Vill du följa Maria och också du bära Jesus till din omgivning?

Lukas 1: 26 – 38

Den här texten handlar om barn och föräldraskap, därför vill jag börja med att berätta följande:
I början av februari i år flyttade min syster Emma och min svåger Johan med familjen till Sri Lanka. Den yngste i barnaskaran är sex år och heter Samuel. Han är duktig på matte och vill gärna träna på svåra mattetal.
För några veckor sedan talade Samuel med sin mormor på telefon och sa: ”Mormor, om jag har 64 stycken över, hur många hade jag från början?”. Ja, det var ju inte så lätt för mormor att lösa. Hon fick ju inte reda på så mycket mer, men Samuel tyckte väl att han hade berättat det mormor behövde veta.
Vi kan skratta åt det här, men jag har funderat en del och tycker att så kan det vara med tron också. Ibland får vi bara veta en del, att det är 64 över. Den kristna tron innehåller många mysterier som vi inte riktigt kan förklara. Skapelseberättelsen, undren och miraklen i GT och NT, Jesu himmelsfärd, uppståndelsen, hur det skall det bli när vi dör och inkarnationen.
Inkarnationen, som den här texten handlar om, är ett riktigt stort mysterium. Här får vi erkänna att det handlar om tro, vi kan ju inte fullt ut förklara hur det gick till att Maria blev gravid och födde världens frälsare. Inkarnationen är en grundsten i den kristna tron och det handlar om att Gud själv föddes som en liten bebis. Gud, som skapat världen ville förmedla tro, hopp och kärlek till en värld som var trasig och i behov av försoning.
Det enda sättet, det enda hållbara sättet, var att Gud själv blev människa. Detta är inkarnationen, ett latinskt ord som betyder ”i köttet”, alltså att Gud själv blev människa. Den kristna tron säger att Jesus är fullt ut människa och fullt ut Gud. Ett mysterium som inte går att vetenskapligt bevisa, det handlar om tro.
Lukas, som troligtvis var läkare, använder ordet ”befruktning” när han beskriver hur Guds Ande skall låta Maria bli gravid. Inkarnationen handlar om att Gud själv nu träder in i sin skapelse. Gud talar inte längre endast till skapelsen och det skapade, han tar plats i den och är nu inte längre endast en osynlig Gud. Genom Jesus får Gud ett ansikte. Inkarnationen är ett mirakel, ett under som vi inte kan bevisa. Det handlar om att tro. Vi får veta att Guds frälsningsplan nu har nått sin egen D-dag, dagen då Maria får den stora frågan.
Gud sände en ängel för att berätta om detta för Maria. Maria var en enkel och ung flicka som var trolovad med Josef. Det är inte så svårt att hon blev rädd, förvånad och att hon också ställde den högst relevanta frågan – hallå, hur skall detta gå till, att jag skall bli gravid och föda ett barn?
Mitt i den sällsamma upplevelsen av att få besök av en ängel så tappade inte Maria koncepten, hon ställdes inför en av de största frågorna någon människa/kvinna har fått i världshistorien, men i detta var hon analytisk och nykter. Ibland i vissa sammanhang, när man får en ström av information och nyheter till sig, så är det vanligtvis en sak man fastnar för. Så verkar det ha varit med Maria. Hon fastnade inte på namnet som hennes barn skulle få, hon fastnade inte heller på vad hennes son skulle göra och bli känd för. Hon verkade inte heller gräma sig över att om hon tackade ja till att föda barnet, så hade ängeln redan avslöjat vilket kön barnet skulle få. Det skulle inte direkt bli någon överraskning nio månader senare.
Nej, det Maria frågade om var ju hur det skulle gå till. Hon konstaterade och invände och sa att ”jag har ju inte varit med någon man, hur skall jag kunna få barn då?”
Men den Gud som har skapat himmel och jord, som har skapat floder, berg och varje liten blomma, han talade genom ängeln och sa att ”För Gud är ingenting omöjligt”.
När jag har läst texten så funderar jag på om Maria kanske var tyst en lång stund och funderade på om hon ville detta, om hon ville ta på sig detta unika uppdrag som ung kvinna. Tror ni att Maria funderade på konsekvenserna – vad skulle Josef säga, vad skulle släkten säga, skulle hon bli ensam mamma om Josef lämnade henne?
Men så berättar ängeln om Elisabeth, en äldre släkting till Maria. Hon var gravid och hade blivit det på äldre dagar. Kanske var detta en s.k. Tipping Point, något avgörande för Maria, att det fanns en annan kvinna som också var i en annorlunda och i en mening utsatt situation.
Det är när ängeln berättar om Elisabeth som Maria tackar ja. Hon säger då att hon är villig ta emot Guds uppdrag.
Visste Maria vad hon tackade ja till? Kunde hon förstå fullt ut att det var världens frälsare som strax därefter formades i hennes livmoder? Jag tror inte det, men hon tackade ja ändå. ”Var inte rädd ” var ängelns uppmuntrande ord till Maria.
Min fråga till dig är om du vill tacka ja till att bära Jesus ut till världen. En värld som är trasig och i ett enormt behov av att få uppleva Guds kärlek och förlåtelse. Gud kallar oss till tjänst i och för hans rike.
Han behöver oss, han behöver mig och dig. Vågar du tacka ja? Vågar du tacka ja, även om du inte förstår hela uppdraget, även om du inte förstår allt i den kristna tron?
I den text som kallas för ”Marias lovsång” och som följer tätt inpå vår text, så fokuserade Maria på Guds storhet och sin egen litenhet. Hon är den som tjänar en stor Gud, som säger, att ”för mig är ingenting omöjligt”. Den rollfördelningen är något att vila i. Vi är små, Gud är stor. Vi är svaga, Gud är stark. Vi är som bräckliga lerkärl som går sönder, Gud låter sitt ljus lysa genom sprickorna.
Vi är människor som kommer tillkorta, som gör bort oss och som behöver förlåtelse, Gud är den som är nådefull och som vill förlåta och hjälpa.
Sådan är rollfördelningen. Ändå ställer Jesus frågan till oss här idag – vill ni vara med och berätta om det glada budskapet?
Vill du bära Jesus ut till världen och till människor?
Även om du känner dig liten och rädd och inte vet vad framtiden kommer att innebära.

Maria stannade hos sin släkting/kusin/syssling Elisabeth under 3 månader. Det är en lång tid. [Den judiska seden var att modern inte gjorde något annat än att vila under de tre första månaderna av graviditeten.] Det är som en lång retreat där hon förberedde sig för sitt uppdrag och sin roll som förälder. Ibland behöver vi söka stöd och hjälp hos andra, mer erfarna människor som vill vårt bästa. Som gått vägen före oss, som vet att livet är svårt och som inte dömer oss.
Den här söndagen har som tema ”Marie bebådelsedag”. Bara fram tills för några dagar sedan levde jag i villfarelsen att bebådelse betyder att det hade att göra med att Maria blev gravid på ett övernaturligt sätt. Men bebådelse betyder ju att hon fick besök av en ängel som kom med det här budskapet, upplysningen eller profetian, som kungjorde att Maria funnit nåd inför Gud. Blir den här söndagen något av din bebådelsedag, där du upplever och känner att du har funnit nåd inför Gud, att Gud vill använda dig?
Du undrar över om du duger till, om du har något du kan bidra med i tjänst för Gud. Absolut, vill jag säga då. För oss som vet att vi inte klarar det här uppdraget egentligen, som vet och känner till våra egna brister, jag tror att det är oss som Jesus på något sätt verkligen vill uppmuntra och hjälpa.
I Marias lovsång, som jag hänvisade till, där står det att Gud störtar de som är rika och mäktiga till marken. Gud har svårt att använda de som är fulla av självtillräcklighet och högmod och som verkar klara sig själva. De som har alla svar och som vet mer än de tror. De som söker bevis först och tror sedan.
Men du och jag, som ibland, vissa dagar tvivlar och undrar likt Maria, hur skall detta gå till? Som har tro liten som ett senapskorn, jag tror att Jesus kallar på oss.
”Kom och ta Maria som exempel, säger han. Även om du är rädd och orolig så är jag vid din sida. För mig är ingenting omöjligt”. Även om ditt liv ibland känns som ett brustet Halleluja än en frimodig lovsång. Du har också funnit nåd inför Gud, Gud kan använda dig också.
Vill du följa Marias exempel?

• Dela