Betraktelse

Betraktelse över söndagens evangelietext från Matt 20:1-16:

Med himmelriket är det som när en jordägare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagspenning på en denar och sände i väg dem till vingården. Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på torget. Till dem sade han: ’Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt.’ Och de gav sig dit. Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. Vid elfte timmen gick han ut igen, och när han såg några andra stå där sade han: ’Varför står ni här hela dagen utan att arbeta?’ De svarade: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Då sade han: ’Gå bort till vingården, ni också.’ På kvällen sade vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla samman arbetarna och ge dem deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’ De som hade lejts vid elfte timmen kom fram och fick en denar var. När sedan de första steg fram trodde de att de skulle få mer, men fick var sin denar de också. Då protesterade de och sade till ägaren: ’De där som kom sist har bara hållit på en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan.’ Då sade han till en av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, ta nu vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick. Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?’ Så skall de sista bli först och de första sist.«

Det är lugnt, vi behöver inte ringa facket. Jesus förespråkar inte ett orättvist lönesystem. Vi får lyfta ut den ekonomiska aspekten ur liknelsen och istället fundera på vad liknelsen innebär för livet tillsammans med Jesus och tillsammans med alla kristna över vår värld. Liknelsen berör Guds rike och raserar alla våra egna försök att försöka kategorisera vad som hör hemma där eller inte. Det är inte upp till oss att döma. Det är inte vi som vaktar några inbillade grindar till Guds hjärta. Det hjärtat slår lika hårt för dig som det gör för människorna som föraktas.

Det är ett smart drag av Jesus att blanda in pengar i sin liknelse för han är medveten om den makt pengar har och hur det griper tag i våra känsloregister. Han förstår att en liknelse som denna engagerar något hos de flesta av oss. Vårt rättvisepatos triggas igång precis som det gjorde hos vingårdsarbetarna i liknelsen. Ekonomisk orättvisa finns det gott om. Det är bara att titta på den oerhört sneda fördelningen av världens tillgångar bland dess innevånare. Vi kan se hur överkonsumtionen dränerar klimatet och människor. Människor reduceras till kostnader och en del jobbar ihjäl sig. Hungersnöd existerar fortfarande år 2021. Ett liv i Jesu efterföljelse är ett liv med sälta och ljus. Vi är kallade att stå upp för rättvisa, även ekonomisk sådan. Vi är kallade till att förmedla Guds rike i alla aspekter av livet.

De sista ska bli först. Temat för denna söndag i kyrkoåret är ”Nåd och tjänst”. Den här liknelsen svämmar över av nåd och tjänst. Vi ska tjäna varandra och leva i nåden. Svårare än så är det inte. Jo, förstås, det är ofta svårt. Bästa änden att börja i är att öva sig i att se Jesus kärleksfulla blick över våra egna liv. Upplever du att du är den som alltid kommer sist, alltid i sista hand? Jesus ser dig. Glöm känslan av att bli vald sist på skolgympan, den känslan existerar inte i det rike Jesus talar om. När vi är med och förmedlar Guds rike på jorden får vi vara med och kämpa för att de känslorna inte ska behöva uppstå hos våra medmänniskor. När vi allt mer förstår kärleken, nåden och tjänsten Jesus ger oss, svallar det också alltmer över på vår omvärld och de människor vi möter. Det Jesus har gjort för dig, har han också gjort för varje människa. Därför fortsätter vi utmanas i att tjäna varandra, att leva ut nåden i varandras liv. Det innebär inte att släta över orättvisor, men däremot att inse att varje människa behöver tillgång till nåden och att Jesus söker och längtar efter varenda hjärta.

/Therese, pastor i Sammilsdalkyrkan