När dessa rader skrivs är vi mitt i fastetiden med
dess texter om Jesu väg till korset, om tro som
prövas och utkämpas i olika livssituationer. En tid då tron kämpar
och lider. Aldrig förr har vi så tydligt och nära upplevt hur detta
stämmer med den svåra situation vi upplever, då kriget härjar i
Ukraina. Människor kämpar, tvingas överge nära och kära, sina hem,
för att fly till något okänt, de inte vet något om. Det är på djupet
fastetidens mörker med lidande som tränger sig in mitt i vår vardag.
Men, det som mitt i allt detta mörker vill ge en strimma ljus och
hopp är, att inte ens Guds egen son vek undan det svåra, det tunga.
Även han prövades i sin tro, han ryggade inte för lidandet.
”För att du inte tog det gudomliga dig till en krona,
för att du valde smälek och fattigdom, vet vi vem Gud är”
PsoS 38 v1
Långfredagen kom med död, förtvivlan, oro och rädsla, och
då kvinnorna söker sig till graven, är den tom. Jesus har
uppstått från de döda. I berättelsen om Jesus får inte döden
sista ordet. Djupt inne i det mörkaste mörker kommer en
vändpunkt, där ljuset och livet bryter fram. Det finns ett ljus
efter mörkret. Det är det som är vårt hopp både i våra egna
liv och livet i stort. Låt det hoppet bära dig!
Välkommen att få del av det hoppet i vårens gudstjänster
och samlingar!
Britt-Marie Kaldéus-G:son
vice församlingsföreståndare
