Det börjar ”här”

Inledning

Ulf Ekström sa vid andakten på Dagkyrkan i tisdags att Pingsten är den mest svårbegripliga delen av årets stora högtider. Det är lättare att förstå julens innebörd, då vi firar Jesu födelse och påskens innebörd med Jesu död och uppståndelse. På Dagkyrkan i tisdags var det många som hade med sig olika slags bonader och broderier – men pingsten ger oss kanske bryderier? Vi skall se om vi efter predikan idag kan se ett mönster i det broderi som utgör Pingsten.

Pingsten brukar förknippas med ord som hänryckning och extas och många pastorer använder troligtvis liknelser från sportens eller musikens värld idag när de talar om pingsten när de skall beskriva hur vi kan ryckas med och förlora oss i något på olika sätt. Men det kommer inte jag att göra.

Jag kommer att använda många andra bilder i predikan idag. Bilder som inte på något sätt är heltäckande, bilder som har brister, men jag hoppas att ni är med mig på vad dessa bilder kan säga oss om ett liv som kristen i den Helige Ande och väglett av den Helige Ande.
Predikan idag kommer att handla om att våga lita på Gud lika mycket är ordningens Gud som att där Guds Ande är, där är det också frihet. Den kommer att handla om att våga tro på att kärlekens Gud ger dig kärleksfulla gåvor.

För egen del så har jag alltid känt en längtan efter lovsången, den Helige Anden och gåvorna som Anden ger. Men inte på ett oordnat och rörigt sätt, inte på ett sätt där det spårar ut. Men en längtan efter att vi skall ha en frihet i våra liv och i Gudstjänster för det profetiska tilltalet och det personliga vittnesbördet. Att få bjuda in till förbön och att få komma fram och ge ett personligt vittnesbörd. För egen del har Anden manat på genom att hjärtat börjat slå lite extra.

Lukas 24: 45 – 49
I texten från Lukasevangeliet talar Jesus till lärjungarna, som är lite oroliga och bävande inför det faktum att Jesus nu kommer att lämna dem, fysiskt. Men Jesus ger dem ett löfte, han säger att när den heliga Ande kommer över dem så skall de få kraft att bli hans vittnen. Lärjungarna som varit med om omtumlande händelser under sina tre år tillsammans med Jesus, skall nu på ett sätt examineras och ge sig ut för att leva ut och praktisera sin tro och sina kunskaper genom att leva som Jesus gjorde och genom att förkunna det Jesus lärt dem om Guds rike.
Så Jesus stämmer möte med lärjungarna, han säger att ”här” skall de få se löftet om kraft och Guds närvaro uppfyllas. Stanna kvar här, i Jerusalem, säger Jesus till dem. Stanna här till dess att den Helige Ande kommer till er och över er. I den grekiska texten kan man också läsa ordet ”rusta” som att bli klädd i, som att någon klär dig i den himmelska kraften. Lite halvt om halvt på skoj kan vi tänka oss Anden som en mantel som sätts på en superhjälte. När vi blir klädda i den manteln så blir vi frimodiga.
Och Jesus uppfyller sitt löfte om att sända vad Fadern har lovat, kraft från höjden. Här kan vi ana djupet i Gud, fadern lovar, Jesus sänder och Anden/kraften utrustar och sänder. – Jesus håller alltid sina löften – Peter Halldorf skriver i boken ”Du brinnande kärlekslåga : nio betraktelser om den helige Ande” att Pingstdagen är ett himmelskt initiativ.
När lärjungarna uppfylls av helig Ande så startar en väckelse i Jerusalem. Det himmelska initiativet leder till att människor kommer till tro. Det himmelska initiativet leder till att evangeliet blir predikat, trott och älskat. Det himmelska initiativet leder till att människor blir förändrade och förvandlade och att den kristna församlingen växer med tusentals människor varje dag. Tusentals.
Människor lämnar ett liv där de bara tänker på sig själva och börjar istället leva ett liv där de delar gemenskapen med andra ofullkomliga och troende människor. De ser inte skillnaderna utan alla är de ett i Kristus. De ser varandra som bröder och systrar. Det är tron på den uppståndne Jesus som enar dem.

På pingstdagen för 2000 år sedan uppfyllde Jesus det där löftet till lärjungarna, Helig Ande gavs åt dem, Hjälparen kom till dem och de fylldes av kraft från höjden. Helig Ande gavs åt var och en av lärjungarna, inte för deras egen skull, men som en gåva för att de skulle få styrka och frimodighet att nå ut med evangeliet.

Peter Halldorf skriver också att genom kyrkan, som är uppfylld av Helig Ande, har himmelriket fått en utpost i en utsliten värld. Församlingen är en påminnelse om vad som väntar i evigheten. Församlingen är en gemenskap som tilltalar världen från framtiden.

Anden som vi får ta emot, är som en borgen, som handpenning, som ett löfte om att vi en gång kommer att bli befriade från den här världens synd och begränsningar. Men ännu så länge lever vi i den här ofullkomliga världen, där det trots synd och död, aldrig går att bortse från Guds skönhet och härlighet i skapelsen och den kärlek som han har lagt ned i våra hjärtan.

Vi kan inte tala om pingst utan att tala om påsk.
Det finns ett samband mellan påsk och pingst, mellan korset och Andens gåva. Det finns ingen genväg förbi korset för den som vill ta emot Anden. Att ta emot frälsningen är att ta emot Anden. Dessa två hör tätt ihop, hör tätt samman.
Likadant är det med oss. Vi kan inte skilja mellan frälsningen och dopet i den Helige Ande. Båda är en gåva. Båda har getts åt alla troende. Anden har getts åt alla troende och Gud har lagt ned andliga gåvor i alla som är frälsta. Men vi behöver ibland hjälp med att upptäcka dessa gåvor.

För några veckor sedan var det en asylsökande pojke i Skåne som fick mycket uppmärksamhet då han sålde majblommor. Men även om han fick sålt majblommor för oerhört mycket pengar så kunde han inte köpa det som han åtrådde allra mest – ett uppehållstillstånd eller ett svenskt medborgarskap. Det finns en sorg i detta som vi alla kan tänka på och ta till oss; allt vi önskar och behöver kan vi inte köpa för pengar. Likadant är det med Anden gåvor, det spelar ingen roll hur våra bankkonton ser ut eller vilken position i världen vi har, Andens gåvor är av oskattbart värde. Det är Gud som ger oss gåvorna, vi kan bara be om dem.

Här kommer nu en bild på hur vi kan tänka kring Anden: Det är här liknelsen om frågan om pollinering kommer in. Om det är luddigt eller flummigt att tänka sig den Helige Ande och du känner att Anden liksom glider dig ur händerna som en hal tvål – tänk på Anden som ett bi, en humla eller geting som flyger runt och pollinerar och ger liv. Anden kommer till alla sorters blommor och ger åt var och en efter den blommans behov och förutsättningar. Blommorna kan också pollineras av vinden (!) men de flesta blommor behöver dessa insekter som kommer och pollinerar dem. Det sker en befruktning och ett utbyte.
Det blir ingen frukt, inga blommor och ingen honung om inte blommorna blir pollinerade.
Likadant är det i Andens rike, vi behöver Anden för att bära frukt och rik frukt. Anden är den som ger sina gåvor, både funktionerna och resultatet av ett liv nära Jesus. Den Helige Ande är en pollinatör.

Varför skall vi då be om att den Helige Ande skall komma till oss idag och ge oss liv?

a) Gåvor/funktioner
Andens gåvor – olika funktioner som vi får för att hjälpa våra syskon, våra medmänniskor, att befria dem, att hjälpa dem, att trösta dem, allt för att de skall se sig själva i Guds ljus och i Jesu kärlek:
I 1 Kor 12: 4 – 11 står det om att Andens olika gåvor ges till de troende för det gemensammas goda, att hela församlingen skall betjänas genom gåvorna. I den grekiska texten står det ”till alla” ”sympheron” och jag kommer att tänka på en symfoni, en orkester, att det blir ingen symfoni av bara en röst, en gåva, en funktion, ett instrument. Vi behöver varandra och varandras gåvor för att utgöra Kristi kropp på jorden. En bild jag fick av olika funktioner, men med samma syfte, var att jag såg olika slags gräsklippare en kväll på min gata. Jag såg en åkgräsklippare, en robotgräsklippare och så kom jag att tänka på att det också finns handdrivna gräsklippare och ni kan säkert komma på fler. Alla med olika utseende – men med det gemensamt att de har samma syfte, att klippa gräs, och att alla behöver kraft.
I 1 kor 12 står det:
En har gåvan att meddela vishet, en annan har kunskapens ord, en annan har trons gåva, en annan har gåvan att be för de sjuka, en annan får kraft att göra under. En får profetians gåva, en annan har gåvan att skilja mellan andar. En annan kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. Allt detta åstadkommer en och samme Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den vill.
Alla Andens gåvor syftar till att förhärliga Jesus och att visa vem han är; genom barmhärtighet, genom att dela med sig av kunskapens ord, genom lovsång, genom undervisning.
Ingen av dessa gåvor är till för att vi i oss själva skall kunna förhärliga oss på något sätt. Precis som medborgarskapet i Guds rike, så är det, som de också kallas, nådegåvor. De är inget vi har gjort oss förtjänta av utan de är gåvor som Gud har lagt ned i våra liv för att andra människor skall se Jesus i våra liv.

b) Andens frukter – Andens frukter är resultatet av ett liv lett av Anden.
Gal. 5: 13 – 14, 22 – 26
Låt oss hålla fast vid liknelsen med Anden som pollinatör. Att ett träd bär frukt och en buske bär frukt är resultatet av att buskar och träd är planterade i jorden, i en god jordmån. En frukt är ju något som växer fram, ett resultat av att man sår, vattnar och vårdar trädet, eller busken. Paulus undervisar i Galaterbrevet om Andens frukter och om att tjäna varandra i kärlek. Kontrasten till kärlek är, i det här fallet, att vandra och leva i köttet eller själviskhet.
Han lyfter också upp den gyllene regeln: Du skall älska din nästa så som dig själv. Det är liksom måttstocken på om någon talar om det karismatiska och livet i Kristus på ett bibliskt sätt – älskar vi, älskar jag min nästa som mig själv? Vem tjänar jag med mina gåvor?
Om jag älskar min nästa som mig själv, vilket jag bara kan om jag lever i Jesus förlåtelse och kärlek, då är frukten av ett sådant liv i Anden:
Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Det är Andens frukter.
Visst vill vi leva och bära sådan frukt i vår församling? Vem vill inte leva i en sådan gemenskap, präglad av människor som vet att vi behöver Jesus varje dag?
Blommorna som blir pollinerade tittar inte avundsjukt på de andra blommorna och undrar varför inte de blev en gullviva, liljekonvalj eller göknyckel. Här kan ni fylla på själva med önskad växtlighet. De är nöjda med att vara en del av Guds skapelse och har sin plats i skapelsen.
Avslutning
Pingsten kan få betyda en längtan efter liv – en längtan efter ett fördjupat liv i bön och tjänst. Lärjungarna levde ut sin kallelse, de fick ta emot Anden och gav plats åt den Helige Ande i sina liv.
Att läsa bibeln utan hjälp av Anden är som att åka skridskor med skydden på eller att ta av skydden och försöka åka på asfalten. Det lossnar liksom aldrig. Bjud in den Helige Ande att läsa Bibeln tillsammans med dig och be att Han öppnar ditt hjärta och dina ögon så att du kan få fördjupas i din tro och din tjänst.
Anden ger sina gåvor till oss efter våra behov och våra personligheter.
Var finns ditt ”här”? Var har Jesus stämt möte med dig för att utrusta dig med kraft från höjden?
Är det dags att fylla på igen eller att dags våga öppna dig för ett möte med den Helige Ande? Jag tror inte att vi behöver vara rädda, Gud är ordningens Gud och han ger oss det vi behöver i rätt tid. Men kanske behöver du bli pollinerad, kanske behöver du ta av dig dina skydd på skridskorna, kanske behöver du be om ett Pingstens under i ditt liv och att elden skall brinna på nytt i ditt hjärta?
Behöver du få kraft att vara ett vittne för Jesus? Behöver du bli påklädd i en mantel som ger dig kraft om frimodighet?
Jag kan bara fråga dig, du får ge svaret i ditt hjärta.

Amen

• Dela