Lite oväntat har en bibelvers dröjt sig kvar i mitt minne. Eller snarare har en oväntad bibelvers fått betydelse. Det var när jag skulle predika om att Jesus säger att jag kallar er vänner (Joh 15:15) som jag ville kolla upp det här med vänskap i Gamla Testamentet. I 2 Mos 33:11 står: Och Herren talade till Mose ansikte mot ansikte, som en människa talar till en annan. I grundtexten står det …som en människa talar till en vän och Kärnbibeln väljer att översätta
det så. Herren talar till Mose som en människa,
talar till honom som en vän.
På samma sätt kallar Jesus oss vänner och vill kalla dig sin vän. SAOB, Svenska akademins ordbok, skriver ganska utförligt om ordet vän – och vi har nog alla skaplig koll på vad en vän är: en person som man har ett förtroligt förhållande, en ömsesidig relation med, gärna umgås med och så vidare.
Är det så att Gud vill umgås med oss, vara förtrolig med, och att det är en ömsesidig relation? Ja, Gud skaparen, den högste och den störste, den som är ursprunget och som bär allt i sin hand, vill dela liv. Jag kallar er inte längre tjänare, säger Jesus, jag kallar er vänner. Och när det är en ömsesidig relation betyder det att jag också får tala till Gud som till en vän, tala ansikte mot ansikte med någon som är närvarande. Det är bönen. Det är bönens innersta väsen, att vi är närvarande. Det är inte orden, inte formuleringarna, inte en speciell början eller ett avslut. Snarare att vi andas i takt. Eller, vi andas ju inte alltid i takt. Jag kan vara synnerligen upprörd eller uppgiven, men när jag vänder mig till Jesus så får jag andas in hans frid och fyllas av hans kraft.
Att allt handlar om relationen blir tydligt för mig i kapitel 3 i skapelseberättelsen, 1 Mos 3:9: Det gick inte så bra för de första människorna. Allt var okej utom en grej: de skulle odla, sortera, bruka, namnge, äta och leva, men ett specifikt träd skulle de låta bli. Det blev för spännande. Gud går i trädgården om kvällen, antagligen som Gud brukar. Adam och Eva hör stegen och gömmer sig. Det finns så många saker Gud hade kunnat säga och göra. Gud som kan allt, vet allt, men det är relationen som är grunden. Gud ropar: Var är du? Det har hänt nåt med det ömsesidiga, det förtroliga, med att vilja vara närvarande. Det är inte fokus på rätt och fel, synd, något juridiskt, utan det är relationen som fått ett avbräck. Var är du? Gud ropar fortfarande.
Jag är den gode herden, säger Jesus i Joh 10, och han söker, letar, leder, vallar, ja, ger sitt liv för att alla ska vara med i flocken, lära känna herdens röst, bli tilltalade med sitt namn – som en vän talar till en vän.
Bön handlar om att vara tillsammans. Be ständigt (1 Thess 5:17) kan ju kännas oerhört kravfyllt. Be Ständigt! Myndig stämma, en avlägsen Gud som hytter med näven… Nej, nej, nej! Det är istället
en inbjudan, en möjlighet att samtala med Gud. Samtalet med Gud kan pågå hela tiden, oavbrutet, att du pratar med honom
som med dig själv. Prata med Gud och tänk högt, på inandning och utandning som barnet som leker. Du får ha ditt förtroliga samtal med Gud, den högste och den störste, den närvarande. Men bönen
är också lyssnandet. Lyssna hela tiden. I susningen, i stormen och till och med i tystnaden finns den heliga Anden där, som vill leda dig och uppmuntra dig. Den heliga Anden vill trösta, bära, men också utmana, vidga, visa ännu mer av sin kärlek till mänskligheten. 1 Thess 5 fortsätter … och tacka hela tiden Gud.
Tack, Hjälp och Förlåt: tre kloka delar att ta med i sin bön. Och den inlyssnande tystnaden. Gud, vad vill du säga mig idag? Inte som krav och prestation utan som att vi lever i en relation där vi tror att
Gud är närvarande. Och säger Gud: Var är du? Bli inte upprörd eller förnärmad. Göm dig inte, utan ta till dig erfarenheten att Gud är den som älskar världen så att han sände sin Son, inte för att döma, utan
för att rädda, söka och älska. (Joh 3:17)
Låt sommaren på balkongen, på resan, i skuggan, i badet, i hängmattan eller med gräsklipparen få bli ett samtal med Jesus Kristus. Andas in, andas ut, låt tankarna flöda. Tala som till en vän
Välsignlse överdig och genom dig
Jessica Elnefred
