Häromdagen fick jag en påminnelse om något jag på ett sätt visste men som jag av olika anledningar tryckt undan. Det handlade om drömmar, om längtan och om något jag ville göra. Kanske handlade det om hur jag använder det som skulle kunna kallas en gåva från Gud, en förmåga som Gud vill använda.
Det finns olika anledningar till att vi ibland gömmer undan gåvor vi har fått, gåvor som vi känner i våra kroppar i form av längtan. Det kan handla om att vi är rädda för misslyckande, eller för att lyckas (ja, det går att vara rädd för att lyckas). Det kan handla om att vi tror att omständigheterna måsta vara annorlunda för att vi ska göra det vi längtar efter eller så kan det handla om krav, förväntningar och prestation.
För att komma ur det negativa tänkandet kan vi behöva andra människors påminnelser. Och det var det som hände mig. I samtalet blev jag medveten om det som jag egentligen visste, att alla de bortförklaringar jag har är ganska fåniga. Men samtalet gör på något sätt att det som varit bundet i mig blir löst. Och det är jag tacksam för. Vad som händer sedan, det vet vi ingenting om.
Om vi har en längtan som vi inte blir av med ligger ofta, enligt min erfarenhet, något djupare bakom. Kanske kan vi kalla det en kallelse. Gud har lagt något i oss som Gud vill att vi använder oss av. Så länge vi gömmer undan det så kommer vi förmodligen känna en stor del frustration, kanske irritation, kanske också avundsjuka på människor som gör det vi vill. Vi kan ana en spiral som inte är särskilt konstruktiv. Men om vi istället börjar göra, om än i små steg, det vi längtar efter så kan något gott hända. Eller så gör det inte det, men vi har i alla fall gjort det vi längtade efter. Och misslyckande är oftast inte farligt i sådana här fall.
I 1 Thessalonikerbrevet 5:11 står det ”Därför ska ni uppmuntra varandra och bygga upp varandra, så som ni redan gör” (NuB). Vi vet inte alltid vilka drömmar och längtor andra människor bär på men vi kan uppmuntra varandra att ta steg mot längtan och drömmar. Kanske får du en tanke i ett samtal med någon, våga pröva den tanken. Om du ser någon göra något som väcker glädje eller tröst, uppmuntra det! Tacka andra för det som du uppskattar hos dem. Våga fråga om drömmar och berätta för andra om dina drömmar. Och om sett något växa hos någon för länge sen men nu ser att detta vissnat, våga fråga om det. Kanske kan du hjälpa till att väcka något som somnat!
Allt gott
/Sara
