De senaste textreflektionerna

23-09-24
Döden och livet
Text: Filipperbrevet 1:20-26


DÖDEN OCH LIVET

Döden är en del av livet. Utan döden, begränsning av livsresan, skulle livet få en helt annan innebörd. När man står mitt i livet är det svårt att föreställa sig, men för alla människor finns det ett slut på det jordiska livet.

För alla som tror på Bibelns löfte om ett evigt liv innebär döden slutet på jordelivet och en övergång till ett liv tillsammans med Kristus. Hur det livet kommer att te sig vet vi ingenting om. Men vi kan räkna med att det är ett gott liv fyllt av glädje och kärlek.
I väntan på det kan vi glädja oss åt livet här och nu, med de uppgifter vi har att utföra för att stärka Guds rike på jorden.

När Paulus var fängslad och väntade en dödsdom såg han fram emot ett liv tillsammans med Kristus. Men han visste också att han hade uppgifter kvar innan det var dags. En uppgift var att uppmuntra de kristna i Filippi (i Makedonien):

”Gläd er alltid i Herren.
Än en gång vill jag säga: gläd er.
Låt alla människor se hur fördragsamma ni är. Herren är nära.
Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mer värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och tankar skydd i Jesus Kristus.”
Fil. 4:4-7

Gert Gotin

23-09-17
Ett är nödvändigt
Text: 5 Mos 4:29-31


GUDS LÖFTE TILL OSS

(Citerade texter nedan är från Svenska Folkbibeln, utgåva 1998.
Textlänkarna går till Sveriges officiella översättning Bibel 2000.)
____________________

Denna vecka går vi till Gamla Testamentets text i 5:e Mosebok, 4:e kapitlet, vers 29-31.

Moses har tidigare berättat om hur han inte får komma in i det förlovade landet. Men han har också profeterat om hur folket kommer att bryta mot Guds bud och därför fördrivas som främlingar till många länder. Vi har sett hur detta har skett med det judiska folket, ”det gamla Israel”.

Men om du då ”söker Herren, din Gud, skall du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ. När Du är i nöd…   …skall Du vända om till Herren, din Gud, och lyda Hans röst. Ty en barmhärtig Gud är Herren, din Gud.”
Oändligt värdefulla löften!

Men jag vill lägga till något mycket viktigt, som Mose inte kunde skriva, nämligen att löftena gäller också oss.
Gud såg även vår situation och lät allas vår synd drabba sin son Jesus. Genom tron på Jesus är vi en del av ”det nya Israel”. (Läs gärna Romarbrevet kap 11.)

I Hebréerbrevet 10:19-20 står det, fritt uttryckt, att Jesus har öppnat en ny levande väg in i det allra heligaste genom sin kropp.
Genom omvändelsen till tron på Jesus förs vi in i en levande gemenskap med Gud, vår Fader.
Genom Jesus är vi försonade med Gud. Vår synd är borttagen, för ”en barmhärtig Gud är Herren, din Gud. Han skall inte överge dig eller förgöra dig”.

Detta är Guds löfte till dig och mig, genom både Gamla och Nya Testamentet.

Leif Delvert

23-09-10
Enheten i Kristus
Text: Joh 17:18-23


VI ÄR ALLA LIKA OLIKA

Vi har anledning att fråga oss om det är möjligt att nå enhet i Kristus. Det är ett efterlängtat mål. Men så länge vi inte kan acceptera varandras olikheter, ser vi – som det står i Bibeln – ”på ett dunkelt sätt, som i en spegel”.

Genom åren har skilda tolkningar av Bibeln skapat både splittring, sorg och avståndstagande. Istället borde vi bejaka varandras olikheter, se på varandra med kärlek och lära av Jesu liv och sätt att möta människor.

Inte ens Jesu lärjungar levde problemfritt. De diskuterade t.o.m. om vem av dem som var den störste. Jesus svarade: ”Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.”

Det innebär att vi närmar oss varandra genom ödmjukhet och kärlek. Det livet är inte lätt, men det enda som håller. Guds rike bygger på att vi får vara oss själva och ändå höra ihop. Meningen var inte murar mellan oss, utan att vi skulle vara ett.

Vi borde sträva alltmer efter att bli ett i Kristus, även om vägen är snårig. Vår tillgång, som skapar djup gemenskap längs vägen dit, är våra olikheter. Med Jesu liv och förkunnelse som grund kan vi nå dit.

Caroline Krook har formulerat vår bön:
Förbarma dig Herre över vår brustenhet. Hjälp oss att se det som förenar oss och inte det som skiljer oss åt.
Hjälp oss att alltid och överallt hålla fast vid att Du själv är långt större än alla våra tankar, åsikter och teologier. I Dig hör vi samman och i Dig är vi ett.

Birgitta Johansson

23-09-03
Medmänniskan / Diakonins dag
Texter: Matt 7:12 Rom 12:16-21


DIAKONINS DAG

I alla kulturer ställer man upp för och stöttar dem som ingår i samma krets som en själv. Det kan gälla släkt, yrke eller annan gemenskap som religion eller församling.

Jesus Kristus uppmanar oss att hjälpa alla som far illa och har det svårt. Oavsett om det är någon man känner eller någon som man aldrig har träffat förut. Både vänner och fiender.

Det här är unikt för den kristna kyrkan. I kyrkans barndom, i Romarriket, blev de kristna uppmärksammade för att inte dra en gräns vid andra kristna. De var beredda att hjälpa alla som hade det svårt, oavsett religionstillhörighet och oavsett om de var förföljare.

Det här har vi fortfarande med oss idag. Man hör ofta om personer och organisationer som följer kristna värderingar eller har en kristen grundsyn. Ibland utan att vara bekännande kristna. Det har format det västerländska samhället på djupet.

Det är inte överraskande att flera ord i vårt språk också är kopplade till detta, t.ex. lasarett (efter Lasaros), eller samarit (efter den barmhärtige samariern). Ordet diakoni (från ”tjänst” på grekiska) har kommit att betyda att ägna sig åt att hjälpa människor som är sjuka, fattiga eller befinner sig i svårigheter av olika slag. Det är ofta organiserat men kan också vara enskilt.

Den här veckan lyfter vi fram alla som drivs av att ge hjälp och omsorg till andra utan att se till egen belöning. Är Du en av dem?

Gert Gotin

23-08-27
Friheten i Kristus
Text: Mark 2:23-28


DEN SJUNDE DAGEN

Gud skapade inte bara jorden och kosmos och allt som går att se och ta på. Även tiden och en avgränsad del av tiden skapades. I skapelseberättelsen kallas den för ”den sjunde dagen” – välsignad av Gud och avskild som helig tid, vilodagen, SABBATEN. Det var en fredad dag, avsedd för vila och återhämtning.

Hur ser jag på vilodagen?
Har jag fått den för att orka utföra mitt arbete – där jag gör mig förtjänt av ”mitt bröd”?
Är avhållsamhet från arbete på vilodagen något som åligger en kristen?
Vilodagen är inte till för att vi ska orka allt annat. Den är inte en kyrklig ”regel”. Den är till för att ära Gud. Det gör Jesus tydligt i dagens evangelium.

Sabbatskraven var hårda. Kravet att inte arbeta var långtgående. Att bryta ax från säden sågs som arbete och jämställdes med att skörda.
Men att gå hungrig genom ett sädesfält är lika ovärdigt en människa som att förvägra den svältande mat, när jag själv har famnen full.

Sabbaten är varken lag eller krav. Den är en gåva. Människan är inte till för sabbatens skull, utan sabbaten är till för människan.

Vilodagen handlar om att hålla en viss tid helig. Tid kan vara helig. Särskilda dagar kan ha ett värde som skiljer dem från andra dagar – bröllopsdagen, födelsedagen, nationaldagen, minnesdagar.

När Gud skapade ”den sjunde dagen” lärde vi oss att tid kan vara helig. Så vi firar vilodagen för att vi inte är ensamma i skapelsen. Evigheten finns mitt ibland oss, för Gud är nära – i allt som sker med kärlek.

Irma och Gunnar Nilsson

23-08-20
Tro och liv
Text: Matt 23:1-12


DET GODA LIVET

— Där står Jesus och kommenterar öppet hur felaktigt de lever sina liv inom ett av de samhällsstyrande partierna – fariséerna.
Så varför skulle jag vara kristen, när kristen tro handlar om bud och förbud: ”Du får inte…”, ”Du måste…” osv? Jag vill vara fri och sätta egna gränser för mitt liv och bestämma själv.

Så tänker många, även om det uttrycks på olika sätt. Men det livet ger ingen frihet, utan rådvillhet i sökandet efter gränser och en fast punkt i tillvaron.

Som svenskar lever vi inom de ramar ”Sveriges rikes lag” anger. Inom de gränserna är vi fria att leva. Överskrider vi dem medför det konsekvenser.
Men lagen är varken till för att ”sätta krokben” för oss eller förhindra vår frihet. Den hjälper oss att leva – tillsammans.

Så är det också med den kristna tron. Den uppmanar oss att ta avstånd från all slags ondska och istället leva och verka för det goda, sanna och rätta. Det förra ger skuld och synd (dvs vi missar målet med våra liv). Det senare ger tillfredställelse, gemenskap och ny inspiration (vi får glädje och mening i livet). Det skapar frihet! Det var också Jesu budskap till fariséerna.

Ett kristet liv handlar alltså inte bara om att inte göra det som är ont, utan också om att stå upp för det som är rätt. Och där finns friheten.
Ytterst är Jesu ord en inbjudan till omvändelse, förlåtelse och frihet – genom ett nytt liv, trons liv.
Läs gärna hur Jesaja uttrycker det.

Alf Nyström

23-08-13
Nådens gåvor
Text: Luk 9:46-48


NATURLIGT ONATURLIGT

Innan du läser denna andakt är det bra att läsa episteltexten i 1:a Korinterbrevet kapitel 12 verserna 4-11.
Vilken av dessa gåvor längtar Du efter? Och varför?

En kristen församling är inte en klubb eller förening utan en unik gemenskap, skapad av Jesus för att fortsätta det han började: att hjälpa människor att hitta tillbaka till Gud, deras Far.

Därför har Gud utrustat församlingen med säregna egenskaper, t ex att tala språk som man inte kan, att se sjuka bli friska på märkliga sätt, att veta det du inte kan veta, m fl gåvor.

Idag ser vi inte så mycket av detta i svenska församlingar. Men det är ändå Guds plan att Du och jag skall bli utrustade med nådens gåvor.

Varför? Jo, det står: ”…så att det blir till nytta”. Dvs så att fler ser och upplever att Jesus lever idag.

Men gäller det verkligen dig och mig, vanliga människor? Ja, det står också: ”…åt vara och en”.  Då måste det ju omfatta även oss och inte bara några proffs.

Denna verklighet är så bra sammanfattad i Hagakyrkans församlingsbrev:
”När Du lever i harmoni med dina egna andliga gåvor, verkar Du inte längre i egen kraft, utan den Helige Ande verkar i dig. Så även om Du är en vanlig människa kan Du utföra ovanliga ting.”

Leif Delvert

23-08-06
Goda förvaltare
Text: Luk 16:1-13


TROHET ELLER TROLÖSHET MOT HUVUDMAN

”Jaha, så upptäcktes då förskingringen till slut. Nu blir det inga fler enkla extrainkomster för min del. Men hur ska jag klara mig ur den här knipan, lat och slö som jag är? Hmm, om jag minskar låntagarnas skulder bör jag väl komma ”på god fot” med dem när stormen lagt sig.”
Så kom dom, en i sänder, och fick sina skuldbelopp nedskrivna.

När Jesus kommit så långt i liknelsen kommer hans oväntade poäng: Han berömde mannen för sitt beteende. Nej, inte för det han gjort. Det handlar fortfarande om förskingring. Men för att han äntligen använde pengarna han förvaltade till andras nytta och glädje, istället för sin egen.

I Psalm 8 skriver David att vi satts till att härska över allt skapat på jorden. Och det gör vi, med besked. Men hur gör vi det?
Profeten Amos uttalar i kapitel 8 domsord över dem som trampar på fattiga och svaga, över dem som fuskar med prissättning av varor och deras vikt, över dem som för egen vinning tjänar på nödställda mm.

Varje nyhetssändning vi hör och ser räknar upp exempel på hur vi förvaltar (sköter och missköter) våra egna och jordens tillgångar och resurser.

Hur sköter vi vår hälsa, vår tid, vår ekonomi, vårt arbete, vår personliga ”omkringmiljö”, vår gemenskap med familj och vänner, vår fritid, naturresurserna, mm? Detta gäller oss alla.

Får vi dåligt samvete? Det är inte syftet. Jesus vill hjälpa oss att förvalta våra liv på ett bättre sätt – både för egen del, och andras.

Alf Nyström

23-07-30
Andlig klarsyn
Text: Matt 7:13-14


När man läser söndagens texter om andlig klarsyn slås man både av allvaret att handla rätt och av vikten att leva efter Guds vilja. Vi varnas för falska profeter, något det tycks finnas många av.

Så vi frågar oss: Hur kan vi se Guds viljas väg i allt vi möter i livet? Bibeln talar allvarligt om människor som förleder andra och det är inte alltid vi kan upptäcka det tydligt.

I Mika bok kapitel 3 beskrivs människor som lovar fred och lycka och ändå blir det fel.
I 1 Joh 4:1-3 uppmanas vi att pröva våra tankar och att vara noga med det som står, att ”varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud, men den som förnekar Jesus är inte från Gud”.
En bild som används i Bibeln är att god frukt bara kan komma från ett gott träd.

Vi kan distraheras och missa Guds vägledning. Men det finns alltid en väg tillbaka. Genom att målmedvetet lyssna efter Guds röst och vägledning kan vi komma rätt igen.

Att söka vår himmelske Faders vilja är en uppgift för hela livet. Vi kan lätt instämma i Caroline Krooks ord, att vägen som leder till livet är sällan den lättaste vägen. Vägvalen kan vara svåra och vi ser sällan mer än ett steg i taget. Jag behöver hjälp att se, se på ett andligt sätt.

Gud, du som ensam är sanning, ge oss förmågan att tänka klart och att skilja mellan andar. Ge oss den kraft vi behöver, för Jesu Kristi skull.

Birgitta Johansson

23-07-23
Jesus förhärligad
Text: Luk 9:51-62


Den här veckan handlar om att Jesus, för första gången, blir utpekad som Messias.

Jesus levde i en mänsklig gestalt, samlade lärjungarna omkring sig och undervisade människorna. Många följde honom men åsikterna gick isär om vem han verkligen var (Luk 9:21).

Jesus tog med några av lärjungarna upp på ett berg, där Gud bekräftar att Jesus är Messias.
För judarna, som var väl insatta i de gamla skrifterna, innebar det även att de förstod vad som skulle hända. Intåget i Jerusalem, lidandet och döden, men även uppståndelsen, himmelsfärden och platsen vid Guds sida. De tre vittnena, lärjungarna Petrus, Jakob och Johannes, blev tillsagda att inte berätta om händelsen förrän tiden var inne.

Tre vittnen var alltså med vid händelsen. De har senare berättat för de andra lärjungarna och berättelsen har genom evangelierna förts vidare till vår tid. Vi kan ta det som ett bevis för att Jesus verkligen är den han utger sig för, nämligen Messias med uppgift att rädda världen och människorna.

Kristi förklaring har blivit en festdag för alla kristna kyrkor, även om den firas olika datum i olika traditioner.

Gert Gotin