Om Djupvikskyrkan
Välkommen till Djupvikskyrkan i Piteå
Vår fina kyrka ligger i ett bostadsområde som heter Djupviken, ca 2 km från centrala stan. Vi vill att Djupvikskyrkan ska vara en plats där det ska finnas möjlighet att möta Gud och även en plats där människor kan få uppleva gemenskap med varandra.
I kalendern finner du aktuellt program.
Församlingens historia
Piteå Baptistförsamling bildades 8 april 1860 av 7 personer. Tidigare under 1850-talet hade bröderna Per och Mats Larsson, gårdfarihandlare från Dalarna, besökt Piteå och andra platser i Norrbotten för handel, men de höll också möten, sjöng och predikade, läste Bibeln och spred böcker. Det blev en väckelse under 1856. Flera läsarpredikanter verkade i Norrbotten under slutet av 1850-talet, bland andra Karl Sterner från Piteå.
Klicka här för att läsa mer
Näs Per Pehrsson, baptist från Orsa, anlände till Piteå med ångbåt från Sundsvall den 29 september 1859 tillsammans med Jean Jansson. De höll möten och predikade i skolhuset i Öjebyn och i missionshuset i Piteå, vilket ledde till väckelse även under 1859. Deras missionsresa förde dem även längre norrut och de besökte åtskilliga platser längs kusten upp till Luleå med omnejd. Näs Per Pehrsson startade Piteå stads första söndagsskola 1859. Lokaler för möten och predikan uppläts först av kyrkan och skolan, men de stängdes snart när det blev känt att de predikade troendedopet enligt baptistisk lära.
Den första dopförrättningen i Piteå ägde rum den 16 mars 1860, troligen med Näs Per Pehrsson som dopförrättare. Detta år döptes 7 personer och påföljande år ett 20-tal. En av dem som döptes var bokbindaren Gustaf Johansson som står som medlem nr 1 i församlingsmatrikeln. Han blev församlingens förste föreståndare från 1860 till sin död 1888. Han tjänade då församlingen som föreståndare, sekreterare, kassaförvaltare och vaktmästare mm. mm. Det berättas att under denna tid ett par unga kvinnor på deras egen begäran döptes mitt i kalla vintern i en upphuggen vak i norra stadsfjärden (eller, enligt en annan uppgift, i kanalen) och samling hölls med värmande brasa efteråt i Lidfeldtska gården på Prästgårdsgatan 7.
Den första tiden var det svårt med predikanter; församlingen orkade inte ekonomiskt med en egen predikant, ibland kunde man få besök av någon predikant, men mest läste Gustaf Johansson predikningar av Spurgeon och Moody. Ett par år på 1870-talet verkade Valfrid Huss och en affärsman Johansson, vilket ledde till omfattande väckelser. 1880-talet beskrivs på något ställe som en blomstrande tid.
Man hade ingen egen lokal, men 1890 överlät Mamsell Johanna Markström en tomt för kapell och året därpå byggdes Betelkapellet i hörnet av Prästgårdsgatan och Persgatan. Invigningen 1891 var en stor högtid för församlingen då man även hade dopförrättning, och tre pastorer från distriktet medverkade. En av dem, pastor V.E. Vinberg verkade en tid därefter och var kvar i staden ett par månader efter invigningen och höll sammankomster. Församlingens förste pastor A.P. Cederberg verkade 1893-94. Dessvärre såldes Betelkapellet redan 1896 dels av ekonomiska skäl, dels av delade meningar om kapellets storlek. Att församlingen stod utan ledare, då pastor Cederberg avflyttade och ingen annan stod att få, gjorde också att vägarna framåt blev tämligen stängda. Via några banker och företagare såldes kapellet vidare 1899 till Missionsförsamlingen och senare till Pingstförsamlingen. På senare tid har det varit Yogaverksamhet i huset, nu är huset i privat ägo och planeras att bli ombyggt till bostäder. När kapellet såldes blev det en nedgång i verksamheten, man hade inga egna gudstjänster. Det finns ett citat: ”Den förut självständiga verksamheten nedlades. Samarbete inleddes med stadens friförsamling”. Vilken församling detta var har inte kunnat utrönas i denna historik.
Efter en nedgång i början av 1900-talet – under de två första decennierna pendlade medlemsantalet mellan 10 och 20 personer – blev 1919 ett genombrottsår. Genom Örebro missionsförening fick församlingen 1917 två evangelister, Anna Johansson, senare gift Söderström, och Hanna Öhrlund, och 1918 påbörjades verksamhet i Sjulsmark. Så 1919 fick församlingen hjälp av grosshandlaren Per Lalander och pastor Ernhard Gehlin, båda Luleå, att förvärva och inviga Ebeneserkapellet på Storgatan, där verksamheten sedan bedrevs till 1981 när Djupvikskyrkan togs i bruk. 1919 döptes 17 personer och antalet medlemmar ökade till 43 och ungdomsföreningen Framtidshopp bildades av 37 medlemmar.
Under de följande åren på 1920- och 30-talen hände mycket. Medlemsantalet ökade ständigt och blev som mest 202 personer 1936. Juniorföreningen Hoppets Här bildades 1928. Och mission med utposter och söndagsskolor påbörjades bland annat i Jävre, Roknäs, Älvsbyn, Skuthamn, Muskus, Vistheden, Kopparnäs, Svensbyn. Sionkapellet byggdes i Roknäs 1926-28 (modernisering av Ebeneserkapellet fick stå tillbaka till förmån för Sion Roknäs), en lokal ”Smyrna” övertogs i Älvsbyn 1930, där verksamhet bedrivits tillsammans med pingstvännerna sedan 1926, och kapell i Vistheden byggdes och togs i bruk 1935. Församlingen och verksamheten blomstrade.
Men sedan kom ett dråpslag 1937, då församlingsgrupperna i utposterna bildade egna församlingar. Nio församlingar bildades, medlemmar flyttade till de nya församlingarna och medlemsantalet minskade till 33 vid årets slut. Samma år ombildades Örebro missionsförening till ett eget samfund och de flesta nya församlingarna anslöts till ÖM i stället för Svenska Baptistsamfundet. Jävre baptistförsamling bildades redan 1926 av 29 medlemmar från Piteå baptistförsamling.
Sedan har medlemsantalet varierat men ändå gått uppåt om än i långsammare takt, 1960 när församlingen firade 100 år var antalet medlemmar 54. Henning Rosenvik var då församlingens pastor mellan 1957 och 1972.
När skolan i Djupviken byggdes 1958 startade församlingen söndagsskola och juniorgrupper där och, sista åren innan kyrkan byggdes, i en lägenhet på Tunnanområdet, nuvarande ”Ankars”, kallad ”Ankaret”.
Under ett antal år på 1970-talet fördes samtal och förhandlingar med Piteå kommun angående övertagande genom expropriation av församlingens samtliga fastigheter i kvarteret Falken, däribland Ebeneserkapellet och en hyresfastighet mot Hamngatan. Församlingen kunde inte få bygglov för utbyggnad där, och kommunen ville överta fastigheterna för andra planer. Församlingen erbjöds ett par andra tomter, däribland den nuvarande placeringen i Ankarskatan på Abborrgatan 3. Så 1979 såldes Ebeneser och församlingens övriga fastigheter till Piteå kommun. Församlingen valde tomten i Ankarskatan främst pga. närhet till kommande expansion av bostadsområden i Djupviken och Ankarskatan, om än tomten fortfarande låg ”mitt i skogen”. Då kyrkan togs i bruk fanns bara skog som närmaste granne mot väster. Senare byggde Coop en butik intill kyrkan och därefter tillkom pizzerian på 1990-talet.
Under 1981 byggdes kyrkan för en totalkostnad om drygt 2,1 milj. kr. När Djupvikskyrkan invigdes den 15 november 1981 var det en stor högtid med glädje, tacksamhet och framtidstro, och många medverkande, bland dem församlingens pastor Berndt Karlsson och baptistsamfundets missionsföreståndare David Lagergren och många sångare och musiker från staden och distriktet och tillresande från andra orter i Sverige.
Inom ett till två år senare kom nästa förändring, då verksamhet etablerades med Saronförsamlingen, som tillhörde Örebromissionen ÖM och hade funnits sedan 1960. Saron stod nu utan lokal då deras hyreskontrakt hade blivit uppsagt. Det ledde så småningom till att Saronförsamlingen upplöstes och 34 medlemmar välkomnades till Piteå Baptistförsamling vid årsmötet 1983. Då inleddes också samverkan med ÖM (nuvarande EFK) som samfund. Samverkan gällde framförallt missionsåtagande, vilket avslutades 2021, då samverkan koncentreras med endast ett samfund, Equmeniakyrkan.
År 2000 beslutade församlingen att införa ”öppet” eller ”överfört” medlemskap, dvs att dopet fortfarande är medlemsgrundande, men att en person som är döpt enligt annan kristen tradition än baptistisk, kan bli medlem. Församlingen predikar och tillämpar endast troendedopet även fortsättningsvis. I stället för barndop tillämpas barnvälsignelse.
Medlemsantal har fortsatt att öka och variera; i april 2010 var antalet 100 och 2023 92. Senaste medlemsnummer i församlingsmatrikeln i dec 2024 är nr 888. Enligt tillgänglig statistik har 19 pastorer och ett stort antal evangelister tjänat församlingen genom åren. Pastorer sedan Djupvikskyrkan byggdes har varit Berndt Karlsson 1975-1988, Tord Johansson 1988-1992, Erik Byrskog vakanspastor, Kenneth Sandström 1996-2012 och Annika Koen 2016-2020.
Efter många års samtal bildade Svenska Baptistsamfundet, Missionskyrkan och Metodistkyrkan ett nytt gemensamt samfund 2011, kallat Gemensam Framtid, som efter ett par åt fick namnet Equmeniakyrkan. Vår församling anslöts redan från början till det nya samfundet.
Ekumenisk samverkan har förekommit långt innan Equmeniakyrkan bildades. Tidningen Sändaren startades 1993 och ersatte då de tidigare samfundstidningarna Veckoposten (SB) och Svensk Veckotidning (SMF), och 1994 gick Teologiska Seminariet på Lidingö (SMF) samman med Betelseminariet i Bromma (SB) och bildade Teologiska Högskolan i Stockholm. Ungdomsförbunden från de tre bildarsamfunden bildade ett gemensamt ungdomsförbund 2007, som fick namnet equmenia.
Källor:
Bidrag till Norrbottensbaptisternas historia från begynnelsen till 1915, Karl Jäder 1915
Boken om Näs Per, D.H. Schager1921
Svenska Baptistsamfundet i ord och bild, N.J. Nordström 1938
Jubileumsskrift Piteå Baptistförsamling 75 år, 1935
Historik över Piteå Baptistförsamlings verksamhet 1860-1980, Berndt Karlsson 1980
Svenska Baptistsamfundets årsböcker, tillämpliga år
Tidningsartiklar i Piteå-Tidningen m.fl.