21 december

Stilla natt är en sång som många människor världen över sjunger eller lyssnar till i samband med jul. Den är översatt till över 300 språk och har fått status som immateriellt kulturarv av UNESCO ( en sorts kulturellt världsarv)
Texten skrevs för drygt 200 år av en ung präst som hette Josef Morh . Han kom till staden Oberndorf bei Salzburg i Tyskland och tjänstgjorde där. Om det är en sägen eller verklighet så berättas det att möss hade gnagt hål i kyrkorgelns bälg. Orgeln fungerade inte. Organisten Franz Gruber gjorde då en melodi till den text som Josef Mohr skrivit några år tidigare. De framförde sången tvåstämmigt till gitarrarrangemang vid julgudstjänsten i kyrkan 1818. “Stilla natt” började därefter spridas över världen.

Psalmen spelade en historisk roll i den gripande berättelsen om ett märkligt spontant vapenstillestånd som finns dokumenterat. Det ägde rum under första världskrigets första julafton på västfronten i Flandern i Belgien och har kommit att kallas “Julfreden”. Den var å ena sidan mellan brittiska och franska trupper och å andra sidan tyska trupper. Ett brittiskt trupppförband fick plötsligt höra tyskarna sjunga ” Stille Nacht” . Tyskarna trotsade också förbudet att tända levande ljus.

Istället för att skjuta på tyskarna som nu avslöjat sin position svarade britterna med att sjunga “Silent Night, Holy Night”. Det hela ledde till att man från båda sidor kom upp ur skyttegravarna och möttes i ingemansland . De begravde sina döda utbytte gåvor och önskningar om snar fred. Det sägs att man t.o.m. spelade fotboll tillsammans innan krigshandlingarna återupptogs i mellandagarna.

För mig är det en fantastisk berättelse som visar på hur viktigt det är för oss människor att veta att Gud är större än oss alla och som vi kan förena oss i tacksamhet inför! Detta kunde alltså hända till och med mitt i ett krig.

Herrens ängel framförde sitt budskap till herdarna den allra första julnatten: ”Var in­te rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för he­la fol­ket. I dag har en frälsa­re fötts åt er i Da­vids stad, han är Mes­si­as, Her­ren. Och det­ta är teck­net för er: ni skall fin­na ett nyfött barn som är lin­dat och lig­ger i en krub­ba.”
Och plöts­ligt var där till­sam­mans med äng­eln en stor him­melsk här som pri­sa­de Gud:”Ära i höjden åt Gud och på jor­den fred åt dem han har ut­valt.

God Jul !
önskar
Kerstin Sundell

• Dela