Symeon och Hanna är två äldre personer som finns i templet, då Maria och Josef kommer med sin lille nyfödde son. Hanna var sedan många år änka och bodde i templet, tillbringade sin tid för att fasta och bedja. Symeon bodde i Jerusalem och kom ofta till templet för bön och tillbedjan. Båda väntade på Messias, Räddaren, som skulle komma för att befria Israel. De hade år efter år väntat, längtat och ropat till Gud om att denna räddning skulle komma..
När de så få möta det lilla barnet, förstår de att det är HAN de väntat på! Symeon brister ut med glädje i rösten, att NU kan Gud hämta hem honom och Hanna tackade och prisade Gud. I sin stora glädje berättade hon om barnet för alla hon kom nära.
Det andas förnöjsamhet och tålamod omkring de här två personerna. De är båda bärare av värdefulla egenskaper; dels, förmågan att orka hålla ut, inte ge upp, låta hoppet leva år efter år, dels att vara
förnöjsam över sin situation. En förnöjsamhet som har sin grund och fäste i tillit och tro på Gud, som aldrig lämnar eller överger den som sätter sitt hopp till honom.
Så låt oss ”öva oss på och långsamt bli bättre” på att växa i både förnöjsamhet och tålamod.
Britt-Marie Kaldéus-G:son
vice församlingsföreståndare
