Betraktelse – social rokad

En social rockad 

/ Luk 7:36 – 8:3

Rockad -är ett specialdrag i schack, där två pjäser byter plats i ett drag. Det är spelets centrum , kungen, som får flyttas bort ifrån sin centrala utgångsplats på brädet och något av tornen, som står i yttersta kanten på brädet, som  mer eller mindre får skifta plats. Kungen kommer ur fokus och tornet kliver närmare spelets mitt i sin nya position kan man säga.

I vår text är Jesus inbjuden av en farisé vid namn Simon på en måltid. Simon verkar se sig själv som den självklare huvudpersonen som inte bjuder hem Jesus för att lära känna honom, utan mer för att kritiskt granska Jesus. Simon är så pass självgod att han försummar allmän hövlighet mot sin gäst , då han vare sig  erbjuder Jesus möjlighet att få skölja av sig vägdammet från sina fötter eller hälsar honom med den brukliga välkomstkyssen. Allt ett tecken på ringaktning.

In i sammanhanget kommer också en kvinna som betecknas som synderska, man inser att hennes sociala status är mycket låg, närmast obefintlig. Till skillnad från Simon så tvättar hon Jesu fötter med sina tårar och smörjer dem med balsam. Allt som den självrättfärdige värden borde ha gjort, gör kvinnan,  Simon ser ner på henne, men hon fullföljer hans uppgift som värd!

Jesus ser detta och ställer Simon frågan om vem som älskar mest – den som får en liten skuld efterskänkt eller den som får en stor skuld efterskänkt? Simons svar är – den som får mycket efterskänkt! Vid det svaret så säger Jesus: ”Ja, du har rätt.” Och  vänd mot kvinnan fortsätter Jesus tala till Simon och påpekar Simons brister som värd och hur kvinnan i sin tur fullgjort allting som Simon nonchalerat i sin position. Och kvinnan gör det av kärlek till Jesus, Simon har bjudit hem gästen för att kritiskt skärskåda honom.

Hon älskar mer eftersom hon  har mer att få förlåtet. Men till skillnad från farisén så inser hon sin synd och blir också förlåten av Jesus! De gör en social rockad – Simon flyttas bort från sin centrala plats och kvinnan upprättas och flyttas in i centrum – nära Jesus.

Samma sak händer dagligen i våra liv – du och jag har faktiskt makten att bekräfta eller beröva andra människor deras värde. Makten att upprätta vår nästa eller förkasta henne. Vi har att fundera över till vilken grad vi i självgodhet tycker att vi ” inte är sämre än nå’n annan” och utifrån det ser ner på andra. Eller om vi är ärliga och vågar se också våra egna brister och möter andra utifrån insikten att vi alla är människor.

För vårt inre förhållningssätt avslöjas av vår attityd – vår blick på den hemlöse eller tiggaren bekräftar dennes människovärde eller berövar henne den! Din attityd mot grannen eller den obekväme arbetskamraten lyfter eller sänker honom.

Livets centrum är Gud – denne Gud som älskar sin människa! Det han vill är att också vi går kärlekens väg såsom Jesus gjorde och kämpar i vår tro mot det som vill krympa människor och beröva dem värde och livsglädje! Än en gång – Varma blickar gör hjärtat glatt!

Att inte ’höra’ när vissa säger något, att bemöta en persons närvaro med  tystnad och sakta glida undan eller att i överlägsenhet se ner på någon, oavsett orsak, är inte kärlekens väg.

I varje möte med en annan  människa har du chansen att stå upp för, och bevisa, det lika människovärde som vi som samhälle säger oss stå bakom.

Vi behöver alla livsrum! Då någon annan ser mig och bekräftar mig som likvärdig, öppnas livsrummet för mig och jag får kraft att leva och att orka kämpa med sådant som tynger mig.

Det var det Jesus ständigt gjorde när han vandrade med sina lärjungar – och det är det han ständigt gör genom dina ögon idag!

Gud vänder sitt ansikte mot Dig, liksom Jesus vände sig mot kvinnan. Hans kärlek bär dig och din nästa.

Såsom det står i 1 Petrus brev: Löna inte ont med ont eller skymf med skymf, utan tvärtom: välsigna. Ty ni är själva kallade att få välsignelse!

Leif Jöngren/ Equmeniakyrkan Älvängen