Låt oss fira gudstjänst – världen behöver böner, lovsånger och hopp.

I senaste numret av Sändaren fanns nedanstående artikel av biträdande kyrkoledare Karin Wiborn. Just den helgen hade en person tillskansat sig ett par bilar och kört in i ett antal affärer i Farsta Centrum. Det är mot den bakgrunden liksom pandemin som Karin Wiborn skriver:

GUDSTJÄNST PÅGÅR i en Stockholmsförort trots att demolerade husväggar, avspärrningar och ordningspersonal skapar en känsla av förödelse som ger bibelns texter ett nytt raster.

Att gudstjänst pågår är hoppets tecken. Hopp om att böner når fram till Gud och in i människors hjärtan för förändring till fred, rättvisa och livsmod. Till frälsning.

KYRKANS FOLK samlas, efter bästa förmåga, till bön och tacksägelse. För att lyssna till ordet, sjunga lovsånger och utmanas till handling. Gudstjänsten är beroende av en dubbel kontext.

Den är beroende av det omgivande sammanhanget, det som händer i den nära och globala omvärlden.

Det andra sammanhanget är Guds eviga kärlek och den världsvida kyrkan. I den bästa av världar möts brustenhet och helighet i tid och rum när gudstjänst pågår.

Därför är den gudstjänstfirande församling bärare av hopp. En omistlig mötesplats för trons folk. Gudstjänst pågår i livets alla omständigheter. I krig och i fred, i platser av förödelse och i harmoni, under klimatförändringar och pandemi.

Brödet bryts vid nattvardens bord i en envis önskan om en rättvis värld. Lovsång stiger till skaparens ära med en enträgen påminnelse att Guds skapelse är värd att värnas.

För att fira Guds godhet med varandra.

KARIN WIBORN biträdande kyrkoledare

• Dela