Bönen

Observera

Denna text publicerades första gången den 2020-05-17. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

”Ringaste barn som beder, lever oändligt tryggt. Mäktar långt mer än hjälten, som starkaste fästen byggt. Måtte vi aldrig glömma, var vi i världen går, att till Guds eget hjärta, den bedjandes suckar når.” (Psalmer och sånger 212: vers 3)

När vi ber sätter vi ord på sådant som finns i våra tankar och önskningar, vi rör oss i hjärtats hemliga och heliga rum, bönen rör vid det innersta i våra liv. Jag tror att de flesta människor ber någon gång, även de som inte anser sig ha en Gudstro. Det kan vara en bön när något svårt händer, en olycka eller något som gör oss rädda. Vid dessa tillfällen kommer bönen spontant och direkt från hjärtat, kanske bara som ett kort utrop: Gode Gud!

Under min tid vid räddningstjänsten så träffade jag många skadade människor som bad till Gud upprepade gånger, kanske utan att de egentligen tänkte på vad de gjorde. Vi kan viska, prata, ropa i desperation, oavsett hur vi formulerar vår bön så hör Gud!

När Jesus talar om bön så utgår han från relationen mellan föräldern och barnet. Han uppmanar oss att kalla Gud för ”Abba”: fader, det användes av barnen i en familj. Jesus lär oss att närma oss Gud som barnet till sin far, att be helt oförställt och berätta vad vi har på hjärtat.

Barnet lär oss att förtrösta på Gud, förtrösta på att han ger oss vad vi behöver, Gud vet ju vad vi har i vårt hjärta redan innan vi bett om det. En suck från hjärtat när du knäpper dina händer för att be, berättar mycket för Gud som känner dig och din innersta hjärtas längtan. ”När du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.” (Matt 6:6)

Bön är personlig och de flesta människor ber när vi är ensamma och inte endast i gudstjänst eller i kyrkan. Bönens innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet mellan dig och Gud. Självklart utesluter inte detta att vi träffas och ber tillsammans, bibeln uppmanar oss att be tillsammans och det händer något speciellt när vi tillsammans formulerar en bön eller tysta ber tillsammans. ”Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader.” (Matt 18:19)

Min uppmaning till dig är att lägga ditt liv i Guds händer! ”Lägg ditt liv i Herrens hand. Lita på honom, han kommer att handla.” (Ps 37:5)

Vi berLivets Gud, tack för att vägen till dig alltid är öppen genom Jesus Kristus. Hjälp oss att leva i din förlåtelse. Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva får kärlek. Amen

Med en önskan om Guds välsignelse!

Marcus Johnson, pastor