Ansvarsklyftan. Vilket ansvar har vi som människor för det som händer med jordens klimat?

Låt mig några dagar före midsommar då den svenska naturen är som vackrast och de gröna nyanserna är många när vi från vårt hus i Berga ser ut över åkerbygärdena förmedla några citat från Peter Halldorfs bok ”Därför sörjer jorden”:

 Den klyfta som skiljer människan från andra varelser kallar Clive Hamilton för ansvarsklyftan. Den nya antropocentrismen insisterar på att människan måste tygla och begränsa sig på en aktiv och oregerlig jord…” och han fortsätter ” Det verkar som vår lättsinniga tillämpning av vår frihet och vår teknologiska makt har fört oss till undergångens kant.” I en brevväxling med Stefan Edman skriver Martin Lönnebo ”Friheten är en vacker tråd i etikens väv men, man skall inte dra ut den för då vet man inte vad som händer. Den kan bli ett snöre att hänga sig i.”

Koldioxid är inte djävulen och grönt är ingen frälsare, men girigheten är tveklöst fienden och – tillsammans med avund och åtrå – en av de starkaste drivkrafterna bakom marknadsekonomi och frihandel. ”Vår dyrkan av pengar är ett materiellt och andligt sår” skriver teologen William Cavanaugh.

Så vem skall disciplinera girigheten? Inspirera till nödvändiga reträtter? Läka såren? För att omfamna en radikal omställning av vårt sätt att leva behöver vi exempel mer än regler. Kyrkan kan inte ta forskarnas och politikernas roll, hon har inte kompetens att fastslå vilka konkreta åtgärder som den ena eller andra ökningen av den globala temperturen kräver. Hennes kallelse är att teckna visionen av jorden och dess framtid, att vara en guide till glädjen i ett enklare liv, där principen går före profiten och uppoffringen blir lika lätt och otvungen som varje handling driven av kärlek.

Det val vi står inför är inget mindre än ett val som handlar om hur genuint mänskliga vi vill vara.

Citaten sammanställda av Bernt Wåhleman

• Dela