De senaste textreflektionerna

Många ljuspunkter

23-02-05
Uppenbarelsens ljus
Text: Luk 2:22-40

Symeon var en rättfärdig man och helig ande var över honom och han skulle inte se döden förrän han fått se Jesus.
Det fanns också en kvinna, vid namn Hanna, som varit gift i sju år och därefter levt som änka. Hon var nu åttiofyra år och lämnade aldrig templet utan tjänade Gud där. Hon talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
När Josef och Maria hade burit fram sin förstfödde inför Herren och fullgjort allt som står i Herrens lag återvände de till Nasaret.

Det var alltså två äldre personer som fick berätta och bekräfta, både för föräldrarna och andra i templet, vem detta lilla barn var. Så vi ska inte tro att det bara är människor som är i sin krafts bästa dagar som har viktiga uppgifter i livet. Vishet och insikt kommer ofta med åren.

Vad sa de då? Jo, att detta barn var ”frälsningen som Herren berett åt alla folk”. Men han skulle även bli ”ett tecken som väcker strid – för att mångas innersta tankar ska komma i dagen”.

Bön:
Gud, vi behöver alla bli upplysta om livets och kärlekens rätta väg. Låt Jesu liv, som var så fyllt av Din kärlek, bli det ljus som leder oss genom våra liv.

Arne Franzén / Alf Nyström

Ljuset strålar fram genom trädets grenverk

23-01-27
Jesus är vårt hopp
Text: Matt 14:22-33

Vi kan känna igen oss i Matteusevangeliets text, där Jesus har behov av att dra sig tillbaka från människorna som följde honom. Vårt eget sätt att leva kan ibland skapa både stress och oro.

För Jesus handlar det i den här texten om att han hade fått veta att den person som betytt mest för honom – Johannes Döparen – blivit mördad. Så Jesus ville dra sig undan.
Men det hjälpte inte. Folket följde efter och han greps av medlidande och gav dem den hjälp de behövde.

Så småningom for lärjungarna iväg i en båt och folket gick hem. Då först kunde Jesus göra det han ville – han fick sin bönestund.
Han kände säkert både sorg och trötthet, men fann styrkan i gemenskapen med sin himmelske Fader.

Precis som Jesus hämtar kraft genom bönen så har vi samma möjlighet att finna ro. Vi får stämma in i aftonpsalmens ord:
”Ringaste barn som beder lever oändligt tryggt.
Mäktar långt mer än hjälten som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma, var vi i världen går,
att till Guds eget hjärta den bedjandes suckar når.”

Birgitta Johansson

Liten växt på tillväxt

23-01-22
Jesus skapar tro
Text: Joh 4:46-54

Rubriken för söndagens texter är intressant: Jesus skapar tro.

Ibland anklagar vi oss själva för att ha för lite tro. Så vi försöker peppa oss istället.
Men Jesus vill skapa tro i oss. Skapa, inte tillverka. Han tar inte av våra kvalitéer och gör tro. Nej han tar ur sitt förråd och skapar något i oss.
Vad betyder det? Om vi använder ordet Förtröstan, i stället för Tro, så förstår vi bättre hur Jesus verkar. Han tar över. Han fyller på. Han skapar. Han väcker tillit.

En vän berättade nyss hur vår tro, vår förtröstan, kan växa.
1  Vi ligger i vattnet och sprattlar: Gud var är du? Hjälp jag klarar det inte!
2  Jag får tag i båtrelingen och håller mig säker. Tack Jesus att Du är där! Frågetecknen finns kvar, men jag vet att Jesus vunnit över dem för mig. Det är jobbigt.
3  Jag sitter i båten. Jesus har skapat tro i mig så jag är trygg, oavsett om det är kav lugnt eller storm. Visst blir jag rädd ibland. Men så ser jag att Jesus är med mig i båten.

Detta är Trons Vila – ett erbjudande från Jesus till var och en av oss.

Så klaga inte på din tro. Minns istället alla gånger Jesus har hjälpt dig, räddat dig. Ta till dig mer och mer av Bibelns löften. Våga pröva dem igen och igen. Våga tro. Det är inte en känsla, utan mer ett beslut.
Jag längtar så att Jesus skapar mer av Trons Vila i mig.

Leif Delvert

Litet vattenfall

23-01-15
Söndagens rubrik: Livets källa
Text: Joh 5:31-36

Vi var 6 personer som planerat en avkopplande fjällvandring. Kvällens lägerplats skulle vara intill en stor öppen platå, helt nära en hjortronmyr. Enligt kartan skulle det rinna en liten bäck där. Den lyxen uppskattar man alltid efter en dags vandring.

Bäcken strömmade kristallklar och hade ett iskallt välsmakande vatten. Men kartans blå bäckstreck började på en öppen yta. Det gjorde mig nyfiken, så jag gick motströms.
Efter bara ca 100 m tog bäcken plötsligt slut. Kartan stämde. Bäcken började alltså mitt ute på grässlätten. Omedelbart blev den ca 50 cm bred och 70 cm djup. Jag vet inte varifrån allt vatten kom, men det vällde upp i ett stilla kraftfullt källflöde.

Min nattplats blev en säng av mjukt gräs. En kulle av mossa, med små rosablommande fjällglim, blev min huvudkudde. Jag fann vila och sov underbart.
Orden från Psalm 23 kom osökt: ”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.”

I dagens text möter vi även livskällan i Jesu liv: ”De verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.”
Fadern sände honom för att hans liv skulle vittna för oss om Guds kärlek och vilja. Guds kärleks flöde är Jesu livskälla – som ges oss: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” (Joh 7:37-38)

Alf Nyström

Vuxens finger i barns hand

23-01-08
Söndagens rubrik: Guds härlighet i Kristus
Text: Matt 2:1-12

På trettondagen firas Herrens uppenbarelse. Det är för att vi ska kunna fördjupa vissa aspekter av julmysteriet. Vi behöver tid att smälta det och se på det ur olika synvinklar.

Den himmelska härlighet som uppenbaras i Jesusbarnet är ett stort mysterium. Ljuset har gått upp i världens mörker. Herrens härlighet uppenbaras för alla folk. Gud har blivit människa, för att rädda alla människor ur mörkrets våld och makt.

När vi firar Herrens födelse på juldagen är denna Guds härlighet fördold. Gud föds i ringhet, fattigdom och total enkelhet. Världsalltets konung föds i ett stall bland några djur. Allt är så avskalat på prakt och härlighet som det kan vara.

Ändå går Guds härlighet inte att dölja helt. Några herdar får höra budskapet om barnets födelse av änglarna, och ”Herrens härlighet lyste omkring dem” skriver Lukas.

Genom detta barn får även vi ta del av Guds härlighet, som vi gått miste om genom vår synd, vår ovilja att tro på Gud. Men Guds kärlek ger inte upp.

I sin barmhärtighet vill Gud ändå ge sin härlighet till oss, och väljer att göra det genom att ge oss möjligheten att tro på det som detta barn kommer att föra in i vår värld, nämligen evangeliet – Guds glada budskap om förlåtelse, nåd och liv bortom alla gränser. Så stor är vår Guds härlighet.

En av våra största brister är nog att vi nöjer oss med så lite, när Gud vill ge oss så mycket.
Vi är så värdefulla och älskade av Gud, att vi inte bara får del av Guds barmhärtighet. Vi får även dela det som vi inte ens haft en tanke på att våga önska oss.

Irma och Gunnar Nilsson

Olika namn på Jesus

23-01-01
Söndagens rubrik: I Jesu namn
Text: Joh 2:23-25

Nyårsdagen är julens åttonde dag. Den åttonde dagen har en symbolisk betydelse i den kristna kyrkan och innebär att något nytt kommer.

* Jesu uppdrag blev uppenbarat för folket den åttonde dagen då han bars fram i templet, på den dag som vi nu firar som Nyårsdagen.

* Jesus uppstod den åttonde dagen i den judiska kalendern.

* Den åttonde dagen (söndagen) kallas ofta ’Herrens dag’, i likhet med den dag Jesus återkommer (Uppenbarelseboken 1:10).

Vi kan fira Nyårsdagen genom att be om att något nytt inträffar så att Jesu budskap om fred och frid genomsyrar världen under år 2023. Om bönen leder till att du får insikt i hur du själv kan bidra, desto bättre! Det ber vi om, i Jesu namn.

Gert Gotin

22-12-26
Söndagens rubrik: Martyrerna
Text: Matt 10:32-39

Annandag jul kallas även den helige Stefanos dag. Sankt Stefanos är ett av våra mest omsjungna helgon genom att vi sjunger om Staffan stalledräng på Luciadagen. Men vi kanske inte tänker så mycket på den riktiga sankt Stefanos som stod upp för sin tro. Han blev därför falskt anklagad och kallad inför det judiska rådet år 35. Hans försvarstal kan du läsa om i Apostlagärningarna, kap 7. Rådsmedlemmarna blev så upprörda att Stefanos blev stenad till döds som den första kristna martyren.

Annandag jul är även offerdag för den internationella missionen i Equmeniakyrkan. Vi stödjer missionärer och systerkyrkor som också står upp för sin tro, i många fall i en fientlig värld.

Eller, som det står i veckans text:
”Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.”  Matt 10:38-39

Gert Gotin

Maria med Jesus i famnen

22-12-25
Söndagens rubrik: Jesu födelse
Text: Luk 2:1-20

Så började den kristna resan. Vi fick Jesus, som var något att tacka Gud för.

Maria fick en uppenbarelse om att hon skulle föda ett barn och namnge det till Jesus.

Josef fick en smärre chock när Maria berättade att hon var gravid. Han kunde inte förstå hur det gått till.

Maria och Josef och begav sig till Betlehem, där han var mantalsskriven. När de kom fram fanns det inga rum att få. Så en snäll man lånade ut ett stall och där födde Maria en son.

Några fåraherdar var ute och vallade sina får när en ängel kom till dem och berättade vad som hade skett. När änglarna därefter hade stigit upp till himmelen gick fåraherdarna till Betlehem. Där träffade de på Josef och Maria och berättade för dem om vad de hade sett. Alla som hört deras berättelse berättade den sedan vidare.

Och Maria sparade allt i sitt hjärta.

Arne Franzén 

22-12-18
Söndagens rubrik: Herrens moder
Text: Luk 1:39-45

Vi närmar oss den 4:e advent. Evangelietexten berättar om mötet mellan två kvinnor – Maria, som skulle föda Jesus, och Elisabeth, Johannes Döparens mor. Det handlar alltså om två kvinnor som båda är gravida och som är ensamma med varandra i sin förundran över ett märkligt mysterium. Dessa båda kvinnor bär på vårt hopp och vår frälsning.

Trots sin ungdom var Maria beredd att göra det som krävdes av henne. Hon sa ”Ja” till sin kallelse. Hon vågade, utan att få några garantier. Svaret hon gav var: ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Ske inte min vilja utan Din.”
Maria kunde t.o.m. sjunga lovsång och gjorde det i förundran över Guds väldiga gärningar.

Gud kallar också dig och mig till olika uppgifter. Och av Maria kan vi lära oss lydnad, men också att sjunga lovsång även om vi inte vet vart livet bär oss.

Vi ber:
Kom Herre, med ljus och hopp och med sann julglädje. Låt ljuset från Dig själv fylla oss så att vi uträttar Dina ärenden på jorden.

Birgitta Johansson

22-12-11
Söndagens rubrik: Bana väg för Herren
Texter: Jes 40:1-8 Gal 3:21-29 Luk 3:1-15 och
Ps 146:3-9

De fyra texterna för denna söndag visar oss vägen till Jesus och livet tillsammans med honom.

Vi börjar med Jes 40:6-8. Där uppmanas vi att dela med oss.
Våra liv har två alternativ:
antingen är det som gräs – det lever ett kort tag och kastas sedan i ugnen,
eller så tar vi emot Guds ord som är evigt.
Gud vill genom sin församling erbjuda alla att välja evigt liv.

Vi fortsätter till Gal 3:21-29. Där får vi igen två alternativ: att hålla hela lagen eller att tro på Jesus.
Att hålla hela lagen klarar ingen – ingen är så fullkomlig. Alltså är den vägen stängd.
Men Jesus har öppnat en ny levande väg till Gud. Det är genom sin död på Golgata, Hebr 10:20. Det finns bara en väg till evigt liv och den är öppen.
Kan vi då leva hur som helst? Vi är ju förlåtna genom vad Jesus gjort för oss. Nej!

I Luk 3:1-15 uppmanas vi att leva rättfärdigt. Lura ingen. Ge till dem som behöver. Nöj dig utan att försöka skaffa mer än du har rätt till. Betala din skatt.
Vi är kallade till ett liv i Jesu efterföljd, i tjänst för våra medmänniskor.

Till sist: Psalm 146:3-9 beskriver Guds omsorg om oss. Det är en lovsång till Gud som gett oss detta eviga liv och lovat att alltid vara med oss.

Herren är konung i evighet,
Din Gud från släkte till släkte.
Halleluja.

Leif Delvert

22-12-04
Söndagens rubrik: Guds rike är nära
Texter: Mark 1:14-15 och Luk 21:25-36

Guds rike är nära

Temat för 2:a söndagen i advent är ’Guds rike är nära’.

Jesus säger till sina lärjungar: ”Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna. Och på jorden skall människorna gripas ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck i väntan på det som skall komma. Himmelens makter skall skakas.”
Det är omskakande att läsa om detta i Lukas evangelium kapitel 21.
Om man tar del av kloka mäns råd, inför en oviss framtid med vår planet, räcker inte klokskapen långt för en bättre värld.

Är då Guds rike nära? För flera tusen år sedan läste vi detta. Så hur ser det ut nu?
Krig, hungersnöd, torka, översvämningar, pandemier, miljö- och klimatförändringar. Vi ser ett samband med vad evangeliet säger.

Under hela adventstiden påminns vi på olika sätt om att Guds rike är nära. Det är adventssöndagarnas budskap. Och i dagens text förkunnar Jesus: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.”
Guds son kom i världen med denna enda uppgift att ”söka upp och rädda det som är förlorat”. Han kommer nu i sin kyrka och han skall komma tillbaka. Därför sjunger vi i adventstider:
Välsignad vare Han som kom, han som kommer, och som skall komma. Hosianna i höjden.

Vad kan vi då göra utifrån detta budskap? Anders Frostensson skriver i Psalmbokens nr 39:
    Öppna ditt hjärta i bön och bot.
    Upplåt vart hemligt rum.
    Red dig att taga Guds Son emot,
    tro evangelium.
    Himmelriket är nära.

Irma och Gunnar Nilsson