Om livet
Om livet

Din stund på jorden!

Livet är både underligt och förunderligt. Ingen av oss har önskat att få bli till. Ändå har vi alla blivit till. Du finns! Men varför och till vilken nytta?

Beroende på var vi har råkat födas på denna jord…  
…minoriteten av mänskligheten har fått goda yttre livsförutsättningar.
…majoriteten för en daglig mer eller mindre intensiv kamp för att kunna fylla de mest grundläggande livsbehoven.

Oavsett vilka livsförutsättningar vi fått så har vi alla den önskan att livet ska bli både gott och innehållsrikt.

Och hur livet än blir så vill de allra flesta av oss inte dö. Livet har blivit kärt för oss. Och ändå är döden ett lika ofrånkomligt faktum som vår födelse var. Döden är en del av livet.

Våra liv varar det antal solvarv vi får uppleva mellan födelse och död. Vår uppgift blir att fylla livet med innehåll – till nytta och glädje för oss själva och andra – under de sekunder, minuter, dagar och år som vi får.

Hur gör jag då livet innehållsrikt och meningsfullt?
Vad vill jag ska prägla mitt liv?
Var på skalan mellan att leva för mitt eget bästa och att leva för andra vill jag att mitt liv ska hamna?
Vilken grundläggande livssyn gör jag till min, som vägledning i mina små och stora livsval?
Det är några av alla stora frågor vi på olika sätt ställs inför. Kanske kan vi få lite hjälp med frågorna, om vi tänker på livet utifrån perspektivet att vi summerar det. Vad har varit viktigast, när vi ser på livet i backspegeln?

De flesta av oss har gjort eller kommer att göra erfarenheten av att vara nära en medmänniska i dennes sjukdom. Och förr eller senare kommer vi att stå vid en medmänniskas grav. Troligen kommer vi då att inse att det enda riktigt viktiga har varit den omsorg vi visat varann, den tid vi gett varann, de erfarenheter och upplevelser vi gjort tillsammans.

Det är i sådana sammanhang som vi på något underligt sätt inser att allt annat, som vi ofta tycker är så viktigt, faktiskt kommer i andra hand.

Kan då sådana och liknande erfarenheter vara till min hjälp i nuet, när jag står inför alla mina små och stora livsval? Tänker jag då på att människorna runt omkring mig är det viktigaste, och att det finaste bidrag jag kan ge till mitt och andras liv är att skapa goda förutsättningar, en god gemenskap, en fin, meningsfull, hoppfull och förlåtande miljö?
Tänk om det rent av kan vara att förverkliga sig själv? Tänk om det är ett sådant liv Gud har skapat oss till?

Jesus säger bl a: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er det skall ni också göra för dem” (Matt 7:12 ). ”Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra” (Joh 13:34).

När insikten kommer att vi, trots alla goda intentioner, helt eller delvis kanske misslyckats med att leva som vi egentligen ville, vad återstår då?
Är jag ’förbrukad’ då, helt värdelös, misslyckad som människa och utan hopp?
Även här säger Gud oss genom Jesus, att ”Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det”. ”Den som tror på mig ska leva om han än dör”.
Läs gärna hela sammanhangen som dessa utryckta citat står i (Luk 19:10 resp Joh 11:25).

Mitt i våra livs alla lyckanden och misslyckanden finns det alltid ett framtidshopp knutet till Jesus. Det är han som upprättar oss, ger oss nytt mod, ny vilja och en ny framtid – inte bara för vårt liv här i världen utan till och med inför ett liv bortom döden. Hans liv ger våra liv en ny mening och ett nytt innehåll, ett nytt hopp och nya mål. Därför är tron på Jesus helt avgörande i kristendomen.

En gång tar livet här i världen slut, oavsett om det bjudit oss på få eller många dagar och år. Det avgörande och viktiga då är inte det vi gjort, utan vem vi har levt våra liv för.

Visst är livet både underligt och förunderligt!