Fotbollstjejer Kongo-Brazzaville

Republiken Kongo

(Kongo-Brazzaville)

Republiken Kongo, eller Kongo Brazzaville som det ofta kallas, ligger i hjärtat av det som en gång i tiden var det mäktiga Kongoriket.

År 1909 kom de första svenska missionärerna hit från dåvarande Svenska Missionsförbundet. Arbetet skedde i samarbete med hövdingar i området. Missionsstationer grundades och i dag finns en stor nationell kyrka över hela landet.

Republiken Kongo hette under åren 1969 till 1991 Folkrepubliken Kongo. I söder och öster utgör Kongofloden gräns mot Demokratiska Republiken Kongo (DRK eller Kongo Kinshasa). Inte sällan förväxlar svenska media de båda Kongo-staterna varför det är viktigt att i alla lägen be om precisering när media talar om ”Kongo”.

Utöver missionärer har Equmeniakyrkan, tillsammans med vårt barn- och ungdomsförbund Equmenia, en ambition om att varje år sända två volontärer till idrottsskolan i Brazzaville.

Var med och bidra

Stöd våra församlingars arbete och gör skillnad för människor i Sverige och resten av världen.

Swish: 900 32 86
Bankgiro: 900-3286

Läs mer om gåvor

Equmeniakyrkans missionärer

Pernilla och Thomas Franklin

Kongo-Brazzaville

Pernilla och Thomas Franklin

Pernilla och Thomas bor i Brazzaville. De reste ut hösten 2025 och arbetar med vår gemensamma internationella biståndsorganisation ASUdh och med det sociala arbete som Evangeliska Kyrkan i Kongo driver.

Skrivet om Kongo-Brazzaville

Equmeniakyrkan i Republiken Kongo

Ett av Franska Institutets största kulturcentra ligger i Brazzaville och förser stadsborna med film, teater och konserter, ett bra bibliotek och ett väl använt mediatek. All skolundervisning är på franska och även förskolorna ger barnen en grund i franska språket för att förbereda dem för skolan. I många familjer talas mest franska vilket varit bra i tider av instabilitet och inbördeskrig då folk ogärna avslöjar sin etniska tillhörighet. De två nationella språken är lingala och kituba. Vid sidan av dessa finns det cirka 60 lokala språk varav ca 2% talas av grupper av ursprungsbefolkningen.

Republiken Kongos befolkning är till största delen kristen. Evangelisationsverksamhet inleddes under 1800-talets slut och fullbordades under 1900-talet, även om kustbandet och det klassiska kungariket Kôngo missionerades i slutet av 1400-talet. Portugisiska och italienska missionärer grundade och byggde upp en katolsk kyrka som helt utplånades ca. 1760.

Vid slutet av 1800-talet och under handelshusens expansion längs Kongofloden följde också såväl katolska som protestantiska missioner med in i centrala Afrika. Svenska Missionsförbundet grundade sin första missionsstation i Madzia år 1909 och 1937 kom Internationella frälsningsarmén till Kongo-Brazzaville. Kimbanguistkyrkan grundades 1921 i dåvarande Belgiska Kongo men var fram till landets självständighet (1960) en underjordisk kyrka. När Kongo Brazzaville blev självständigt (1960) tilläts fyra kyrkosamfund utöva sin verksamhet. Dessa var: EEC, Frälsningsarmén, Romersk Katolska Kyrkan och Kimbanguistkyrkan. Så var det ända fram till Nationalkonferensen 1990. Därefter tilläts karismatiska kyrkor och dessas expansion har varit snabb och stor. Vid sidan av de kristna kyrkosamfunden finns muslimska församlingar (ca 1,6% av befolkningen) där huvudparten av medlemmarna är handelsmän från Västafrika samt ett fåtal judiska familjer.

Evangeliska Kyrkan i Kongo (EEC), har idag över 200 000 medlemmar och 15% av befolkningen säger sig höra till den Evangeliska Kyrkan, dvs. närmare 700 000 människor. Redan från början var evangelisation, socialt arbete, utbildning och hälsovård självklara delar i arbetet och är det än idag. EECs kyrkoledare heter Guy Loko Elenga. Vice kyrkoledare är Francis Lebel Bayendat.

Kontaktperson