uppmanad av missionsbefallningen. Det är många gånger också möten mellan människor som väcker inspirationen och ivern.
Tillfällen kan dyka upp i livet, då man får lyfta blicken från sina egna problem som ofta kan kännas stora och istället möta människor i deras trasighet och i livssituationer, fjärran våra. Då kan ett nytt perspektiv infinna sig och man känner en iver att vara med och bidra till en förbättring.
Det är denna iver vi åter behöver väcka. När vi som missionärer i Kongo Kinshasa fick möta kvinnor i den lokala bönegruppen och ta del av deras livshistoria och se nyfödda tvillingar av endast skinn och ben då mamman gått bort i barnsäng och familjen inte haft råd med mjölkersättning så väcktes ivern för att tillsammans kämpa. Kämpa den goda kampen! Uppdraget är inte slutfört. Som lemmar i Guds kropp så har vi alla en plats där vi gemensamt kan ”kämpa trons goda kamp” (1 Timoteusbrevet 6:12). Tillsammans med våra trosfränder över hela vår jord kan vi göra skillnad i vår brustna värld.
Jesica och David Eriksson, missionärer