14 december

Barnet

Julen handlar mycket om barnet. Om barnet i krubban. Om den utvalda modern. Om de ulliga lammen och de uppvaktande kungarna. Det skulle kunnat vara en söt, rörande och berörande liten saga, som det faktiskt också ibland blir i böcker och på julkort och adventskalendrar med glitter och stjärnor.

Kanske är det för att hon är min namne, Maria, som jag alltid tänkt så mycket på hur det egentligen var när han kom till jorden, Världens frälsare.  Jag känner i hela min kropp i vilken utsatt situation hon var, den trötta och frusna mamman som inte ens hade en säng eller ett varmt rum att föda sitt barn i,  och ännu mindre kunde bereda en ombonad plats den för den lille. Och det dröjde ju inte länge förrän de tvingades bli flyktingar dessutom, trots stjärnor, rökelse och myrra.

Här i Djura föddes mitt lilla barnbarn för två veckor sedan, när det blåste så nockpannorna flög ner från taket. Storm Olof heter han. Han var lite svag till att börja med men den svenska sjukvården gjorde allt för både den lille och hans mamma så nu växer han och mår fint.

Man kan inte låta bli att göra jämförelserna. Dagligen ser vi på TV och läser om barn som föds runt om i världen under obeskrivliga förhållanden. Barn som saknar både mat, hem och familj. Mammor som kämpar och gör allt för sina barns överlevnad.

Jag känner en sån tacksamhet över hur jag har det. Visst, vi kämpar med coronahotet och isolering men när man jämför sin livssituation med många andras kan man inte låta bli att tacka. VI har i alla fall en fridfull jul att se fram emot. 

Vänliga hälsningar

Maria Park

• Dela