Från jord till bord
Matteus 27: 32 – 56 Joh. 12: 24 – 26
Lantmännen har en slogan som lyder ”Tillsammans tar vi ansvar Från jord till bord”.
Det är en lysande slogan i all sin enkelhet. I dagens predikan skall vi låna den – ”från jord till bord”, vilket träffande beskriver påskens budskap.
Den ordningen följer också Jesu liv: från att ha predikat, undervisat människor i sin samtid, från att ha varit och predikat ordet så stannar vi idag till vid den händelse som är en av de viktigaste, men också en av de mest smärtsamma att läsa om i den kristna tron. För många av oss är det här en dag som skaver, vi känner oss tunga till mods och det kan kännas kämpigt. Men, jag tänker att det måste få vara så, åtminstone en dag på året.
På Långfredagen är vi kvar i det svåra, innan vi kan ta till oss Påskdagens ljusare budskap.
Någon har sagt att från och med det att Jesus greps i Getsemane så låter han sig bara hanteras av människor. Jesus själv säger väldigt lite. Andra yttrar sig desto mer och nu får ondskan nästan fritt spelrum. Jesus blir utsatt för hån, för våld, för falska anklagelser. Han låter människor med makt vända det han hade predikat om, mot honom själv. Hans egna ord vänds mot honom själv.
Vi läser om hur Simon från Kyrene får bära tvärslån till ut till Golgata. Enligt romersk lag kunde man tvinga vem som helst att bära den tvärslå som den dödsdömde skulle bära själv. En tvärslå som kunde väga upp till 40 – 50 kg. Vi kan ana i vilket skick Jesus var eftersom han inte orkade bära tvärslån själv.
Soldaterna spottade på honom, de klädde av honom hans egna kläder och de gav honom vin som smakar illa. Jesus visades inte någon som helst barmhärtighet eller nåd. När de hade korsfäst honom delade de upp hans kläder och drog lott om dem. Jesus hänger där på korset, helt utblottad.
Många var de som hade tagit sig ut från Jerusalem till Golgata för att själva se vad som hände. Flera av Jesu efterföljare och lärjungar fanns där. De var tysta och vi kan ana chocken och gråten hos dem. De som kommer till tals i texten är de som hånade Jesus. Rövarna som hängde bredvid honom skymfade honom och hela den religiösa eliten hånade Jesus. De vände Jesu ord om att han var Guds son och Judarnas kung emot honom. Detta hån måste soldaterna ha hört, när de satt där och vaktade Jesus.
Officeren och soldaterna är ju de som först inser att det som översteprästerna, de skriftlärda och de äldsta säger med hån och förakt i rösten, faktiskt var sant när de såg allt som hände när Jesus dog. Det är de som är de som först bekänner att Jesus är Guds son, efter hans död.
Vad är det egentligen som händer på korset när Jesus dör? Ja, det finns mycket att säga teologiskt om innebörden av Jesu död på korset.
Något av det vi brukar lyfta fram är att när Jesus dör så han offrar sitt liv, kärleken triumferar över ondskan, även om det ser ut att vara precis tvärtom. Ljuset vinner över mörkret, även om det ser ut att vara precis tvärtom. Livet vinner över döden, även om det ser ut att vara precis tvärtom.
Jag skulle vilja säga några ord om det vi kallar vetekornets lag. Att Gud själv förlorar kontrollen. Är det möjligt?
I Joh. 12:24 undervisar Jesus lärjungarna om vilken väg han måste gå, den väg som ledde till korset, och om lärjungaskapets villkor. Han undervisar om nödvändigheten av att släppa taget om sitt eget, om det egna livet och om att följa Jesus. Jesus säger ”om någon vill tjäna mig skall han följa mig”.
Det här är lärjungaskapets villkor, det handlar om att ha ögonen fästa på Jesus och följa honom. Den vägen går väldigt sällan till berömmelse. Den vägen leder sällan till att du blir populär. Det är istället så att om du vinner gillande och pris i världens ögon skall du fundera på om du lever ett liv i Jesu fotspår.
Långfredagens budskap visar på en väg där vi är kallade att följa Jesus, in i det svåra. In i försakelse och in i ett liv där vi får lägga bort allt det som inte är meningsfullt.
Från jord till bord – vetekornet föll i jorden och det ledde till en större skörd än någon kunde ha förutsett. Jesu död innebar att vi, över 2000 år senare får komma till honom som är livets bröd och äta av hans ord, det levande ordet.
Varför vänder vi oss då så ofta till det som inte mättar oss i längden? Varför nöjer vi oss med skräpmat? Varför läser vi inte Bibeln oftare och mättar vår andliga hunger med det levande ordet?
Jag får gå till mig själv och säga att jag låter annat distrahera mig, jag låter bekymmer, rastlöshet och oro ta upp alltför mycket av min tid och mitt fokus.
Jag får be Jesus om hjälp med att väcka min hunger efter det levande brödet, det som mättar och det som består. Jag får be om hjälp att hålla mitt sinne helt och inte splittrat.
Det finns en kanal i TV – utbudet som heter ”Godare”. Där är själva grundidén att alla program skall handla om mat och recept. För några dagar sedan handlade ett program om kärleken till bröd och de var i det här avsnittet i Köpenhamn och intervjuade en känd restaurangägare och kock där.
Det var nästan en profetisk känsla när kocken berättade om att hela Köpenhamn nu flödade över av kärleken till bröd. Överallt talade man om bröd och delade med sig av olika recept på bröd. Restaurangerna i Köpenhamn var nu helt fokuserade på bröd.
Tänk om vi också skulle våga följa det som kallas för vetekornets lag, att släppa taget. Att släppa kontrollen över vad människor skall tycka och tänka och istället fråga Jesus – vad vill du, vad tänker du om mitt liv? Jesus, vad vill du att jag skall ägna min tid och mitt fokus på?
Magnus Malm ställer frågan – hur många av oss går till kyrkan för att bli av med det vi har för mycket av? Hur många av oss ber om befrielse från det som tynger oss?
Vägen från jord till bord handlar om att våga falla i jorden. Den vägen handlar om att våga följa Jesu exempel. Det är ingen enkel väg som ger dig några bonuspoäng i världens ögon. Men det är en väg som kommer att leda till befrielse och klarsyn. Om du vågar falla, om du vågar tappa kontrollen så kan du också få syn på vem det är som mättar din hunger och släcker din törst, som Malm skriver.
Jesus är vetekornet som vägrade vara en solitär, men som vågade falla, som vågade ge upp allt, till och med kontrollen över det egna livet. Idag får vi stanna vid Jesu kors och fundera på vad han utstod för din och min skull.
Idag är vi kvar i det svåra, men vi ser också gryningsljuset, en aning av något nytt. Vi kan höra hur det växer i jorden.
Men tillsammans vid korsets fot kan vi också stödja och stötta varandra i det som är svårt och tungt. Vi kan hjälpa varandra i insikten om att det var för oss alla som Jesus behövde dö. För våra missriktade ambitioner, för vår själviskhet, för vår instinkt att döma istället för att fria, för vår synd. För vår benägenhet att dyrka det skapade, gåvorna istället för skaparen och givaren.
Vetekornets lag utmanar oss att följa i Jesu fotspår. Låt oss hjälpa varandra att våga göra det.
Hela veckan har jag haft Per Harlings psalm som ett tema i mitt hjärta och huvud och jag vill avsluta med att läsa den:
Du är helig
Du är helig, du är hel.
Du är alltid mycket mer
än vi nånsin kan förstå,
du är nära ändå.
Välsignad vare du,
som kommer hit just nu,
välsignande vår jord,
blir till bröd på vårt bord.
Du är helig,
du är helhet,
du är närhet,
hela kosmos lovar dig!
Hosianna,
hosianna,
hosianna,
hosianna, vår Gud.
Amen