Så får vi än en gång vara med om växlingarna i naturen.
I skrivande stund är marken på sina ställen fortfarande
snötäckt, men det vi inte med våra blotta ögon kan se är
det spännande som händer nere i jorden.
Men efter att solens strålar fått värma den frusna marken,
så kommer vi snart få uppleva hur jordskorpan brister och
små blomster tittar fram.
Trots att vi inte sett något, har vi hoppats och trott på att lökar
som stoppats ner i jorden en dag ska ge oss glädje med sin
blomsterprakt. Det har hänt något trots att vi inte sett det.
Ja, det sker mycket, trots att vi inte ser det. Så också hos oss
individer. Vi bär inom oss på ett hopp, en spirande tro, en
längtan som kanske inte alla gånger är synlig. Men när vi
vänder oss till Gud, vet vi att han vill ge växtkraft. Det händer
något även om vi inte ser det. Att våga vila vid att han vill
vårt bästa.
Inte heller lärjungarna förstod vad Jesus berättade för dem inför
vad som skulle hända med honom i Jerusalem under påsken.
Så även med oss. Vi får nöja oss med att ibland ana något av
den stora verklighet att Jesus dog för oss, i vårt ställe, men att
döden inte vann, utan livet segrade då han uppstod.
Det har skett även om vi inte har sett det och vi får ta emot
budskapet. Det är det tro handlar om. Att våga tro – fast vi
inte sett det.
Britt-Marie Kaldéus-G:son
